Föregående

nummer

Måndag 24 april 2017

1/2015

Tema: Framtidens arbetsmarknad. Vem kommer att göra jobbet? Kan prekariatet skapa ett helt nytt samhällskontrakt?
Tema i detta nummer:
Framtidens arbetsmarknad

Den så kallade Moravecs paradox säger att för datorer är det svåra enkelt och det enkla svårt. De kan slå en världsmästare i schack men inte gå upp för en trappa. Detta håller på att ändras. Alltmer avancerade maskiner och nätverk gör att datorer kan lära sig köra bil och andra sysslor, som man tidigare antagit skulle förbli förbehållna människor. Detta kommer att få en enorm betydelse för arbetsmarknaden, hävdar MIT-professorerna Brynjolfsson och McAfee i sin uppmärksammade bok Den andra maskinåldern. Datorer tar över alltfler arbetsuppgifter och den som vill ha arbete i framtiden gör klokt i att försöka bli en bra samarbetspartner till dem. Men har de rätt i att detta är ett nytt slags utmaning eller är det bara en variant på de omställningskriser som vi känner igen från historien? Hur samverkar denna utveckling med framväxten av det som har kallats prekariatet, den heterogena grupp människor som inte får fotfäste på arbetsmarknaden? Respons har undersökt vad nya böcker säger om framtidens arbetsmarknad.

Se alla texter

Tema

Framtidens arbetsmarknad
Kapplöpningen mellan människa och maskin är inte så unik
Lennart Schön

I sin uppmärksammade bok hävdar amerikanerna Brynjolfsson och McAfee att datorernas snabba utveckling medför att vi nu står inför en andra maskinålder som kommer att skaka om våra samhällen ännu mer än den första maskinåldern, det vill säga industrialiseringen. Datorna kommer att kunna överta allt fler sysslor som tidigare bara människor kunde utföra och det kommer att medföra radikala förändringar av arbetsmarknaden. Men de överskattar det unika med dagens situation eftersom deras historiska perspektiv är felaktigt. Åtskilligt av det som de ser som en permanent förändring är sådant som utmärker den första fasen av en ny teknologis genombrott.

I den uppmärksammade boken Den andra maskinåldern behandlar Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee, professorer i företagande och innovation vid det ansedda MIT i Boston, vår egen tid med en ny digital värld som en radikal brytningsperiod i den historiska utvecklingen. Vår tid visar en förändringskraft som är väl i klass med den industriella revolutionen för drygt tvåhundra år sedan. Då inleddes den första maskinåldern och skapade en ny värld, men den andra maskinåldern lovar att bli ännu mer omvälvande. I kapplöpningen mellan människans förmåga och maskinernas kraft har tekniken tagit ett språng som ställer människor och samhälle inför nya utmaningar på många områden, i synnerhet på arbetsmarknaden. IT-revolutionen från 1970-talet utgjorde inledningen, men samhällsförändringarna blir enligt Brynjolfsson och McAfee ännu mer omfattande under de kommande decennierna. Boken blev en bestseller i USA när den kom ut 2014. Det är lätt att förstå. Författarna ger en svepande och medryckande framställning av den teknologiska förnyelsen sedan 1970-talet och av det nya läge som uppkommit inom både teknik och samhälle i början av 2010-talet med nya villkor inför framtiden.

Boken har tre huvuddelar: en första del presenterar krafterna inom tekniken som drivit det snabba förloppet under de senaste decennierna, en andra behandlar både gynnsamma och problematiska effekter av omvandlingen och den tredje delen tar upp åtgärder för att möta utmaningarna framöver både på det individuella och det samhälleliga planet.

En grundläggande faktor för vägen till den andra maskinåldern har varit den exceptionellt snabba ökningen i datorkraften. Tillväxten har varit exponentiell, vilket innebär att den tekniska kapaciteten ökat med samma faktor år efter år. För datorkraften har det i stort sett inneburit en fördubbling varje eller vartannat år. Även med den långsammare takten blir ökningen över en period på 40 år närmast obegripligt stor; för samma kostnad som man 1970 kunde framställa en integrerad krets kan man 2010 framställa över en miljon kretsar. Det har medfört inte bara mera kraftfulla datorer utan även att användningen av elektroniken kunnat vidgas till nya, mera komplexa områden som robotisering med sensorer och artificiell intelligens. Lyckosamma försök med självkörande bilar på amerikanska motorvägar är ett sådant exempel.

En andra kraft bakom utvecklingen har varit digitaliseringen av snart sagt alla områden i samhället – allt har kunnat uttryckas inom logiken med ettor och nollor. Därigenom har sammanhängande system vuxit i rasande takt, särskilt sedan internet och World Wide Web utvecklades på 1980- respektive 1990-talet. Det blev oerhört billigt att reproducera information, även om kostnaden för att producera den ursprungliga informationen fortfarande kan vara hög.

En tredje kraft var de nya kombinationsmöjligheter som datorkraften och digitaliseringen gav upphov till. Under det senaste decenniet har utvecklingen alltmer växlat spår från genuin teknisk förnyelse till förnyelse genom nya kombinationer och applikationer av tekniken. Bristen på radikala tekniska innovationer under de senaste åren har föranlett en del forskare att tala om en tillbakagång i innovationsmaskineriet men det är enligt Brynjolfsson och McAfee fel. I stället har innovationer i den ursprungliga schumpeterska meningen – det vill säga nya kombinationer av produktionsfaktorer – tagit överhanden. Det är en naturlig utveckling när samhällsförändringen i spåren av den tekniska förnyelsen blir alltmer påtaglig.

Exponentiell teknisk tillväxt, digitalisering av samhällslivet och innovativa kombinationer har lett fram till en ny situation på 2010-talet, kanske till en ny relation mellan människa och maskiner. Datorers styrka har varit förmågan att följa givna regler och att inom dessa ramar med blixtens hastighet utföra olika beräkningar och till och med kunna värdera olika utfall. Schackdatorer har till exempel lyckats besegra världens främsta schackspelare. Men människan har ännu ett försteg när det gäller intellektuell rörlighet, sensibilitet och motorik. Framför allt kan människan urskilja mönster och sammanhang på ett intuitivt sätt och växla utgångspunkter i mera komplicerad kommunikation, som också kan bli allt viktigare framöver. Brynjolfsson och McAfee frågar sig dock om inte maskinerna är på väg att göra snabba intrång också på människans domäner, och därmed i ännu högre grad sätta sin prägel på den andra maskinåldern.

I följande del diskuterar författarna omvälvningens hittillsvarande effekter, främst i fråga om produktion och tillväxt, inkomstspridning och arbetsmarknad. Man konstaterar således att produktivitetsökningen (produktionsvolym per arbetstimme) tilltog efter 1990 när IT-revolutionen gick in i ett nytt skede. Jämförelsen görs dock endast med produktiviteten 1970–1990 som länge visade en svag ekonomisk utveckling. Det ledde bland annat till att begreppet produktivitetsparadoxen myntades på 1980-talet för att beteckna en period med radikal teknisk förändring, men med små effekter på produktiviteten. Det framstod som paradoxalt för många ekonomer som väntade sig en mera omedelbar koppling mellan teknisk förändring och tillväxt. Brynjolfsson och McAfee inser dock att radikal teknisk förändring kräver utveckling av kunskaper och företagsorganisation, vilket tar tid – en insikt som numera blivit ganska allmän.

Sedan 1990 har utvecklingen skapat en ny rikedom med tillgången till en mängd nya produkter och möjligheter i människors vardag. Denna nya rikedom återspeglas dock otillräckligt i BNP och därmed i de samlade talen för tillväxten, enligt författarna. De framhåller bland annat det konsumentöverskott som uppstår när produkterna framställs allt billigare medan möjligheterna att använda produkterna i snabb takt blir allt fler. Det är dessutom produkter som ger ökade möjligheter till egenproduktion av exempelvis information genom sociala medier, något som inte alls kommer till uttryck i BNP. Därför behövs nya mätmetoder till ett nytt BNP, inte minst eftersom människors handlande, enligt Brynjolfsson och McAfee, styrs mot de områden som mäts.

En stor fråga är inkomstspridningen som ökat sedan mitten av 1970-talet, alltså samtidigt med att persondatorer började spridas som ett tidigt inslag i IT-revolutionen, och som sedan tilltagit från 1990-talet när de globala nätverken utvecklades. Å ena sidan har ersättningen för allt rutinartat arbete minskat som en effekt både av datoriseringen och av den nya låglönekonkurrensen inom standardiserad produktion. Å andra sidan har ersättningen till kapitalägare, till nyföretagare och till arbetare med specialkunskaper ökat. Framför allt har den nya globala exponeringen lett till att inkomsterna ökat kolossalt för stjärnor och superstjärnor inom företagande, medier, kultur och idrott. Genom marknadsföringens ökade betydelse har globala företag och världskändisar inom exempelvis idrotten skapat en ny inkomstbringande symbios.

Den nya teknikens sprängkraft har dock en del begränsningar. Om man ställer upp de två motsatsparen kognitivt arbete-manuellt arbete respektive rutinarbete-omväxlande arbete, så är det just ersättningen för rutinarbete som drabbats av det stora fallet. Omväxlande manuellt arbete, som frisörens, har inte alls utsatts för den nya konkurrensen. I stället kan den nya rikedom som skapats av IT-revolutionen leda till ökade inkomster på områden som står utanför datorkraften. Ännu bättre är att utveckla kunskaper som kan komplettera de nya maskinerna. Om en tillgång som datorkraften blir allt rikligare och billigare, blir komplementen alltmer värdefulla.

Där har dagens utvecklade länder – boken tar främst upp förhållandena i USA – ett försteg framför dagens låginkomstländer. Den nya maskinåldern utgör framför allt ett hot mot de senares möjligheter till catch-up på basis av mera rutinartad produktion. Dagens standardiserade produktion kan helt tas över av datorstyrda robotar och med rikligare kompletterande kunskap och bättre logistik kan de gamla industriländerna industrialiseras på nytt.

Teknologisk arbetslöshet, som tycks prägla många av dagens industriländer, borde inte vara ett problem på sikt. Den nya maskinåldern leder inte endast till ökad konkurrens för många arbeten i dag utan även till en ny rikedom som skapar efterfrågan på nya områden. Det handlar alltså om förmågan till omställning av ekonomin, till strukturförändring i en ny situation. Under den första maskinålderns cirka tvåhundra år har ekonomisk tillväxt och efterfrågan på arbetskraft vuxit i stort sett parallellt, konstaterar författarna i en av sina svepande historiska tillbakablickar, även om den industriella revolutionen på kortare sikt födde teknikfientliga rörelser som ludditerna i England.

Framtiden ställer nya krav på ekonomi och samhälle. Kreativitet, nyföretagande och idérikedom kring nya kombinationer av tekniken kommer att få avgörande betydelse för både individers och länders möjlighet att hävda sig. Det ställer nya krav på skolan, som fortfarande är präglad av arvet från Storbritannien under 1800-talet med imperiets stora behov av tjänstemän som kunde läsa, skriva och räkna. I dag gäller det emellertid att utveckla nya idéer, att förstå sammanhang och kunna kommunicera i komplexa frågor. Mot den bakgrunden blir utbildning en nyckelfråga för framtiden. De båda författarnas förslag är dock delvis ganska konventionella, som högre lärarlöner och fler kunskapstester – något överraskande med hänvisning till USA:s dåliga resultat i Pisa-undersökningarna trots att dessa knappast mäter den nya tidens kunskapsbehov! Dessutom förespråkar författarna en ökad användning av internetbaserade kurser med de allra bästa universitetslärarna, vilket snarast standardiserar undervisningen och utnyttjar nätet för att skapa områdets superstjärnor.

Därtill vill man underlätta immigrationen framför allt av talanger till USA och få en effektivare matchning på arbetsmarknaden, samt en ökad satsning på infrastrukturen med stora positiva externaliteter – det vill säga breda gynnsamma samhällseffekter. Slutligen föreslår man en ny skattestruktur – det kanske mest radikala förslaget – med subventioner till människor med låga inkomster från arbete och kraftigt ökad skatt för de stjärnor och superstjärnor som blivit något av dagens rentierer på basis av det globala nätets klickartade fördelningsprinciper.

I ett mycket kort avslutande längre perspektiv på framtiden konstaterar Brynjolfsson och McAfee att vi är framme vid en vändpunkt i utvecklingen mot den andra maskinåldern. Verkligt intelligenta maskiner och ett globalt, digitalt nätverk har lagt grunden för en ny tid, något som skapar enorma möjligheter, men även stora risker på sikt. Men framtiden i dessa avseenden är beroende av våra val, hävdar Brynjolfsson och McAfee – en avslutande besvärjelse mot eventuella anklagelser för teknologisk determinism.

Boken har många förtjänster, framför allt i den medryckande skildringen av den dynamiska teknologiska förnyelsen och i behandlingen av skiftet från radikala innovationer till nya kombinationer med en bred bas i sociala applikationer. Men boken har också en del brister, bland annat i några ekonomiska resonemang och framför allt i det historiska perspektivet. Det senare är nog så viktigt när man argumenterar för att tiden kring 2010 innebär ett omvälvande historiskt skifte mot en ny maskinålder.

En del av dessa brister framträder i behandlingen av BNP. Här dyker några märkliga resonemang upp, till exempel att produktionen av de allt vanligare gratistidningarna inte skulle komma med i BNP. Den kommer naturligtvis med till sina produktionskostnader, även om det bara är annonser som står för intäkterna. Om man följer Brynjolfssons och McAfees resonemang på denna punkt, skulle exempelvis den offentliga sektorn till stor del hamna utanför BNP. Så är naturligtvis inte fallet. Av större principiell vikt är dock deras förslag att värdet av alla medborgares inlägg på Facebook, Twitter, Instagram, sms-meddelanden med mera borde ingå som en del i produktionen. Detta är en stor fråga: ska det eventuella värdet av egenarbete utanför den egentliga arbetstiden räknas in i BNP?

Författarna framhåller i ett annat avsnitt att ekonomisk tillväxt inte bara handlar om kvantitet utan i lika hög grad om kvalitet. Produktionen inom sociala medier är kanske inte lika imponerande i fråga om kvalitet som kvantitet. Men tillväxt är också en fråga om den relativa förändringen, vilket är viktigt inte minst i det historiska perspektivet. Har den nya tekniken berikat vår vardag i samma utsträckning, relativt sett, som elektrifieringen av hushållen och bilismen gjorde på 1950- och 1960-talet? De upplevelser utanför arbetstiden som den tekniska förnyelsen då bidrog till är heller inte med i BNP, men de var del i en samhällsförändring som mycket väl kan mäta sig med dagens. Det är långt ifrån säkert att en konsekvent mätning av ”det omätbara” skulle utfalla så som författarna tänker sig.

En ännu viktigare fråga för tolkningen av dagens historiska skifte rör Brynjolfssons och McAfees förenklade och därmed falska bild av de senaste tvåhundra årens utveckling sedan den industriella revolutionens genombrott. De ser utvecklingen som en raksträcka fram till i dag med exempelvis stabil inkomstfördelning, vilket gör den ökade inkomstspridningen under det digitala genombrottet till en oerhörd historisk förändring. Men djupare insikter i historien ger ett annorlunda perspektiv, som är viktigt också för framtiden. I ekonomisk historia talar vi om tre industriella revolutioner med radikala innovationer, där ångmaskinen, elmotorn och förbränningsmotorn samt mikroelektroniken stått i centrum med knappt hundra års mellanrum.

Den historiska forskningen pekar på att samtliga dessa tekniska revolutioner följts av ökad inkomstspridning; medan den nya teknikens företrädare belönats har gamla kunskaper fallit i värde. Men efter cirka 40 år har utvecklingen vänt; från 1850-talet, 1930-talet och nu kanske från 2010-talet har inkomstspridningen minskat under en ungefär lika lång period. I denna växling har fokus förskjutits från den tekniska förnyelsen till samhällets anpassning med tonvikt på infrastruktur, utbildning och ekonomisk politik. Därigenom har också förutsättningarna för kunskapsspridning ökat och samhället blivit mera homogent. Att också en ny generation, uppvuxen under de nya förhållandena, kommit att prägla arbetsmarknaden har underlättat processen.

Växlingen i den ekonomiska politiken har varit en viktig faktor; det har gällt att skapa en ny komplementaritet mellan samhällsförändringen och den ekonomiska tillväxtens nya krav. Den svenska modellen som började formas på 1930-talet är ett typiskt exempel på en sådan komplementär förening mellan sociala och ekonomiska mål. Uppgiften har återkommit i dag, men från nya utgångspunkter.

I mångt och mycket passar Brynjolfssons och McAfees framställning av de innovativa förskjutningarna kring 2010 in i detta historiska förlopp utan att de själva drar nytta av de historiska insikterna. Därigenom kommer de lätt att överbetona det unika i den senaste tidens kapplöpning mellan människa och maskin, med alltför rätlinjiga perspektiv framåt på den ”andra maskinåldern”.

Lennart Schön är professor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.

– Publ. i Respons 1/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet