Föregående

nummer

Lördag 10 december 2016

3/2014

Tema: Den nya selfieskheten. Skapar de digitala nätverken en ny narcissism?

Analys/Reportage

Svenska historikermötet 2014
Enorm utvidgning av undersökningsområdet
Johan Östling

Hur publiceras historia?

Den avslutande sessionen handlade om ett ämne som berör långt fler än bara historiker: hur vetenskap och populärvetenskap publiceras. Stefan Amirell, redaktör förHistorisk tidskrift, gav i sin inledning exempel på hur kraven på internationalisering, bibliometriska mätningar och fri tillgänglighet till vetenskapliga studier (open access) påverkar humaniora. Flera av de andra deltagarna återkom till dessa frågor, men de vidgade också samtalet till att handla om historieförmedling i allmänhet.

Kim Salomon utgick från sina dubbla erfarenheter som kritiker av sakprosa i dagspressen och som ordförande i Vetenskaps­rådets beredningsgrupp för historia. Han framhöll att historikers traditionella publiceringsperspektiv snävas in från två håll. Vetenskapssamfundet pressar humanisterna att anpassa sig till en naturvetenskaplig modell och framför allt skriva artiklar i engelskspråkiga organ. Samtidigt har tidningarnas kultursidor utarmats dramatiskt under 2000-talet och det finns i dag mycket begränsat utrymme för en mer djuplodande diskussion om facklitteratur. Journalister dominerar den bevakning som finns kvar och de tenderar att skriva om journalistiska böcker, inte humanvetenskapliga.

Jonas Nordin delade Salomons analys och argumenterade för att historievetenskapen, med sin pluralism, bör ha olika uttrycksmedel och kunna bedrivas i olika genrer. I dag hotar emellertid en strömlinjeformning. Den vetenskapliga artikeln i en anglosaxisk facktidskrift är inte fel i sig, men den kan inte göra full rättvisa åt historia som en kulturvetenskaplig disciplin. Mary Hilson, brittisk historiker med inriktning mot Norden, vittnade om att liknande tendenser var skönjbara i Storbritannien. Från sin position i London kunde hon samtidigt se andra rörelser. "Lever vi inte i en gyllene tid för de historiska synteserna?" frågade hon sig. Hon menade att skillnaden mellan populärhistoria och historie­vetenskap inte alltid är knivskarp, och att det är viktigt att historiker fortsätter att skriva "for the many, not for the few".

Mest samtidsbejakande var Erik Osvalds, vd för Historiska Media. Han berättade om en bransch som befann sig i våldsam förändring. Köparnas preferenser är oklara, böckernas livslängd är nu sällan mer än ett halvår, distributionskanaler förändras av digitala tjänster och en ny ekonomi – och då har Amazon ännu inte etablerat sig i Sverige. Han menade att akademiker generellt är för passiva och stirrar sig blinda på problemen.

Det är säkert sant att den nya världen erbjuder oanade möjligheter. Frågan är dock hur långt följsamheten bör sträcka sig och om det finns värden som är hotade. Jonas Nordin tog upp fyra saker som han menade att fackhistoriker måste värna: monografin, publicering på svenska, den interna kvalitetskontrollen och rätten att själva formulera de egna vetenskapliga normerna. Allt detta är viktigt eftersom historia inte bara är en vetenskap, utan även en del av offentligheten och kulturlivet. Han möttes av spontana applåder. 

Johan Östling är historiker, och ingår i Respons styrelse.

– Publ. i Respons 3/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet