De mindre och medelstora förlagens betydelse för fackboksutgivningen kan knappast överskattas. Troligen betyder de mer för att sprida forskningens frågor och resultat än de rena universitetsförlagen. Enligt Trygve Carlsson saknar dessa inre drivkrafter. Själv har han drivit sitt förlag i 30 år och gett ut närmare 2700 böcker, övertygad om att alla har behövts.
Atmosfären på Carlsson Bokförlag är nästan overklig. Man rör sig som i en iscensättning av det goda förlaget. De skålformade trappstegen i det Helledayska rokokohuset på Stora Nygatan 31 i Gamla stan leder upp till en entré fylld av nyanlända bokkartonger som tävlar om uppmärksamheten med konsten på väggarna. En besökare tar sig förbi tysta och flitiga medarbetare för att nå det innersta där chefen inför öppen dörr avslutar ett av sina handskrivna brev och slutligen bjuder en att slå sig ned i den vickande stolen. Snart öppnar han en smal lucka till köket och hämtar kaffe tillagat efter vars och ens smak. Man förstår att Carlssons förlag är omtyckt av sina författare.
Sticklingar
Två mindre fackboksförlag har i dag uppnått väl vuxen ålder. Carlssons är det ena, Atlantis det andra. De är båda sticklingar ur samma mylla. På Bonniers fackboksavdelning och bokförlaget Forum arbetade Kjell Peterson och Trygve Carlsson samtidigt i början av sjuttiotalet. Båda bröt sig loss, Peterson 1976 och Carlsson 1983. Under första hälften av 70-talet var den förre vd för Forum, den senare redaktör där. Båda förlagen har betytt mycket för bredden och allvaret i svensk bokutgivning, särskilt inom samhällsvetenskap och humaniora såväl i den akademiska världen som utanför. Till gagnet är de därför också universitetsförlag. Ekonomiskt är de vågspel, men hittills har det hållit.
Stod inte ut med Liber
Från Forum gick Trygve Carlsson till Liber 1975 som redaktions- och sedermera förlagschef med uppdrag att bredda utgivningen. Statliga Liber hade utifrån sin publicering av offentliga utredningar via Allmänna Förlaget köpt upp en rad läromedelsförlag och skulle nu också expandera med allmänlitteratur, fackböcker, poesi, deckare. Det var djärvt och spännande, men Trygve tröttnade efter ett antal år. ”Jag stod inte ut med det ostrukturerade interna livet i den stora organisationen.” Han startade sitt förlag 1983 utan egna pengar men med kreditgaranti från industriverket och godkännande från kulturrådet. Det började med faktaböcker, deckare och skönlitteratur. För deckarna belönades förlaget 1996 med Deckarakademins diplom för Sveriges förnämsta utgivning av romaner och faktaböcker i kriminalgenren. Efter hand inriktades förlaget alltmer mot facklitteratur i nära anslutning till förläggarens egna skiftande intressen.
”I början hade jag några fackförfattare som följde med mig från Liber och När-Var-Hur på Bonniers/Forum. Och även några skönlitterära författare. Vi experimenterade. I något vi kallade Fyrskift medverkade Gunder Andersson, Kjell Johansson, Reidar Jönsson och Hans Lagerberg med ett par böcker där alla var inne och skrev i alla avsnitt. Det blev dock aldrig någon stor roman.”
Kriser har det varit i både Atlantis och Carlssons. För Carlssons var konkursen nära 1997, men man räddades vidare av Verbum som under några år var huvudägare, innan grundaren kunde återköpa sitt företag.
Carlsson Bokförlag – eller bara Carlssons som det står på bokomslagens framsida – har nyligen kunnat fira 30-årsjubileum med ett livligt mingel och Bok 2614. Bokbyggare. Carlsson Bokförlag under 30 år, en blandad skrift på över 300 sidor. Huvudförfattare är Johanna Dahlin, Gustav Källstrand och Bengt Erik Eriksson, alla forskare med medieinriktning vid Linköpings universitet. De bidrar med både resonerande och berättande avsnitt. Därtill fogas ”betraktelser” av tacksamma författare knutna till förlaget.
Mycket av intresse för dagens och morgondagens förläggeri blir här sagt, om vånda och glädje och om den värderade förläggaren. Denne ”humanismens riskkapitalist” står i spetsen för en ”bildningens motståndsrörelse” och är en mot medarbetare och författare varmhjärtad och generös person. Fram tonar en modig människa som törs ge ut skrifter med politiskt sprängstoff. Det försäkrar till exempel Birgitta Almgren, som på förlaget publicerat kontroversiella böcker om östtyska Stasis infiltration bland svenska intellektuella.
Bra och angeläget
Under sina trettio år har Carlsson Bokförlag gett ut närmare 90 titlar om året i genomsnitt. Det är nästan osannolikt många för en firma med en förläggare och högst fem–sex anställda medarbetare. Förlaget är kollega eller konkurrent med Arkiv i Lund, Atlantis, Makadam, Boréa i Umeå, Daidalos, Nya Doxa, Dialogos –men också med universitetens utgivningsverksamheter. Här i Respons har vi tidigare uppmärksammat vad som diskuteras härom i Lund och Stockholm (nr 6/2012 och 1/2013). Kunde inte ett samarbete med dessa vara naturligt för Carlssons?
”Försök med universitetsförlag har pågått i många år”, säger Trygve Carlsson. ”Men de är inte övertänkta och det finns ingen inre drivkraft bakom försöken. Det är ofta fråga om rent administrativa förslag som sällan präglas av någon långsiktighet.”
När det gäller den elektroniska publiceringen (open access) har han varit inkopplad på några projekt. Men inte heller dessa tankegångar finner han riktigt seriösa.
Vilken är då i grunden Carlssons egen ämnesprofil? Det är inte helt lätt att ange. Det skall vara ”bra och angelägna” böcker som ”behövs”, inte sällan stora, vackra och djärvt påkostade verk. Utmärkt. För vem ges de då ut? Eftersom inga marknadsundersökningar görs är svaret på frågan mer filosofiskt än statistiskt. Enkelt sagt ger man ut det som läsarna borde efterfråga eller, ännu enklare, vad Trygve Carlsson intresserar sig för och finner viktigt.
Om böckerna säljer dåligt, betyder det att de inte behövs?
”Enligt min mening finns det inget samband mellan upplaga och böckers värde, annat än det ekonomiska.”
Är alltså ”böcker som behövs” ett idealistiskt begrepp?
”Om jag ser att här är ett viktigt ämne – jag själv måste ju vara intresserad av det – och att det inte finns några böcker om det. Då ger jag ut den boken. På något sätt måste man dock få ekonomi på det. Jag vill ju inte begå harakiri. Så dum får man inte vara.”
Utgivningslistan kan vid en första anblick framstå som ett slumpmässigt kuriosakabinett, säger medieforskarna i jubileumsboken. Några genomgående trådar drar de ändå fram: konst, konsthantverk, dans, teater (”kreativitetens lov”), historia, etnografi, resor, stadsbyggnad, människa och teknik, kulturgeografi. De poängterar egensinnet som går emot de stora mediehusens mer rationella ekonomiska bedömningar. Carlssons ger inte ut en bok därför att den tros bli en storsäljare. Det hindrar inte att flera av böckerna har sålts i stora upplagor, till exempel Osedliga historier sammanställda av Ulf Palmenfelt och med pornografiskt omslag av Sergel, Yvonne Hirdmans Att lägga livet till rätta, Hanna Olssons Catrine och rättvisan, Ulf Schenkmanis’ Se Azorerna, Bo Bergströms Effektiv visuell kommunikation och Bo Sundins Den kupade handen, med flera.
Vad malicen säger
Man får ut en bok på Carlssons om man har ett ekonomiskt stöd med sig, säger malicen i förlagsvärlden. Kritikerna menar att förlaget inte gör en självständig publicistisk bedömning av utgivningsförslagen utan överlämnar det till fonder och andra finansiärer.
”Man ska då se på vad vi ger ut”, svarar Trygve Carlsson. ”Jag har aldrig tackat ja till en bok därför att den har ett stöd. Däremot kan man börja i andra änden: om vi vill ge ut en bok, hur gör vi det möjligt? Då kan man, ofta i ett tidigt skede, söka stöd. Det malicen säger är lätt att slänga ur sig, men också stora förlag som Norstedts arbetar med forskare och andra som har publiceringsbidrag.”
Ekonomin har hela tiden varit ansträngd men förlaget håller sig flytande. Årsomsättningen har varierat mellan 7,5 och 9,2 miljoner 2008–2012 och resultatet ligger några hundra tusen över eller under nollstrecket. Inte heller 2013 har blivit ett lysande år. Likviditeten klaras med en företagskredit som kostar företaget dryga hundratusen om året. Något ”nackskott” från övervärderat lager anser man sig inte riskera. En bok i lager tas första året efter utgivningen upp till hela anskaffningskostnaden, andra året till 50 procent, därefter till 20 för att successivt närma sig noll. Humanisten Carlsson håller i sitt lager som en försiktig ekonom.
All förlagsverksamhet står inför stora omställningar. Näthandeln med tryckta böcker tränger tillbaka butiksbokhandeln, som fram till för några år sedan varit den viktigaste kanalen för Carlssons. Men nätbokhandeln ger också fördelar. Hos Bokus och Adlibris finns titlarna alltid tillgängliga. Vem som helst kan gå in när som helst och beställa en bok. Förlaget behöver inte betala in sig i bokhandelns exponering, om man nu hade velat det. Effekten blir därför snarast att de stora förlagens konkurrensfördel minskar när alla titlar är tillgängliga på lika villkor i nätbokhandeln. Att Carlssons har en blygsam marknads- och försäljningsstyrka betyder nu mindre.
Behövas är nyckeln
Men hur skall man som liten aktör ta sig fram i den nya värld där e-böckerna växer i betydelse och allt fler läsare förväntar sig att få tillgång till texter online? Att uppfinna nya lanseringskanaler och betalningsformer för detta är ett bekymmer alla brottas med.
Trygve Carlsson tror ändå att den traditionella bokutgivningen har en framtid. ”Jag har svårt att föreställa mig att boken med sina långa, väl disponerade texter och omsorgsfullt valda bilder skulle försvinna. Vetgirigheten kan inte ha minskat.”
Men vetgirighet kan ju tillfredsställas på annat sätt än genom läsning av traditionella texter på papper i bundna volymer. Har ni försökt med e-böcker?
”Vi har förhandlat med tänkbara samarbetspartner. Jag tror inte att det finns något påträngande behov av att sätta i gång med elektronisk utgivning, åtminstone inte för vår typ av böcker. Det glider över till sådan utgivning på ett naturligt sätt förr eller senare. Där det behövs och är lämpligt.”
Behövas är hans nyckelord. ”Förlagen kommer alltid att behövas.”
Lars Grahn är senior editor på Respons.
