Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

2/2014

Tema: Är vi på väg mot en kapitalism utan demokrati? Tvångsäktenskapet mellan kapitalism och demokrati är över.

Debatt

Svensk-Tyska Föreningen slätar över problematiskt förflutet
Charlotta Seiler Brylla

Svensk-Tyska Föreningen firade 100-årsjubileum förra året och gav ut en skrift med anledning av det. Det bidrag som behandlar föreningens egen historia är i högsta grad problematiskt. Föreningens pronazistiska agerande 1933-1945 bagatelliseras i stället för att kritiskt genomlysas.

Den 28 maj 1913 grundades Svensk-Tyska Föreningen på Hotel Rydberg vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm. Bland initiativtagarna fanns representanter för den svenska bildnings- och kultureliten: Selma Lagerlöf, Carl Larsson, Verner von Heidenstam, Hanna Pauli, Svante Arrhenius och Karolina Widerström är några av dem som undertecknade ett upprop ”för att främja svenskars och tyskars kännedom om varandras land och folk samt andliga och materiella odling äfvensom för att i övrigt, utan några politiska mål, samarbeta för gemensamma kultursyften”.

Tillkomsten är inte någon slump. Sverige och Tyskland kunde blicka tillbaka på sekel av gemensam historia och kulturella förbindelser, men vid 1900-talets början nådde den svensk-tyska valfrändskapen sin höjdpunkt. För Sverige var Tyskland vad USA nu är för dagens svenskar: en förebild och ett föregångsland på vetenskapens och bildningens område. Samtidigt var Sverige inte ointressant för Tyskland, där ett romantiskt svärmeri för Norden vuxit fram under 1800-talet. Norden betraktades som vild och vacker natur och kunde effektfullt kontrasteras mot det framväxande moderna industrisamhället. Drömmen om Norden plockades sedan upp av den kompilerande nationalsocialistiska ideologin, där norden-svärmeriet framför allt kom att handla om en överlägsen ”nordisk ras” som skulle rädda Västerlandet från undergång. Ett uttryck för de ömsesidiga sympatierna var det faktum att samtidigt med Svensk-Tyska Föreningen grundades ett systerförbund i Berlin: Deutsch-Schwedische Vereinigung zu Berlin.

Förutsättningarna för ett svensk-tyskt vänskapsförbund (och för de svensk-tyska förbindelserna generellt) skulle dock förändras drastiskt i och med 1900-talets historiska händelser. Tyskland som aktör i två världskrig, nationalsocialismen och förintelsen med Tysklands delning som konsekvens var den verklighet Svensk-Tyska Föreningen hade att förhålla sig till. Trots detta har föreningen fortsatt sin verksamhet fram till i dag, och enligt föreningsstadgarna är ändamålet detsamma som vid grundandet, nämligen att verka för kulturellt och ideellt utbyte mellan Tyskland och Sverige.

Med anledning av sitt hundraårsfirande 2013 har Svensk-Tyska Föreningen gett ut en jubileumsbok med tjugotalet bidrag som skildrar de svensk-tyska kontakterna ur skiftande perspektiv: Svenskt + tyskt. Tänkt och tyckt vid ett jubileum (Instant Book, 295 s) Journalister, diplomater, lärare, översättare och forskare inom såväl natur- och samhällsvetenskap som humaniora har medverkat i skriften, vilken enligt föreningens nuvarande ordförande Leif H. Sjöström tjänar syftet att ”med ett antal personliga betraktelser i essäform spegla några intressanta aspekter på de svensk-tyska förbindelserna i vid mening”. Det är ett lyckat upplägg som resulterat i en lättillgänglig och underhållande läsning samtidigt som kunskap om Sverige och Tyskland förmedlas. Boken bjuder på ett brett spektrum av teman som sträcker sig från tidig medeltid fram till i dag. Majoriteten av artiklarna reflekterar svensk-tyska kontakter inom en rad skiftande områden som musik, konst, litteratur, vetenskap, företag och politik. Några bidrag fokuserar på tyskan som språk och översättningens betydelse för kulturella kontakter. Vilka bilder tyskar och svenskar har av varandra är ytterligare ett tema som behandlas.

Sett ur det perspektivet hade jubileumsskriften kunnat vara en både mångfacetterad och läsvärd publikation med många tänkbara läsare och användningsområden. Tyvärr finns ett problem med volymen som inte bara grumlar helhetsintrycket utan också ger upphov till funderingar kring Svensk-Tyska Föreningens sätt att hantera sitt förflutna. Det inledande bidraget som behandlar föreningens egen historia och som är författat av den tidigare ordföranden och hedersledamoten S. Gunnar Edlund är nämligen i högsta grad problematiskt. Medan majoriteten av volymens artiklar är välskrivna, gedigna och informativa måste Edlunds bidrag karakteriseras som tendentiöst, fragmentariskt och bristfälligt. I ett försök att teckna föreningens historia beskrivs processen kring grundandet, något om verksamheten, men framför allt är det en uppräkning av personer som haft en ledande roll i föreningen, av deras meriter, stamtavlor och militära titlar.

– Publ. i Respons 2/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet