Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

5/2014

Tema: Generation Distraktion. Den unga generationen kan stå inför ett hårt möte med verkligheten. Dess genväg kan bli en senväg.
Tema i detta nummer:
På kollisionskurs med verkligheten – hur annorlunda är de unga egentligen?

Nya böcker betecknar den generation som är född på 80-talet och framåt som individualistisk och självförhärligande. Den tror sig kunna gå direkt till framgång och är beredd att armbåga sig fram. Är detta typiskt gnäll på ungdomen eller kan man urskilja faktiska förändringar av personlighetsstruktur, beteende och samhälle? Är inte alla uppväxande generationer självcentrerade? Respons har också talat med den amerikanska psykologiprofessorn Jean M. Twenge, som skrivit den inflytelserika boken Generation Me. Hon menar att denna generation, som fått lära sig att ha hög självkänsla och stora förväntningar, står inför en hård konfrontation med verkligheten. Dess genväg kan bli en senväg.

Se alla texter

Tema

På kollisionskurs med verkligheten – hur annorlunda är de unga egentligen?

Optional line mainly for Klassikern

Tolkningen av samtiden är rotad i det gamla Sverige
sub headline
Av Thomas Etzemüller
Behandlade titlar: Kjell Östberg & Jenny Andersson, Sveriges historia 8 (2013)

Vågstycket att skriva samtidens historia har till stora delar lyckats, menar den tyske Sverigekännaren Thomas Etzemüller, men samtidigt är det tydligt att författarna är rotade i föreställningen om det gamla Sverige. Det åttonde bandet i Norstedts svenska historia konserverar bilden av att det framför allt var staten som skapade den svenska modellen.

Bilden på skyddsomslaget till Sveriges historia: 1965–2012 visar den hypermoderna Öresundsbron, lockande i nattlig belysning, som elegant svänger ut från Sverige i riktning mot Danmark. Detta är också bokens tema: hur Sverige närmat sig kontinenten, inte bara geografiskt, utan också politiskt och mentalt. Bo Stråth har i sjätte bandet av Sveriges historia beskrivit det svenska samhället mellan 1830 och 1920 som ett ”övergångssamhälle i ständig konfliktfylld förhandling om hur framtiden skulle gestaltas”.Efter denna period följer grundandet av ”den svenska modellen”, utopin om ”folkhemmet”,som Yvonne Hirdman, Jenny Björkman och Urban Lundberg beskrivit i sjunde bandet i serien. Nu är det således Kjell Östbergs och Jenny Anderssons tur att ta itu med tiden efter 1965, när skörden bärgades, men när också 1990-talets häftiga omvandling inträffade, under vilken plötsligt det som svenskarna under lång tid uppfattat som världens bästa samhällssystem ifrågasattes.

Men låter sig det senast förflutna över huvud taget analyseras? Bland tyska historiker ansågs det länge vara en självklarhet att tiden efter 1945 inte var att betrakta som ”historia”. Utforskandet av detta skede var statsvetarnas uppgift. Senare har denna återhållsamhet övergetts och sedan 1990-talet har ”historia” i allt större utsträckning närmat sig nuet. Men har historikerna tillgång till begrepp och koncept för att tolka det nyss förflutna? Hur skall man ställa sig till de sociologiska modeller, som har använts för att tolka efterkrigstidens omvälvningar? Skall man ta till sig dessa eller måste man inte som sann historiker historisera även dessa modeller, eftersom de i huvudsak är barn av den tid som de utger sig att utforska med vetenskaplig distans? Ingen tror mera på den gamla moderniseringsteorin.

Den är alltför tydligt en produkt av femtiotalets nu övergivna teknikoptimism. Samma sak gäller Ronald Ingleharts tes om ”värdeförändringssamhället”, som sägs ha vänt sig från de materiella mot de ideella värdena och alla andra teorier om det moderna/ postmoderna och kunskapssamhället.

Östberg och Andersson ställer inte sådana frågor. De skriver berättande historia om åren mellan 1965 och 2012. Läsaren möter de ”gyllene åren”, som utmärktes av en enorm ekonomisk tillväxt och stigande välstånd, men också av ”de växande förväntningarnas missnöje”. Gösta Rehn och Rudolf Meidner ville göra ”den svenska modellen” ännu mera effektiv, men lade samtidigt grunden för en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. Välfärdssocialism, högskattesamhälle och miljonprogram utgör viktiga – och ambivalenta – delar i dessa framgångsårs historia. Östberg beskriver det industrialiserade Sveriges geografi med dess olika typer av företag, en del världsledande, men enligt hans uppfattning knappast innovativa. Aldrig var tillväxten högre, arbetslösheten lägre, de sociala skillnaderna mindre och den politiska enigheten större.

I samband med de besvärliga ekonomiska omvälvningarna i början av 70-talet visade sig de första sprickorna i denna bild av Sverige, samtidigt som författning och riksdag fick nya former.

– Publ. i Respons 5/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet