Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

1/2016

Tema: Den röda tråden från bomullsfälten till finanskrisen – Kapitalismens permanenta revolution. Omprövning av kapitalismen och dess historia i finanskrisens spår.
Tema i detta nummer:
Den röda tråden från bomullsfälten till finanskrisen – Kapitalismens permanenta revolution

Den röda tråden från bomullsfälten till finanskrisen – Kapitalismens permanenta revolution. Omprövning av kapitalismen och dess historia i finanskrisens spår. Fredrik Meiton om nya böcker, och intervju med Alexa Clay som är aktuell med boken ”The Misfit Economy”.

Se alla texter

Tema

Den röda tråden från bomullsfälten till finanskrisen – Kapitalismens permanenta revolution
Intervju med Alexa Clay, författare till The Misfit Economy
Fredrik Meiton

Många på vänsterkanten verkar anse att entreprenörer är gangsters. Alexa Clay vänder på detta och menar att också gangsters, hackare och pirater bör studeras ur ett innovationsperspektiv. Hon hävdar till och med att stater kan ha något att lära av dessa ekonomins misfits.

Föreställningen att världsekonomin har trätt in i ett nytt skede tycks numera dominera ekonomiskt tänkande på både höger- och vänsterkanten. I början av 2000-talet gick den huvudsakliga skiljelinjen mellan dem som välkomnade globaliseringen och dem som hävdade att den världsomspännande handeln i själva verket intensifierade den rika världens exploatering av resten. Finanskrisen 2008 hade en drastisk inverkan på debatten, framför allt då även högern anammade vänsterns problemformulering genom att sätta ojämlikhet i centrum för diskussionen. Även en så utpräglad högerpolitiker som den republikanske primärvalskandidaten och Tea Party-favoriten Ted Cruz talar numera ofta om ojämlikhet som ett stort problem. Synen på hur ojämlikhet ska avhjälpas skiljer sig givetvis dramatiskt mellan Occupy-rörelsens förespråkare och Tea Party-aktivister. Medan Occupy siktar in sig på Wall Street, menar Tea Partiers att problemet är ”big government” som hämmar innovation och entreprenörskap.

I boken The Misfit Economy erbjuder författarna Alexa Clay och Kyra Maya Phillips en ny infallsvinkel på problemen som vi står inför och hur de bäst bör lösas. De menar att våra ekonomiska strukturer och affärskulturer är alltför rigida och hierarkiska och att ekonomin dra lärdom av misfits – de som verkar utanför systemet eller i dess marginaler. Respons stämde träff med Alexa Clay för att få en närmare förklaring av tankarna bakom boken. Clay har i flera år jobbat som skribent och föreläsare om ekonomiska frågor, vilka hon närmat sig på en mängd okonventionella sätt, bland annat genom open source-närverket The League of Intrapreneurs och genom att intervjua företagsledare och innovatörer som sitt alter ego The Amish Futurist. The Misfit Economy har fått beröm från The Telegraph, The Economist, The Financial Times och New Statesman.

Respons: Hur skulle du beskriva grundtanken bakom din bok, The Misfit Economy?

Alexa Clay: Analysen och argumenten i boken har tagit form mot bakgrund av den omfattande förändring som ekonomin just nu genomgår. Den förändringen gör det nödvändigt att fundera i mer oortodoxa banor och hitta inspiration hos misfits. Vi måste styra mainstream-ekonomin i nya riktningar och låta oss inspireras och dra lärdom av aktiviteter som pågår i marginalerna.

Premissen bakom boken är att vi måste bredda vår föreställning av vad entreprenörskap är och att se på aktörer på svarta marknader och i informella ekonomier – pirater, hackare, gangsters, folk som man oftast inte tänker på eller förknippar med entreprenörskap eller affärsstrategi – och ge en ny ram åt deras agerande genom att betrakta dem från ett innovationsperspektiv. Vad kan vi lära oss från Amish kamelmjölksbönder? Hur kan vi bli uppmärksamma på vilket slags entreprenörskap som pirater tillämpar? Hur kan vi se på aktivistgrupper på ett sätt som gör det möjligt att lära av deras innovationsstrategier?

Respons: En av de principer ni listar som ska göra det möjligt för oss att frigöra våra ”inre misfits” är ”hustle”. Kan du förklara vad du menar med det konceptet?

Alexa Clay: ”Hustling” är instinktiv hos de flesta entreprenörer, det vill säga man är möjlighetsorienterad och envis. En sådan inställning blir allt viktigare i en tid då många etablerade institutioner och företag har planat ut eller helt stagnerat på innovationssidan. De har svårt att lista ut hur de ska omforma sin verksamhet för att skapa grogrund för större kreativitet.

Hustle handlar om ”grit” och envishet. Det här är något som man ser bland ”intraprenörer”, det vill säga de som arbetar inom etablerade institutioner och företag men med okonventionella metoder. De kallas alla möjliga saker, beroende på vad man har för utgångspunkt: visselblåsare, mullvadar, mavericks. Och sen finns det entreprenörer som verkar i marginalen eller helt utanför de etablerade systemen. De är aktiva på gråa eller svarta marknader. Dessa – knarklangare, smugglare, pirater – har utvecklat mängder av innovativa strategier, men de studeras aldrig på handelshögskolor och omskrivs inte i finanspressen. The Misfit Economy följer entreprenörer av båda slagen och understryker att de på många sätt är väldigt lika.

Som ekonomihistoriker kan jag också konstatera att skuggekonomier har varit viktiga genom alla tider, och kanske aldrig viktigare än under den industriella kapitalismens tillkomst. Den industriella revolutionen i USA, till exempel, byggde på efterapare (copy cats) som ignorerade patentlagar och byggde olagliga kopior av industrimaskiner och annat. Därför är det ironiskt att se hur Europa och Amerika nu lägger sådan energi på att bekämpa upphovsrättsbrott på andra håll, till exempel i Brasilien och Indien.

Respons: Så är ”hustling” då en omformulering av den gamla devisen om att ”lyfta sig själv i stövelstropparna”?

Alexa Clay: Nja, hustle handlar mer om uppfinningsrikedom, gör-det-själv och  att aldrig acceptera ett nej. Bootstrap-logiken är problematisk i USA, eftersom den där används för att lägga locket på samtal om systemisk fattigdom. Vad jag tyckte var intressant och användbart med ordet ”hustle” var just att det används i positiv mening både av folk i den informella ekonomin och bland start up-folk. Så det var ett första steg mot att föra samman dessa två grupper i boken.

På vår boklansering hade vi gäster från båda grupperna. King Tone, grundaren av Latin Kings, var där och knarklangaren George Young (porträtterad av Johnny Depp i filmen Blow för några år sen) och ”Freeway” Rick Ross, som grundade ett knarkimperium i Los Angeles på 1980-talet. De delade med sig av sina tankar kring entreprenörskap. Och samtidigt var det massor av folk där från start up-och entreprenörsgrupper. Och de kunde prata med varandra. Det var ett sätt att föra samman de två världarna.

Respons: Från boken är det tydligt att er ambition är att beskriva olika sorters entreprenörer och dra lärdom av deras erfarenheter och strategier utan att lägga någon värdering i vad deras entreprenörskap har tillämpats för. I många fall, som med knarksmuggling till exempel, rör det sig om uppenbart omoralisk verksamhet. Hur resonerade ni när ni valde att göra på det sättet?

Alexa Clay: Ja, absolut, men det handlade inte bara om att beskriva och lära från dessa exempel, utan också om att humanisera dessa aktörer. De flesta av oss bär på förutfattade meningar när det gäller aktörer på gråa marknader. Vad vi försökte göra när vi lyfte fram deras innovativa entreprenörskap var att humanisera dem och göra det möjligt för folk att relatera till dem. Då ser man samtidigt att motiven bakom deras handlande har formats av omständigheter som till stor del ligger utanför deras kontroll. Vi valde våra intervjuobjekt och fallstudier utifrån hur nyskapande de var från ett entreprenörsperspektiv. Tidigt i arbetet med boken intervjuade vi en maffiaboss i Indien och ledaren för en mexikansk knarkkartell, men vi valde till slut att inte ta med dem i boken, eftersom deras verksamheter inte var speciellt innovativa. Deras affärsmodeller var inte helt annorlunda från exempelvis Exxon, när det gäller nyskapande. De var rigida och hierarkiska organisationer.

Respons: Fanns det några exempel på entreprenörskap som ni valde bort på grund av att aktiviteten det gällde var alltför moraliskt motbjudande? Man skulle exempelvis kunna föreställa sig att människosmugglare har utvecklat en hel del innovativa affärsstrategier.

Alexa Clay: För den som vill veta mer om exempelvis gäng och gängkultur eller annan kriminell verksamhet och de skadliga effekterna av det, finns det gott om böcker att läsa. I vår bok valde vi att fokusera helt och hållet på innovationsperspektivet. Men vi var inte helt okänsliga inför den moraliska dimensionen. Under en tid tittade vi på terrororganisationer och funderade på att ta upp al-Qaida som ett exempel på en decentraliserad organisationsstruktur. Men tillsammans med vår utgivare bestämde vi oss till slut för att inte gå vidare på den linjen, på grund av risken att vår poäng skulle överskuggas av det osmakliga i aktörernas agerande. Det hade också varit väldigt svårt att humanisera dem och göra det möjligt för läsarna att relatera till dem.

Respons: Även ”hacking” har en framskjuten roll i The Misfit Economy. Kan du förklara?

Alexa Clay: Hacking började inom datavärlden, men dess etos har kommit att expandera bortom de ramarna. Jag uppfattar till exempel mycket av det arbete jag gör som ”kulturhacking”, det vill säga aktiviteter som syftar till att förstå ett system man försöker förändra på djupet. Jag tycker att man ska se de större värdena i hacking-konceptet, vilka går utöver det ursprungliga begreppet och det vi i dag skulle förknippa med hackingnätverk som Anonymous, och i stället se det som ett bredare etos: att inte vänta på tillstånd innan man agerar, att ständigt söka nya möjligheter, att främja egalitära organisationsstrukturer. Det är lärdomar som kan appliceras på en massa andra aktiviteter.

Respons: Ordet på allas läppar numera när ekonomi och ekonomisk reform kommer på tal, inte minst i USA, är ojämlikhet. Hur förhåller sig din bok till den frågan?

Alexa Clay: Även om ekonomisk ojämlikhet inte uttryckligen diskuteras i The Misfit Economy, så utgör den problematiken hjärtat i boken. Vi står inför enorma sociala problem och misfits är precis vad vi behöver för att överbrygga skillnader och reformera inrotade institutioner och traditioner och föra oss mot en affärskultur som kan hantera de utmaningar vi står inför.

Grundtanken bakom boken är att aktivister, gangsters och pirater har utvecklat strategier som kan appliceras även på etablerade företag, vilket skulle tillåta dem att ingjuta nytt blod i sin verksamhet. Det skulle exempelvis kunna göra det möjligt för stora företag inom energisektorn att utveckla strategier som är socialt och miljömässigt mer ansvarigstagande.

Problemet med aktivistgrupper som verkar i marginalerna är ofta att de helt saknar tilltro till de etablerade systemen och människorna som verkar inom dem. De inser inte att de i själva verket har allierade inom systemen, i form av ”intraprenörer” som också kan bidra till en bättre utveckling för ekonomin. Så det var ett viktigt mål för oss i arbetet med boken, att belysa de gemensamma intressen som finns bland innovativa entreprenörer som arbetar både inom och utanför etablerade system.

Respons: Du betonar genomgående att det som gör misfits och the misfit economy så framgångsrika är deras informalitet. Misfits manipulerar och kringgår de strukturer och normer som den traditionella affärsvärlden verkar inom och därmed begränsas av. Men är det inte i så fall en förutsättning för the misfit economy att dessa rigida ramar finns och att andra verkar inom dem, för att misfits ska lyckas?

Alexa Clay: Jag tror att vi är arvtagare till en ”command and control capitalism” som är högst formaliserad, hierarkisk och standardiserad. Slagsidan åt det hållet är för stor och därför finns det ett behov av en korrigering åt andra hållet, där vi öppnar för större informalitet.

Samtidigt är jag medveten om riskerna för vad som i en känd feministisk essä kallats ”strukturlöshetens tyranni”. I situationer som bygger helt på en informell dynamik riskerar förlegade maktstrukturer att bubbla upp till ytan. Det är något som jag själv har upplevt i grupper som jag har varit delaktig i. Organisationer med målsättningen att vara ”platta” och utan hierarkier riskerar ibland att hemfalla åt ett slags hackordning som den på mellanstadiet. Makt utövas, men man kan inte riktigt sätta fingret på varifrån den kommer. Men på det stora hela är det fortfarande viktigt att skapa ett utrymme för folk att verka under större frihet, så att man tillåts vara mer kreativ.

Respons: Din bok betonar förmågan hos individer att forma sina egna öden. Men hur ser du på större, opersonliga krafter och strukturer? Vilken roll spelar de?

Alexa Clay: Det råder inget tvivel om att socioekonomiska omständigheter har en enorm inverkan på människors tillvaro. Jag var nyligen i Durham, North Carolina, och insåg att svarta entreprenörer gjorde större vinster på ”svarta Wall Street” under tiden då finanssektorn fortfarande var rassegregerad i Amerika än de gör i dag. Vår målsättning i boken var att visa på den enorma uppfinningsrikedom som finns i marginella sektorer, för att visa på kapaciteten hos dem som verkar i den och ofta gör det just på grund av omständigheter som ligger utanför deras kontroll. Det är bara genom att skapa ett mer humaniserande språk för att tala om aktörerna på de gråa och svarta marknaderna som det blir möjligt att sätta press på systemen i mittfåran att göra plats för deras uppfinningsrikedom.

Respons: I boken talar ni genomgående om diverse problem med de befintliga ekonomiska systemen, som finanssektorn, bostadsmarknaden och energisektorn. Och ni menar att misfits är nyckeln till att reformera dem. Men det finns många, inte minst före detta arbetsmarknadsminister Robert Reich i Saving Capitalism – For the Many, Not the Few (Knopf, 2015), som menar att det som måste reformeras är själva spelplanen och spelets regler. Det vill säga, det som krävs är inte initiativ från individer, utan från stater med makt att stöpa om marknader på ett sätt som skapar en jämnare inkomstfördelning.

Alexa Clay: Jag tror att principerna bakom the misfit economy fungerar lika bra för icke-kommersiella aktörer, inte minst stater, som för kommersiella aktörer. Intraprenörer kan arbeta för ett regeringsdepartement eller en NGO likväl som för ett Fortune 500. Det är viktigt att granska systemen för att ställa diagnos på problemet. Men för den som är intresserad av att också reformera systemet, måste man ställa frågor om vilka individer som kan och bör genomdriva förändring. Vi behöver individer som kan arbeta tillsammans och bilda koalitioner över traditionella gränser.

Det krävs smarta människor på banker i samtal med smarta människor på departement och myndigheter för att utforma den sorts reglering som skulle göra marknaden bättre. Det är alltid enkelt att tala om ”systemet” och klandra det för alla möjliga problem. Men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi alltid pratar om individer, även när de verkar i grupp.

Fredrik Meiton är historiker verksam vid Northwestern University och gästredaktör på Respons.

 

– Publ. i Respons 1/2016

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet