Utblick

Ett mångnationellt imperium som var både gammaldags och före sin tid

| Respons 6/2014 | Låst artikel | 12 min läsning

Dubbelmonarkin Österrike-Ungern har lämnat ett rikt arv till den europeiska kulturen. Men kanske har detta mångnationella rike också lämnat ett politiskt arv i den meningen att dess öde kanske säger oss något om EU:s framtid. Två nya böcker om Österrike–Ungern väcker denna fråga. Enlig Larry Wolff lyckades man i Österrike–Ungern visserligen hantera spänningarna mellan politisk och ekonomisk federalism och autonomisträvanden, men inte skapa en identitet som var tillräckligt stark för att utstå påfrestningar av det slag som kriget innebar. Geoffrey Wawro å sin sida varnar för att idyllisera kejsardömet och menar att det var en ihålig konstruktion som saknade egentlig ledning. Kanske har den ekonomiska krisen 2008 och framåt visat att EU inte heller har lyckats utveckla en identitet som gör att unionen tål påfrestningar.

Kejsardömet Österrike-Ungern, som efter ett halvt millennium upplöstes 1918, var en märklig stat. A.J.P. Taylor kallade den i The Habsburg Monarchy 1809–1918 (1948) en organisation för utrikespolitik, medan Carl Schorske i Fin-de Siècle Vienna – Politics and Culture (1981) menade att kejsarhuset var den för medborgarna i det disparata imperiet sammanhållande länk som kunde frammana något slags lojalitet. Enligt författaren Joseph Roth i romanen Kapucinergraven (1938) var däremot rikets periferi, som han själv kom från (Galizien), snarare än dess kärnländer, dess essens.


Mats Bergquist

Mats Bergquist är docent i statskunskap och före detta ambassadör. Läs alla texter

Ur samma nummer

Mest lästa artiklar

  1. Tema | Sverige under kriget
    Något har gått snett i den svenska synen på andra världskriget
    Synen på den svenska samlingsregeringens agerande mot Nazityskland har de senaste...
  2. Tema | Integrationsdebatt
    De integrationspolitiska utredningarna som kulturkrig
    Invandring och integration har blivit så laddade frågor att många forskare...
  3. Tema | Meningslös och menlös forskning
    Refuserad på grund av hudfärg
    Vilka risker finns det när den sociala och politiska aktivismen blir...
  4. Klassikern
    Tröstlös pessimist, moralist och sann manierist
    Tacitus (cirka 55–120 e. Kr.) skildrade den tid när det kejserliga...