Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

1/2013

Tema: Krisen 2008 innebar slutet på den amerikanska drömmen att man kan bli vad man vill bara man arbetar hårt och målmedvetet.

Essä

Globaliseringens spänningar pockar på urladdning
Lars Magnusson

Globalisering är inget nytt för vår tid även om den är mer omfattande i dag. Man kan urskilja två tidigare globaliseringsvågor, en vid 1700-talets slut och en från 1800-talets senare hälft fram till första världskriget. Båda dessa perioder avlöstes av krig och avglobalisering. En sak som de har gemensam med vår tid är att tillväxten ökade men att den fördelades ojämnt och att detta gav upphov till starka spänningar. En lärdom man kan dra är att omvandlingar av detta slag alltid får stora politiska följdverkningar och att de skakar om den geopolitiska ordningen.

Globaliseringen är inte någonting helt nytt under solen. Dagens ökade handel och marknadsutvidgning bör ses mot bakgrund av tidigare liknande processer. Om globalisering i ekonomisk mening åtminstone delvis kan definieras i termer av stegrad handel i förhållande till nationalprodukten (BNP), ser vi att sådana perioder inträffat tidigare i historien. Även om det ofta är svårt att hitta tillförlitliga data för handel och BNP före mitten av 1800-talet, kan man ändå identifiera tre vågor sedan mitten av 1700-talet; det sena 1700-talet, perioden efter 1850 fram till första världskriget och den nuvarande vågen av globalisering som inleddes under 1960-talet. De tidigare avancemangen i internationell aktivitet avbröts av perioder då handel och kapital flödade i mera begränsad skala. I båda dessa fall hängde detta samman med kris- och krigsperioder: i det förra fallet Napoleonkrigen, i det andra effekterna av det första och andra världskriget med en mellanliggande period av ekonomisk kris. Båda gångerna utlöste krig och nationalism protektionism och ekonomisk kris. 1820- och 30-talets Europa var åtminstone ekonomiskt lika krisdrabbat som 1930-talets. Årtiondena efter Waterloo kännetecknades av finanskriser i de ledande västeuropeiska länderna och en mycket hög arbetslöshet till exempel i Storbritannien, som var den ledande industrinationen.

Ser man till uppgångsfaserna för globalisering är dessa kopplade till de tre industriella revolutioner som ägt rum sedan mitten av 1700-talet. Den klassiska industriella revolutionen inleddes i England runt mitten av 1700-talet. Den andra tog inte fart förrän mot slutet av 1800-talet och kom lite senare än den globalisering som började efter mitten av seklet. Den tredje revolutionen är den vi upplever i dag i form av en ökad tjänstefiering och informationsrevolution. Det är förstås inte fråga om något enkelt orsakssamband mellan ny teknik, marknadsutvidgning och ekonomisk internationalisering, men att det finns ett samband står klart.

Jag skall i denna essä diskutera de tidigare vågorna av globalisering och vad vi eventuellt kan lära av dessa. Det finns anledning att göra detta eftersom många nya data har framkommit i forskningen under senare år genom den omfattande ekonomisk-historiska forskning som ­ibland går under namnet ”global” eller ”komparativ” ekonomisk historia och som innefattar både amerikanska och europeiska forskare. Något av en spindel i nätet har Harvardprofessorn Jeffrey Williamson varit, men viktiga bidrag har också kommit från till exempel irländaren Kevin O´Rourke, amerikanerna Stanley Engerman, Peter Lindert och Robert C. Allen samt uruguayanen Luis Bértola. Vi har nu en hel del på fötter när vi uttalar oss om historiska förlopp och likheter med dagens situation. Självfallet är det inte så att historien på något enkelt sätt upprepar sig. Otvivelaktigt är dagens globalisering mera omfattande än någonting världen tidigare skådat, men det hindrar inte att mönstret känns igen och  att vi därför vågar göra vissa generaliseringar.

Vad hände då i samband med den industriella revolution som inleddes i Storbritannien vid mitten av 1700-talet? Ångmaskiner och fabriksmässig produktion slog igenom, brukar det heta i läroböckerna. I själva verket kom ångmaskinerna senare, men en enkel mekanisering med ökad produktivitet som följd kom till stånd. Detta åtföljdes av en kraftigt ökad efterfrågan inte minst från utlandet. Från mitten av 1700-talet ökade världshandeln snabbt och nya världs­delar – Asien och Amerika – öppnades på allvar för internationell handel. En ny arbetsfördelning tog form mellan olika länder och regioner. Vissa utvecklades till att bli i huvudsak råvaruproducenter, medan andra koncentrerade sig på att tillverka industriprodukter. Redan från slutet av 1700-talet innebar en mera kostnadsrationell produktion av tyger, kläder och andra konsumtionsvaror att hantverk och manufaktur på andra håll konkurrerades ut. Det klassiska exemplet är Indien, men det gäller också Egypten och andra platser. I stället ökade efterfrågan på bomull och andra råvaror som sedan kunde vidareförädlas i England och litet senare även i andra europeiska länder. Västvärlden industrialiserades medan andra delar av världen avindustrialiserades.

En sådan arbetsfördelning förstärktes ytterligare när en andra våg av globalisering svepte fram från slutet av 1850-talet. Ökad mekanisering och stordrift skapade allt billigare industriprodukter som såldes på en internationell marknad. Sam­tidigt tillkom nya och allt billigare sätt att transportera varor på vatten och järnvägsräls. Följden blev, som Jeffrey Williamson och andra har visat, en dramatisk förändring av det som ekonomer kallar relativpriser. Det blev allt billigare att transportera industrivaror från Väst som redan tillverkades till låga kostnader. Även råvaror blev billigare att transportera. Under slutet av 1800-­talet förstärktes den specialisering som ­etablerats redan tidigare. Till skillnad från vår tids globalisering inträffade samtidigt en omfattande migration av arbetskraft mellan länder. Bäst känd för vår del är förstås migrationen till Amerika, men omfattande folkförflyttningar ägde också rum i Asien och mellan denna kontinent och Afrika och Latinamerika.

När allt fler länder i väst industrialiserades tilltog den globala kampen om råvaror och marknader. Särskilt från och med 1870-talet skapades mäktiga kolonialsystem. Asien och Afrika styckades upp. Det som inte blev regelrätta kolonier under europeisk flagg uppdelades i intresseområden som man fortsatte att tvista om. I Latinamerika, som bestod av suveräna stater, tog sig det europeiska inflytandet formen av något som brukar kallas ”informell” kolonialism. Bankhusen i Londons City köpte dessa länders statsobligationer som användes till att bygga järnvägar och städer och skaffade sig på detta sätt kontroll över deras finanser. Detta beroende blev särskilt tydligt när länder som Argentina, Chile och Venezuela drabbades av kriser och fick svårt att betala av på lånen. Att den som är satt i skuld inte är fri är en sanning som inte alls begränsas till vår egen tid.

Förmodligen innebar redan de tidiga vågorna av globalisering – en kraftigt ökad världshandel – att tillväxten ökade globalt. Man kan säga att den kaka som vi delar på blev större. Men det innebar inte att alla var vinnare. Williamson och de andra forskarna visar hur den nya arbetsfördelningen och specialiseringen under 1800-talet framkallade omfattande förändringar när det gällde fördelningen av inkomster. Relativprisernas förändringar sände chockvågor som påverkade inkomster och fördelning nästan överallt. Trots att de råvaruproducerande länderna kunde se sin tillväxt öka på grund av en stigande efterfrågan och genom att de fick bättre betalt för de råvaror de exporterade, tappade de ändå relativt sett mycket mot industriländerna i Väst. Under andra hälften av 1800-talet blir världen alltmer ojämlik i termer av inkomster.

Har nu detta som handlar om 1700- och 1800-­talet något att lära till för vår egen tid? Sedan 1960-talet bevittnar vi effekterna av dramatiska förändringar i relativpriser som en följd av ny teknologi och alltmer öppna marknader. Den transportrevolution som på 1800-talet skapade möjligheter till helt andra flöden av varor och tjänster än tidigare motsvaras i dag av en IT-revolution som drastiskt förändrar kostnader för att producera och transportera, men kanske i ännu högre grad för att dela med sig av information. Lägre löner och kostnader i den del av världen som tidigare kallades den tredje har skapat förutsättningar för en ny global arbetsfördelning.
Sedan 1970-talet har en omfattande industriell revolution ägt rum i länder som för femtio år sedan främst fungerade som producenter av råvaror och födoämnen. Samtidigt har de ”gamla” industriländerna nischat in sig på en mer tjänste- och kunskapsbaserad produktion, som är förutsättningen för att vi ska kunna upprätthålla våra relativt sett höga löner. Industriprodukter tillverkade i masskala blir allt billigare, medan det blir allt dyrare med personliga tjänster och service. Genom att ligga i den teknologiska frontlinjen kan man upprätthålla ett relativt högt pris för sina insatser. Hur länge kan Nordväst behålla sitt teknologiska försprång och sina anspråk på att ha monopol på ett högt förädlingsvärde i produktionen? Successivt håller vi på att tappa detta försprång. Vad detta kommer att innebära vet vi inte ännu, men en följd blir säkert en ny förändring av relativpriser på så sätt att kostnaderna för arbetskraft i övriga delar av världen stiger till samma nivåer som i Väst. Vad detta i sin tur betyder för oss i Väst kan vi ännu bara ha diffusa uppfattningar om.

Vissa paralleller kan vi dra utifrån vår historiska erfarenhet av tidigare perioder av globalisering. Liksom på 1700- och 1800-talet ökar tillväxten och den gemensamma kakan blir större. Förmodligen borde effekterna i materiell standard bli ännu större nu, eftersom en mängd länder håller på att industrialiseras på bred front med allt vad detta innebär i form av inkomster och konsumtion. Men det finns andra sidor av denna process som är mera bekymmersamma. Ökad konsumtion och industrialisering ökar också påfrestningarna på miljön. Till detta kommer andra effekter där vi på ett direkt sätt kan göra referenser till 1700- och 1800-talets erfarenheter av globalisering.

För det första ökar inkomstklyftorna igen. Vad är det som gör att perioder med mera handel och globalisering tycks skapa förutsättningar för ökade inkomstklyftor mellan länder och regioner, liksom faktiskt också inom länder? Förmodligen är det allra mest grundläggande att människor har olika möjligheter att tillgodogöra sig de möjligheter som snabb ekonomisk omvandling och tillväxt erbjuder. Delvis handlar detta om tillgång till kunskap och information. Inom modern nationalekonomi betonas betydelsen av ”assymetrisk information”. Informationen är ojämlikt fördelad och de som besitter den kan få mycket stora fördelar av det. Utbildning är också en oerhört viktig faktor för vår förmåga att ta för oss av världens goda. Det gäller med all sannolikhet även tillgång till hälsovård och effektiva mediciner. Kanske spelar också – men här är osäkerheten större – det politiska systemet en viktig roll. Möjligen har tillgången till öppen information och demokrati också en viktig inverkan. Den indiske nobelpristagaren i ekonomi Amartya Sen hävdar att en förbättrad position i samhället för kvinnor är en viktig hävstång för utveckling även i ekonomiska termer.

Kan man lära sig någonting mera genom att dra paralleller till 1800-talet? Förmodligen att sådana förändringar alltid tycks få politiska följdverkningar. Inom länder skapar en förändrad fördelning av inkomster spänningar av olika slag mellan individer och grupper. Vissa branscher och näringar får svårt att konkurrera när billiga varor flyter över gränserna. Andra gynnas av en sådan utveckling. De får kapital över till att expandera och utvidga. I detta läge går ofta de som tycker sig förfördelade till det politiska systemet för att begära skydd och stöd i form av protektionism och regleringar. Generellt tycks det finnas ett mönster i att perioder av ohämmad marknadsexpansion efterträds av perioder med mer statliga ingripanden. Redan vid slutet av 1700-talet uppstod på många håll i Europa en reaktion mot den brittiska industriella revolutionen som tycktes hota den inhemska produktionen. Efter Napoleonkrigen gick Västeuropa in i en period av omfattande handelsprotektion. Britterna satte upp tullarna högt för att skydda sitt jordbruk, medan andra länder höjde industritullarna. Storbritanniens europeiska konkurrenter försökte via statliga insatser få ett eget industriellt genombrott till stånd. Man skickade ut industrispioner för att lära och härma.

Ännu tydligare gällde detta det sena 1800-­talet. Efter en period av relativt fri handel kom tullar och handelshinder. Men industriell expansion och globalisering medförde inte bara spänningar mellan länder. Även mellan sociala grupper inom landet uppstod starka slitningar. Jordbrukare ställdes mot arbetare, arbetare mot industriägare och godsherrar mot ett gemensamt industriintresse. Något som brukar kallas den sociala frågan dök upp i länder som Tyskland, Frankrike och Sverige. Det var uppenbart att den ekonomiska expansionen skapade vinnare och sådana som åtminstone relativt sett halkade efter. Var det kanske inte rimligt, menade många, att även arbetaren fick en något större sked att ösa med? De sociala förmåner som arbetarklassen inhöstade strax före och efter sekelskiftet i många delar av Västeuropa kan ses som en effekt av de spänningar som uppstått i kölvattnet av en snabb ekonomisk tillväxt och globalisering.

Utan tvivel hängde också en snabb ekonomisk internationalisering från och med 1860-talet samman med en tydlig övergång från informell till formell kolonialism. Tidigare hade européerna nöjt sig med att dominera ekonomiskt, men den ökade konkurrenskampen innebar att många försökte inrätta avgränsade protektorat och kolonier. Världen utanför Europa styckades med tydliga protektionistiska ambitioner. Denna utveckling tog en ände med förskräckelse och bidrog till det första världskrigets utbrott och därmed indirekt också till det andra. Försöken att efter Versaillesfreden återgå till 1800-talets mer öppna system med guldmyntfot, fria kapitalrörelser och låga tullar som åtminstone gällde fram till 1880-talet slutade med ett fiasko. Hela perioden från 1914 fram till efter andra världskriget präglades av minskad internationell handel och omfattande regleringar.

Även inom geopolitikens ibland något vaga och spekulativa domäner finns det anledning att dra sig till minnes vad som tidigare skett. Oavsett vilka slutsatser man drar är det ändå tydligt att det i dag finns en stor förvirring kring hur de internationella maktförhållandena gestaltar sig. Det är numera vanligt att hävda att USA är en supermakt på nedgång, medan länder som Kina och kanske snart även Indien seglar upp som konkurrenter med anspråk på hegemoni. Den skotske historikern Niall Ferguson påstod med stor emfas för några år sedan att någonting han kallade ”Chimerika” höll på att ta över världen. Vad han hävdade var att Kina och USA (Amerika) hade blivit så djupt involverade i varandra via det kinesiska innehavet av dollar och amerikanska värdepapper att de båda länderna stod i ett närmast symbiotiskt förhållande till varandra. Det inbördes beroendet var så starkt att man också skulle bli tvungna att agera tillsammans i olika politiska sammanhang. Ferguson har nu övergett denna ståndpunkt. Nu är det den geopolitiska konflikten mellan Kina och USA som står i förgrunden i hans betraktelser.

Om sådant kan man tycka vad man vill. Men onekligen är det så att de gångna decenniernas snabba industrialisering i många av de länder som traditionellt ansetts tillhöra den tredje världen håller på att rita om de maktpolitiska kartorna. Ett tecken på detta är förstås bildandet av den grupp av tjugo länder (G 20) som numera träffas regelbundet för att diskutera världsekonomins tillstånd och bot. För inte så länge sedan räckte det med sju (G 7) länder, alla från Väst utom ett (Japan).
Det handlar förstås inte bara om kampen mellan Kina och USA. Som vi sett är lärdomen av tidigare globalisering att det sker snabba och omfattande förändringar av inkomster både mellan och inom länder. Vissa uppfattar sig, med rätt eller fel, som förlorare medan andra utkorar sig till vinnare och även detta spiller över på det politiska planet. En region som sedan länge uppfattat sig som förlorare är stora delar av den muslimska världen. Inte sällan får globaliseringen skulden för de orättvisor som den känner sig drabbad av. Kanske kan den våg av oro som sveper fram i en rad muslimska länder för närvarande sättas in i detta mönster? På ett intrikat sätt riktas missnöjet över att känna sig förfördelad både mot omvärlden och mot inhemska härskare och diktatorer. Är det för övrigt någon efter Köpenhamn och Durban som hyser tvivel om att världens klimat i hög grad beror på hur världen skall lösa knutar som en ekonomisk globalisering medfört? Med ett Syd som tycker att Nord, som redan har en hög levnadsstandard, nu borde avstå till dem som tidigare ställts vid sidan?

Krav av detta slag har redan tidigare framförts av länder från Tredje världen. Men de har ökat i styrka och frågan drivs numera av länder som även har andra betraktelsegrunder än att enbart företräda sina mindre beställda kusiner i Syd. Det bakomliggande spelet är förstås förvirrande och hur man skall hitta vägar att lösa upp motsättningarna mellan Syd och Nord är inte lätt att veta. Men att den snabba globalisering som skett under senare år har bidragit till att skapa en sådan situation står utom allt tvivel. Liksom på 1800-talet har globaliseringen både positiva och negativa sidor. Vi får hoppas att vår globalisering inte får samma dramatiska avslut som förra gången, det vill säga något slags 1914. Förhoppningsvis återupprepas inte historien. Skulle den göra det skulle vi stå där igen och förundra oss över hur något som egentligen var så positivt och innebar fördelar för mänskligheten så snabbt kunde vändas till sin motsats.

Lars Magnusson är professor i ekonomisk ­historia vid Uppsala universitet.

Litteratur
·    Robert C Allen, The British Industrial Revolution in Global Perspective. Cambridge University Press 2009
·    Luis Bertola & Jeffrey G. Williamson, ”Globalization in Latin America before 1940”; i Cambridge Economic History of Latin America. Cambridge University Press 2006.
·    Stanley L. Engerman & Kenneth L. Sokoloff, Economic Development in the Americas since 1500: Endowments and Institutions. ­Cambridge University Press 2012.
·    Kevin O´Rorke & Jeffrey G. Williamson, Globalization and History. Cambridge University Press 1999.
·    Jeffrey G. Williamson, Globalization and the Poor Periphery Before 1950. MIT Press 2006.

– Publ. i Respons 1/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet