Föregående

nummer

Torsdag 17 augusti 2017

AKTUELLT

(Här publiceras löpande aktualitetsmaterial som inte ingår i den tryckta tidskriften.)
aktuellt
2014-02-27
Från Welfare to workfare

Betoningen förskjuts från individens rättigheter till hennes skyldigheter

 Välfärd, välfärdspolitik, välfärdsstat är paraplybegrepp som står för en form av civilisationsbeskrivning, men som ges skiftande innebörd beroende på vilket ideologiskt perspektiv man anlägger. Deras vaghet gör dem attraktiva ur samhällsvetenskapernas synpunkt, eftersom man kan stoppa in de mest skilda forskningsområden under dem.

Innebörden av välfärden var i december 2013 föremål för en konferens vid Stockholms universitet, anordnad av projektet Den nordiska välfärdsstaten – historiska grundvalar och framtida utmaningar. Forskare från Storbritannien, Tyskland, Ungern och de nordiska länderna sökte bringa reda i begreppens innebörd och historiska förändringar.

Dan Wincott, Cardiff University, framhöll att ordet välfärdsstat kunde användas både i föregripande och tillbakablickande syfte. Begreppet förknippas vanligtvis med vänstern, men det har också tagits upp som ett hot mot det liberala samhället på högerhåll. I Sverige talade högern om att socialdemokratin ville upprätta en välfärdsstatens diktatur. Helt obefogade var säkert inte dessa farhågor. Den inflytelserike brittiske skribenten Anthony Crosland menade i sin bok The Future of Socialism (1956) att välfärdsstaten var ett centralt element på socialismens agenda. New Left angrep på 60-talet välfärdsstatsbegreppet därför att man ansåg att det gav en förskönad bild av det rådande tillståndet. Under de senaste årtiondena har begreppet förlorat mycket av sitt ideologiska innehåll, och ger inte längre någon anvisning om framtiden, hävdade Wincott.

Den socialdemokratiska välfärdsstaten präglades av synen på sociala rättigheter som givna individen utan krav på motprestation. I konferensens tyska och ungerska bidrag framhölls att det på senare tid lagts större vikt vid individens skyldigheter. Välfärdsstaten framträder alltmer som en stat vars frukter medborgarna måste förtjäna. Detta framgick tydligast i Dorrotya Szikras, Budapests universitet, föredrag om utvecklingen i Ungern sedan 2010. Begreppet welfare har skrotats till förmån för ”workfare”, som ses som alternativ till den västerländska välfärdsstaten. Den som inte vill arbeta eller ta emot ett erbjudet arbete ställs utanför det sociala trygghetssystemet. Familjepolitiken byggs upp efter principen ”produktiva män, reproduktiva kvinnor”. Möjligheten till registrerat partnerskap har tagits bort. Politiken påminner om den franska Vichy-regimens paroll: arbete, familj, fosterland. Stämningen i landet beskrevs som revolutionär, hundratusen personer uppgavs ha emigrerat.

Förändringen i socialpolitiken från rättighet till plikt kan också noteras i Tyskland, fastän den inte är så långtgående. Sociologen Stephan Lessenich sade att begreppet välfärdsstat sällan användes i Tyskland, man talar i stället om ”Soziale Marktwirtschaft” (social marknadsekonomi). Den tyska välfärdssemantiken rör sig runt ett stabilt centrum ända sedan 1880-talet med ”socialstaten” som ett verktyg för klasskompromiss. Men diskussionen förs nu inte längre i termer av klass utan i termer av ett ”aktivt samhälle”. Individens förpliktelser mot samhället står i centrum, inte hennes rättigheter och samhällets ansvar. Begrepp som socialt partnerskap och det allmänna bästa är centrala. Klasskampen kan sägas ha institutionaliserats i välfärdsstatens sociala åtgärder, sammanfattade Lessenich.

De nordiska bidragen var mindre dramatiska. Norden betraktas ju vanligtvis som välfärdspolitikens kärnområde. I Sverige kan man säga att socialdemokratin ägde begreppet. Enligt Nils Edling använde Gustav Möller beteckningen välfärdsstat redan 1931 som ett mål för socialdemokratisk politik. Men just statsbegreppets anknytning till välfärden har alltid varit kontroversiell. Tage Erlander föredrog att tala om det starka samhället, inte den starka staten, även om det var det han egentligen tänkte på.

På 80-och 90-talet blev begreppet välfärdsstaten föremål för växande kritik. Ett bisarrt argument som vann en viss anslutning var att välfärdssamhället var tråkigt, att det saknade ”shakespearianska” kvaliteter. Från att ha varit omgivet av betydande samförstånd började välfärdsbegreppet alltmer ses som problemet snarare än lösningen på det moderna samhällets svårigheter.

 Alf W. Johansson är senior editor på Respons och professor emeritus i historia.


flera aktuella notiser

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet