Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

3/2013

Tema: Resultaten inom skolan har sjunkit och det har också försäljningen av läromedel. Finns det kanske ett samband?
Tema i detta nummer:
-Den nya plug-skolan

Inte bara resultaten i skolan har sjunkit, det har också läromedelsförsäljningen gjort och kanske finns det ett samband. Respons har talat med representanter för läromedelsbranschen för att höra hur de ser på  dagens skola och läromedlens framtid. Det finns tecken på att pendeln håller på att svänga tillbaka till traditionell kunskapsinhämtning – men digitala läromedel kommer också att spela en viktig roll i framtiden. Vi skulle alltså kunna gå mot en sammansmältning av plugg- och plugskola.

Se alla texter

Tema

-Den nya plug-skolan
Mål utan läromedel?
Kay Glans & Lars Grahn

Inte bara resultaten i skolan har sjunkit, det har också läromedelsförsäljningen gjort och kanske finns det ett samband. Respons har talat med representanter för läromedelsbranschen för att höra hur de ser på  dagens skola och läromedlens framtid. Det finns tecken på att pendeln håller på att svänga tillbaka till traditionell kunskapsinhämtning – men digitala läromedel kommer också att spela en viktig roll i framtiden. Vi skulle alltså kunna gå mot en sammansmältning av plugg- och plugskola.

För tio år sedan kostade läro­medlen i grundskolan som en prenumeration på Kalle Anka. Nu kostar Kalle 1397 kronor medan nyanskaffningen per elev och år i skolan gått ned till 497 kronor. Enligt Rickard Vinde, vd på branschföreningen Svenska Läromedel, har försäljningen till grundskolan sjunkit med 30 procent de senaste 12 åren. Antalet elever har också minskat, så nedgången per elev har blivit 18 procent, också det en dramatisk förändring. Samtidigt duggar krisrapporterna tätt om den svenska grundskolan och gymnasiet. Resultaten går ned men betygen upp. På universiteten klagar lärare över att studenterna varken kan skriva eller läsa. Finns det ett samband mellan minskad läromedelsanvändning och sämre skolresultat? Varför får dagens elever mindre läromedel?

– Det hänger samman med de pedagogiska ideal som rått de senaste decennierna, säger Rickard Vinde. Man har försökt ta en pedagogisk genväg och hoppa direkt till förmågorna, till exempel kritiskt tänkande, utan att beakta att förmågorna inte fungerar utan en kunskapsbas. Minskningen beror också på de kommunala besparingarna och på förväntningarna på att man skulle kunna bygga undervisningen på gratismaterial hämtat från nätet.

Vinde pekar också på hur beskrivningen av läromedlen har förändrats i skollagen. I den fram till 2011 gällande grundskoleförordningen var läromedlen ”ägnade att ge fasthet och sammanhang i studierna” medan de i den nya skollagen anges som ”böcker och andra lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning”. Varför denna urvattning? Bertil Östberg, statssekreterare i utbildningsdepartementet, svarar:

– Vi avsåg inte en försvagning. Det skulle vara en aktuell, teknikneutral formulering. Vi menade inte heller 2007–2008 att nätet skulle ersätta läromedel. Vi skulle bara vara öppna för det som kommer att se annorlunda ut. Det är också svårt att se ett samband mellan studieresultaten och tillgången till läromedel. Resultatnedgången var ju störst omkring år 2000. Forskarna pekar på att den hänger samman med att lärarna ändrade sitt beteende i klassrummet. Eleverna fick hålla på med ”eget arbete”. I stället för att läraren bedrev strukturerad undervisning intog han eller hon en mer passiv roll. Det var för litet fokus på resultaten och elevernas lärande.

Det måste ändå ha haft betydelse att läromedlen 1985 beskrevs som ett effektivt medel att ”ge fasthet och sammanhang i studierna” och att denna uppfattning inte längre är sanktionerad i de officiella texterna. Om en viss uppstramning nu är på väg – en del tyder på det – borde den menlösa beskrivningen av läromedel tas bort.
Vad händer nu med skolan och läromed­len? Erik Larsson, tidigare vd för Bonnier Utbildning och numera vd för Sanoma Utbildning, säger:

– Vi ser en klar tendens att skolan börjar mäta kunskap på ett tydligare sätt, något som vi inte gjort på många år. I det gamla betygssystemet fanns det tydliga indikationer på att betygsnivån var alltför hög. Samtidigt som de svenska resultaten sjönk i stora internationella jämförande undersökningar. Misstankar fanns att skolor använde möjligheten att få höga betyg som ett av många konkurrensmedel. Hur den allt lägre kunskapsnivån kommer att påverka landets konkurrensnivå och behov av innovationer kan man fråga sig. Nu är vi på väg att införa nationella prov i många ämnen och betyg ner i årskurs 6 men det finns väldigt liten tradition av att sätta betyg. Lärarna ringer förlagen och ber om hjälp, frågar efter bedömningsmallar för de nya betygssystemen. Många frågar efter en stor övergripande ”grid” där förmågor och kunskaper beskrivs tydligt. Här får förlagen ett stort tolkningsföreträde, vi hjälper läraren att tolka läroplanen och det nya betygssystemet.

Den nya generationen elektroniska läromedel kommer antagligen att spela en viktig roll, både som uttolkare av läroplanen och som betygsättare, något som det tycks vara litet känsligt att tala om. Det handlar nu om omfattande, väl utvecklade ”spel”, dyra att framställa. Examineringen byggs in i läromedlet med hjälp av en så kallad dashboard-funktion. Om ett av de första av detta slag, Natur & Kulturs ”Qnoddarnas värld” för lågstadiet, skrev Respons i nr 5 / 2012 (”Digital koll i klassrummet”, s. 10). De stora förlagen arbetar för närvarande fram flera läromedel av liknande slag.

Vad som gör läromedelsutgivningen till en central samhällelig angelägenhet är således dess funktion som uttolkare av läroplanerna och som förmedlare av kunskap och värderingar, alltså som formare av den unga generationens medvetande. För att något förstå hur detta i praktiken går till har vi samtalat med erfarna förläggare och förlagsredaktörer: på Sanoma Utbildning AB med Ingela Bengtsson och Tove Helander, redaktörer i samhällsorienterande ämnen, på Natur & Kultur med Anu Seensalu, redaktionschef för grundskolans högstadium och gymnasiet, Martina Lorentsson, redaktör i svenska för högstadiet och gymnasiet, och Magnus Öljemark, redaktör i samhällsvetenskap på högstadiet och gymnasiet.

Nya läromedel tillkommer oftast på förlagets initiativ. Ändrade ämnesplaner kräver nya utgåvor, marknaden kan ha uttryckt önskemål. Men det kan också komma signaler från Skolverket. Utländska trender och förebilder spelar liten roll.

– Som läromedel i samhällsorienterande ämnen skulle exempelvis inte en engelsk bok fungera, ens om den handlade om Sverige, säger Tove Helander. Vi har nämligenvissa saker som vi ”punktmarkerar”. Nu är det historiebruk, historiemedvetande, källkritik och perspektivval och det ser vi ingen annanstans.

Hon syftar här på den nyutkomna boken, Samband Historia Tema av Niklas Ericsson (red), som är en del i förlagets stora läromedel för gymnasiet. Här är syftet att både lära ut historien och förmå läsarna att se på den med kritisk distans, som ett ”historiebruk”. Det nya är den systematik varmed distansen och medvetenheten etableras. Viktiga vetenskapliga avsnitt har infogats som inte har någon motsvarighet i andra länders historieböcker för gymnasiet, knappast heller i andra svenska. Men kan inte historien bli ett diffust område om man inte lär sig grundläggande fakta, bara kritiska perspektiv?

– Numera betonas vikten av kronologisk reda i gymnasiets kursplaner, framhåller Ingela Bengtsson. Frågan är förstås hur stor vikt som skall ges åt analysen i förhållande till faktainnehållet. Det är lärarens sak att avgöra detta för sin betygsättning. I grundskoleböckerna handlar det om en berättelse i första hand, uppgifter i källkritik och historiebruk kommer som något extra i kringmaterialet. Vi måste visa att historien kan framställas på olika sätt, det vill säga i grunden ses som en berättelse och inte som verkligheten själv. Läroplanens mål betyder mycket när man disponerar en kommande lärobok, Det är viktigt att lärarna snabbt ser att läroplanens centrala innehåll finns med när de bläddrar igenom ett nytt läromedel.

– Att ha läroboken som läroplan har länge varit fy-fy i utbildningen. De lärarstuderande får lära sig att läroboken visserligen är bra för dem som lärare men att de absolut inte får låta sig styras av den, tillfogar Tove Helander milt ironiskt. Fortfarande finns ibland en negativ hållning till läroböcker vid lärarutbildningarna. Klart är att läroplanerna sedan 2011 har blivit betydligt mer styrande än de tidigare var. Förr undvek man alltför tydliga anvisningar. Ett extremfall var samhällsvetenskapen, där det i planen i stort sett bara sades att man skulle intressera sig för samhällsfrågor. Nu har planskrivaren återgått till att räkna upp olika statsskick, nationalekonomiska modeller och så vidare som skall studeras.

I sin avhandling Det var en gång ett land, som recenseras härintill av Alf W. Johansson, hävdar Ingmarie Danielsson Malmros att tidsandan slår igenom med cirka tio års fördröjning i läroböckerna. Förhållandet mellan tidsanda och läromedel återkommer vi till under våra samtal med läromedelsförläggarna. Det förefaller till exempel inte långsökt att anta att historieundervisningen påverkas av Sveriges övergång till ett mångkulturellt samhälle och att den också förväntas bidra till denna process.

– Vi levererar nog också mer komplexa berättelser än vad man gjorde för 20 år sedan, säger Ingela Bengtsson. Vi trycker mer på att det handlar om kulturmönster, att det är tre kontinenter som skapat vår kultur. Det är ett påtagligt skifte i sättet att behandla stoffet.

Kan det inte bli för komplext för unga människor?

– Ordning på historien kan man få på olika sätt, säger Tove Helander. Berättelser är en väg, ”slingorna” och sambandsmodellen är andra sätt. Det senare går mer via förnuftet och ger något som man kan sortera in andra berättelser i utan att tappa ordningen. Det ser vi som en styrka med vår nya historiebok.

Ingela Bengtsson påpekar att den för många väl igenkännliga berättelsen om Sverige som ett neutralt och fredligt land behöver ifrågasättas. Men metoden att göra detta måste inte vara så komplicerad. Man kan lyfta fram att Sverige exporterade järn till Tyskland, det vet alla barn. Och man kan peka på att det ofta uppfattas som fegt att vara neutral.

– Med ett sådant resonemang blir det komplext utan att man behöver göra saken särskilt komplicerad. I Malmros avhandling är svaren från eleverna förenklade, jag tror att de säkert kan åstadkomma mer komplexa berättelser. Ungdomar svarar ofta som de tror förväntas av dem. Det kan ha skett i Malmros undersökning.
Har religionsundervisningen blivit mer komplicerad genom det mångkulturella samhället?

– Vi är angelägna om att alla elever får sin dos av religionsskolning oavsett vad de har för bakgrund, säger Ingela Bengtsson. Även muslimer kan få impulser från vad de läser om islam i våra läromedel. Därför är vi mycket noggranna med detta. Vi kan även få hjälp från forskare. Föreningen Svenska Läromedel ordnade för en tid sedan ett seminarium för läromedelsredaktörer om den här frågan under ledning av religionshistorikern David Thurfjell, som forskat om shiamuslimsk islam.

Olika samfund hade uppvaktat regeringens Trossamfundsråd och uttryckt missnöje med vad som skrevs om religion i läromedlen och Thurfjell bjöds därför in för att diskutera saken. På seminariet berättade han om sin forskning.

– Med ledning av hans framställning kan man gå till en ”källåder” om islam och didaktik och få användbar ledning, säger Ingela Bengtsson. Vad gäller islam, demokrati och mänskliga rättigheter får vi in texter som vi måste lägga ner mycket granskningsarbete på. Det är inte okomplicerat, och det blir mycket diskussioner med författarna.

Att det inte är okomplicerat framgår också när vi talar med förlagsredaktörerna på Natur & Kultur. Det är inte bara förlag, läroplaner och lärare som bestämmer hur läromedlen ska se ut – även medier och enskilda personer som uppträder på Twitter har inflytande. Förlagen måste hela tiden vara beredda på reaktioner.

– Vi hade just beställt 10 000 nya exem- plar av en religionsbok för mellanstadiet där vi berättade Muhammeds liv i bild, säger Anu Seensalu. Boken hade funnits länge utan att väcka reaktioner, men när debatten om Muhammedkarikatyrerna kom fick jag flera samtal. Vi gjorde om teckningarna, boken levde kvar. När det uppstår en mediestorm känner man sig ganska maktlös. Vi ändrar om det är fel eller om vi tror att något kommer att reta upp folk så att diskussionerna leder fel.

Ett exempel på relationen mellan tidsanda, läromedel och medier är den medie­storm som bröt ut hösten 2012. En journalist från Dagens Nyheter slog larm om att ett läromedel på Natur & Kultur gav en svart-vit bild av privata vårdalternativ, framför allt därför att man tog upp riskerna med dem. Framställningen speglade diskussionen tio år tidigare, när läromedlet gavs ut. Måste inte läromedel ha kontroversiella inslag om de ska stimulera till diskussion?

– Samhällskunskap bör ha litet salt i sig. I sina bästa stunder ska ämnet ju väcka engagemang, säger Magnus Öljemark. Det uppstår därför lätt en diskussion som egentligen inte handlar om läromedel. Ofta gäller kritiken för övrigt gamla läromedel.

Ingen av dem vi talat med kan påminna sig att de har blivit kritiserade för att inte följa värdegrunden.

– Ofta är det minoriteter som tycker att de inte får tillräckligt utrymme, säger Magnus Öljemark. HBTQ-frågor var inte en så stor sak för tio år sedan som nu. Vi har alltid referensgrupper och faktakontroll.

Vad är det för värdegrund vi talar om, för övrigt? Och hur pejlar ni den?

– Som grund ligger den västerländska demokratisynen och de skrivningar som finns i läroplanen. Det genomsyrar allt, säger Sanoma Utbildnings vd Erik Larsson. Tydligast blir det i religion, historia och samhällskunskap. Men frågan kan göra sig gällande även i matteböcker. Vi ser till att det inte finns för många ”Bullerbybarn” där, att inte inte fler flickor eller pojkar framställs som duktiga, vi räknar pojk- och flicknamn, utländska och svenska. Någon kan tycka att vi är alltför politiskt korrekta men det är viktigt att ha hög trovärdighet och arbeta i enlighet med läroplanen. Lärarna ska känna att de kan lita på våra läromedel.

Under våra samtal noterar vi en paradox. Styrningen av läromedlen har ökat på senare tid men det är den enskilda läraren som bestämmer hur de ska användas.

– Det är väldigt mycket upp till läraren att sätta sin personliga prägel på undervisningen, säger Anu Seensalu. En lärare kan  basera större delen av undervisningen på en eller ett par skönlitterära böcker. I dag måste vi lämna öppet för många olika sätt att undervisa. Lärarna plockar här och där och vi försöker erbjuda ett smörgåsbord.

Den stora friheten för lärarna innebär bland annat att en ung människa kan gå genom skolan utan att ha samma referensram som elever från andra skolor. Man kan till exempel få helt olika uppfattning om den svenska litteraturen beroende på vilken lärare man har. En gemensam referensram, en kanon, är emellertid viktig för att hålla ihop ett samhälle och underlätta kommunikation. Detta gäller inte minst dem som kommer från hem utan starka studietraditioner.

I Barnexperimentet, recenserad härintill av Hanna Enefalk, påpekar Per Kornhall att den svenska skolan håller på att segregeras som en följd av kommunaliseringen och friskolornas framväxt. ­Etniska svenskar och vissa invandrargrupper flyttar sina barn från problemskolor, som sedan cementeras i sin dysfunktionalitet. Vi har kommit långt från idealet om en likvärdig skola. Kornhall och många andra pläderar i dag för att skolan måste återförstatligas. Detta blir ett återkommande tema under våra samtal med läromedelsförläggarna.

Erik Larsson är positiv till ett återförstatligande. Skolan är ju en nationell angelägenhet.

– Den svenska skolan har varit bra på att identifiera begåvningar oavsett från vilken social miljö de kommer. De som historiskt sett har flyttat samhällets positioner kommer inte från överklassen utan från andra miljöer och de har haft skolan som social språngbräda. I vår tid har skolan i mycket misslyckats med detta grundläggande uppdrag.

Andra vi talar med är mer avvaktande. Ingen tror dock att det kommer att få några större konsekvenser för läromedelsutgivningen om skolan på nytt blir statlig. Även i fortsättningen kommer lärarna att bestämma över inköpen. Alla är dock ense om att läromedelskunskap borde vara en del av lärarutbildningen och att det borde forskas mycket mer om läromedel.

– Vi vill inte ha någon återinförd central förhandsgranskning av läromedlen, säger Magnus Öljemark. Marknaden i sig är en kvalitetsgaranti. Men det måste finnas en vital läromedelsforskning. Hade vi en sådan skulle vi få en helt annan debatt.

För något decennium sedan fanns en föreställning att det här med läromedel skulle lösa sig billigt om eleverna bara fick datorer. Det lär nu inte ske, för mycket av den gratiskultur som hittills har möjliggjort detta kommer antagligen inte att finnas kvar länge till. Det råder som nämnts enighet om att de digitala läromedlen kommer att spela stor roll framöver, även om de i dag bara svarar för 4 procent av inköpssumman.

De digitala läromedlen kan bli utgångspunkten för en ny plug-(in-)skola, men de är kostsamma att utveckla och dyra att köpa in. Detta kommer att leda till en ytterligare koncentration i läromedelsbranschen och därmed till minskad mångfald. Nya aktörer, till exempel IT-företag, får svårt att bryta sig in på denna marknad, tror Rickard Vinde på Svenska Läromedel. Fortfarande är det läromedelsförlagen som äger den relevanta kunskapen om hur man översätter läroplanerna till praktisk undervisning.

– Det har funnits trender att eleverna själva skall ”forska”, säger Martina Lorentsson. Eleverna fick en frågeställning som de skulle reda ut med hjälp av datorn och internet. Men har man inte fått ordentliga verktyg för egen research, samlar man bara stoff och klistrar utan källkritik och analys. Nu börjar man efterfråga innehåll. Det fria materialet räcker inte. Fokus har flyttat till innehållet och där ligger det en framtid för förlagen. Jag tror att boken kommer att finnas kvar men det finns plusvärden i det digitala..

Att sortera tankarna efter ett par veckor i läromedlens värld är inte lätt. Ser vi början till den gamla plugg-skolans återkomst på bred front? Den katastrofala nedgången i grundskoleelevernas förmåga att läsa, skriva och resonera gör snabba åtgärder nödvändiga. Lösningen handlar enligt många forskningsrön i grunden om engagerade lärare, ordning och reda i klassrummet och strukturerad undervisning, det vill säga väl genomarbetade läromedel. Det är alltså fråga om en nödvändig uppstramning. Samtidigt lever vi i datorernas och det stora nätets värld med de oerhörda möjligheter det ger oss att tänka och kommunicera mer och snabbare och att effektivisera all administration. Kanske vi vågar hoppas att plugg och plug-in ska gå samman och återge skolan dess centrala betydelse för individens och samhällets utveckling.

Kay Glans och Lars Grahn är chefredaktör respektive senior editor på Respons.

– Publ. i Respons 3/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet