Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

6/2015

Tema: I våra kvarter – Gentrifiering och segregation i den nya staden; bostadskarriär och nya grannar. Texter om stadens utveckling.

Analys/Reportage

Relativisering av yttrandefrihetensplittrar förläggarföreningar
Lars Grahn

Krisen växer i den internationella förläggarorganisationen IPA efter invalet av de kinesiska och saudiarabiska förläggarföreningarna. Flera europeiska föreningar har antingen redan beslutat att lämna organisationen eller deltar i formandet av ett gemensamt motstånd mot denna relativisering av yttrandefriheten.

Invalet av de kinesiska och saudiarabiska förläggarföreningarna i den internationella förläggarorganisationen – se Respons nr 5/2015 – vållar oro bland medlemmarna. Beslutet vid årsmötet i Frankfurt 15 oktober har försvagat förlagsvärldens försvar för yttrandefriheten, menar många. Förtroendet för International Publishers Association (IPA) sviktar. Flera europeiska förläggarföreningar – den tyska, franska, italienska, schweiziska, spanska, norska, isländska, finska och svenska – framför stark kritik. Även Australien och Japan har anslutit sig till kritikerna.

IPA bildades 1896 för att förläggare emellan hävda de bestämmelser om upphovsrätt som fastställts i Bernkonventionen tio år tidigare. Yttrandefriheten fogades senare till ändamålen. Organisationen har till uppgift att bekämpa censur och försvara grundläggande yttrandefrihet, utgivningsfrihet och tillgång till information. Ett krav är att medlemsföreningarna skall vara bildade på frivillig grund. De får inte vara en del av statsapparaten och de skall aktivt verka för upphovsrätt och yttrandefrihet.

En förening som söker fullt medlemskap skall lämna skriftlig redogörelse för sin verksamhet. Normalt gör IPA:s ledning också en egen värdering av den sökandes kvalifikationer. Detta skedde 2005, då den kinesiska föreningen (Publishers Association of China, PAC) lät förstå sin önskan om medlemskap. Den delegation IPA sände till Peking fann att PAC inte uppfyllde villkoren för medlemskap, främst därför att den verkade som statens censurorgan mot bokutgivarna.

Någon ny undersökning av den kinesiska föreningen har inte varit nödvändig. I årets ansökningsformulär ställdes frågan: ”Har er förening under de senaste tre åren gjort något offentligt uttalande för att hävda yttrandefriheten, utgivningsfriheten eller andra frågor som rör mänskliga rättigheter?” Kineserna svarade kort och uppriktigt: ”Nej.”

Inte heller upphovsrätt (copyright) bevakar den kinesiska föreningen. Den frågan sköts av två särskilda myndigheter.

Den saudiarabiska föreningen (Saudi Publishers Association, SPA) har en smidigare framtoning. Som svar på frågorna skickade man in en elegant formgiven broschyr. Yttrandefriheten regleras av en särskild saudisk lag av år 2000, upplyser man om. Föreningen berömmer sig av att nyligen ha vädjat till de arabiska regeringarna om att lätta på censurreglerna, trots den ”känslighet” som omger yttrandefriheten. Man informerar också om att kulturministeriet har befogenhet att både tillåta och upplösa föreningen, som alltså saknar självständighet gentemot den offentliga makten.

Saudiernas syn på yttrandefrihet och förlagsverksamhet berördes också vid den arabiska förläggarkonferensen i Sharjah i Förenade arabemiraten (UAE) ett par veckor efter IPA-beslutet om inval. Ordföranden i SPA, Ahmed Fahd Al-Hamdan, hävdade där att föreningen är oberoende och arbetar hårt för att säkerställa sina förläggares rättigheter och friheter. Att hans regering kallat till sig den tjeckiske ambassadören för att förmå hans regering att hindra utgivning av Salman Rushdies Satansverserna hör inte till förläggarnas bord, förklarade han. Utgivningen av Rushdies bok är en politisk fråga och inte en fråga om förläggeri och yttrandefrihet. Det saudiska kungarikets ståndpunkt är att böcker som kritiserar religion, oavsett vilken, inte får utges.

På samma kongress förklarade ordföranden i Emiratens förläggarförening, Sheika Bodour Al Qasimi, att utgivningsfriheten bör omdefinieras. Hon hoppades att mer hänsyn skall tas till varje nations kulturella egenart.

En farlig relativisering av frihetsbegreppet sker när det ses som beroende av ”kultur”. Metoden används både av västliga postmodernister och auktoritära regimer när man vill ifrågasätta upplysningsidealen. Universella rättigheter förnekas och individers rätt blir en fråga om ett lands seder och bruk. Anmärkningsvärda är de tankar som IPA:s ordförande Richard Charkin utvecklade vid konferensen i Sharjah om det han kallade den knepiga yttrandefriheten. Hans åsikter gick i linje med de saudiska ståndpunkterna. ”Olika kulturer fungerar på olika sätt”, ansåg Charkin, och IPA ska inte fälla domar över ett lands politik utan bara stödja förläggarföreningar i de länder där de kämpar mot ”missbruk”. Orden får ödesdiger klang när man tänker på Kina och Saudiarabien, där föreningarna inte kämpar emot missbruket utan är en del av det.

Vilken information var det egentligen som delgavs delegaterna vid IPA:s årsmöte och vilka var ledningens motiv för att driva igenom invalet av två föreningar som accepterar censur? frågar Respons. José Borghino, generalsekreteraren, vill inte svara förrän han träffat exekutivkommittén i mitten av december. Invalet av PAC och SPA samlade en majoritet som främst kom från arabvärlden, Latinamerika och Asien men som anfördes av föreningarna i USA, Storbritannien och Nederländerna. Praktiskt taget alla övriga europeiska delegater röstade emot.

Kraftig kritik har nu yppats från de europeiska föreningarna. Fransmännen konstaterar att förtroendet mellan IPA och medlemmarna har tagit allvarlig skada. Den tyska förläggarföreningen, Börsenverein, säger rent ut att det bryter mot IPA:s stadgar att släppa in den kinesiska föreningen. Några vill vara konstruktiva och föreslår att de nyvalda medlemmarna föreläggs villkor som de snabbt måste uppfylla för att förtroendet för IPA skall återskapas.

Ett minimikrav, säger tyskarna, är att ”freedom to publish” tas bort ur IPA:s uppdrag och att förlagen vänder sig till någon annan organisation för att bevaka frågan. Det är också omöjligt att låta den kinesiska föreningen delta i överläggningar där konfidentiell information om förföljda författare och förläggare behandlas, framhåller man.

Italienarna påpekar att det blir omöjligt att protestera mot angrepp på yttrandefriheten i något land när man släppt in medlemmar som är ”medbrottslingar” i censuren av den fria förlagsverksamheten. Proceduren vid årsmötet får även besk kritik. Hård press utövades av IPA:s ledning och en oacceptabel filtrering skedde av informationen, klagar man.

De norska, finska och isländska föreningarna har redan meddelat att de lämnar IPA. Formellt kan de dock inte gå ur förrän vid utgången av 2016. Övriga föreningar som yttrat sig stannar tills vidare men överväger att gå ur om inga förändringar sker.

Svenska Förläggareföreningen ger uttryck för samma oro som övriga men formulerar kraven skarpare. IPA måste omedelbart anta en detaljerad beskrivning av vad som krävs av medlemmarna i fråga om yttrandefriheten, säger man. Mest ultimativt formulerar man sig om Freedom to Publish-kommittén, där man kräver garantier för att arbetet skall kunna utföras självständigt från styrelsen och generalsekreteraren och att en särskild resurs skapas för denna kommittés arbete. Lever IPA inte upp till dessa krav kommer SvF:s styrelse att senast i december 2016 föreslå att föreningen utträder.

Två aktuella fall tyder på att invalet av kineser och saudier inte har lett till att IPA kunnat öka sina insatser för yttrandefriheten i deras områden. Det ena gäller de Hongkong-förläggare, bland andra den svenske medborgaren Gui Minhai, som försvunnit och som man misstänker hålls fängslade i Kina. Här vore det naturligt att den kinesiska föreningen ingrep och gav de drabbade förläggarna något slags skydd.

Det andra fallet rör poeten Ashraf Fayadh som dömts till döden i Saudiarabien för ”förnekelse av islam”. Den saudiska föreningen har såvitt känt inte ingripit; man ser ju kritik av religion som en politisk fråga och inte något som rör förlagsverksamhet. Dödsdomen ligger alltså inte på förläggarnas bord.

”De två fallen har stor betydelse för vårt ställningstagande”, säger Eva Bonnier, ordförande i Svenska Förläggareföreningen. IPA måste förmå sina båda nya medlemmar att ingripa. Men det är svårt. ”Kineserna gör sig okontaktbara.” Den saudiska föreningen måste, säger hon, ”visa att de inte gillar domstolsutslaget mot Fayadh”.

Kommer SvF:s krav på IPA att bli uppfyllda? frågar Respons. Det är svårt att nu ha någon bestämd mening om det, anser Eva Bonnier. ”Man bör i varje fall förvänta sig att IPA vidtar några åtgärder för att de nya medlemmarna ska leva upp till stadgarnas krav.”

Att de amerikanska, brittiska och nederländska föreningarna verkat för inval av PAC och SPA handlar i viss utsträckning om handelsförbindelser, menar hon. Det var i varje fall ett av de skäl engelsmännen anförde. ”Kanske kan det påverka deras ställningstagande när det nu visar sig att även de australiska och japanska föreningarna är negativa till invalet.”

De europeiska länder som är kritiska har haft överläggningar i frågan under ett möte i Strasbourg nyligen med den europeiska förläggarfederationen (FEP). Genom sin jurist Mikaela Zabrodsky kommer Svenska Förläggareföreningen också att medverka vid det möte som sker i Milano strax före jul på inbjudan av den italienska föreningen. Avsikten är att utarbeta en gemensam ståndpunkt i den pågående krisen.

”Om klyftan inom IPA kan överbryggas beror på utvecklingen”, säger Eva Bonnier. ”Det vore mycket olyckligt om den internationella förläggarföreningen splittras.”

Slutsatsen måste bli att organisationen just nu har släppt in en oroväckande relativisering av yttrandefriheten och låtit det auktoritära Kinas inflytande växa. Att flera europeiska förläggare vänder sig mot detta är trots allt ett hälsotecken. Nu löper ett nådeår och det återstår att se om IPA skall kunna bli vad man varit, en branschorganisation ”with a human rights mandate”.

Lars Grahn är senior editor på Respons.

 

– Publ. i Respons 6/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet