Tysk facklitteratur hävdar sig väl i Sverige, men ny skönlitteratur har svårare att hitta hit. Introduktionen av den har alltmer övertagits av små förlag som står inför flera svårigheter. Kunskaperna i tyska har försvagats och den tyska litteraturen har blivit svåröverskådlig, men framför allt avskräcks svenska läsare av den grundläggande uppfattningen att tysk skönlitteratur alltid är så svår. Det finns en ny litteratur som skiljer sig från detta.
De första åren efter 1945 var allt tyskt förhatligt. Das Land der Dichter und Denker var för de flesta, när omfattningen av nationalsocialisternas brott mot mänskligheten uppdagades, med ens ett Land der Richter und Henker (domarnas och bödlarnas land, orden är Karl Kraus). Fallet blev så mycket större som de tyska staterna från mitten av 1700-talet och framåt hade upplevt en enastående kulturell och vetenskaplig blomstring. Tysk upplysning, nyklassicism, idealism och romantik blev världsledande och vid mitten av 1800-talet hade tyska utvecklats till det dominerande språket på vetenskapens och kulturens område, på samma sätt som franska var det på diplomatins och italienska på musikens. Akademiska avhandlingar avfattades överallt i världen på tyska, mer sällan på engelska eller latin. Vid krigsslutet låg emellertid tyskans förstarangsställning som akademiskt lingua franca lika mycket i spillror som de sönderbombade tyska städerna. En sökning i Libris visar att det år 1930 utgavs tio avhandlingar på tyska i Stockholm, blott en på engelska. 1950 kan man räkna en tysk avhandling och 35 engelska.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
