Analys/Reportage

Förarlös taxi, var god dröj!

| Respons 1/2017 | Låst artikel | 9 min läsning

Hur går det för de förarlösa personbilarna? Ja, de rullar väl runt hörnet vid Tennstopet nästa vår? Kanske inte, om man får tro Steven Shladover, som i senaste numret av Scientific American Special (”The Truth about ’Self-Driving’ Cars”, december 2016) kommer fram till att förarlösa personbilar tillåtna för allmän trafik förmodligen inte kan släppas på ett bra tag.

Låt oss börja från början. Förar­lösa fordon har funnits under lång tid; kanske var Tredje rikets A4-raket det första autonoma fordonet i serietillverkning, eftersom det, baserat på sensorisk information under sin flygning, justerade – fattade beslut om – sin roderinställning. Dator-, sensor-, reglerteknikers med flera snabba utveckling har möjliggjort en rad nya former av autonoma fordon – till lands, till sjöss, i luften och i rymden – varvid man dock också bör komma ihåg att framstegen inom autonoma fordon är en del av de allmänna framstegen inom automationstekniken. En viktig historisk hållpunkt är Volvos produktionsorganisatoriska visioner om det goda arbetet; med så kallade AGV (Automated Guided Vehicles) uppnådde man en flexibilisering av det stela löpande bandet och möjliggjorde en lösare, ”mänskligare” arbetsorganisation. Numera är dessa standardkomponenter i industrin och används även som automatiska lagertruckar, exempelvis för att befria mänskliga förare från besväret att köra in och ut ur frysrum. AGV-teknikens etablering har visat att det inom ramen för en begränsad miljö med kontrollerade yttre omständigheter är fullt möjligt att låta autonoma fordon köra omkring på utrymmen där det även kan förekomma människor. Redan under 1990-talet fanns idéer om att automatisera vanliga fordon för allmän trafik och under 2000-talet har denna utveckling accelererat, med en relativt konstant målbild: förarlösa bilar kan resultera i total eliminering av olyckor, förbättrad körekonomi både genom koordinerad gruppkörning och reducerad köbildning, och naturligtvis ge stora tidsvinster för den befriade föraren.

Grundläggande sensoriska utmaningar som till exempel att detektera rörliga objekt vid stark nederbörd ingår inte, inte heller att skilja på mänskliga trafikanter av olika betydelse för passagerarna, till exempel poliser och rånare.

Publ. i Respons 1/2017
TEMA | Management & mindfulness

Ur samma nummer

Mest lästa artiklar

  1. Debatt
    När statsvetare tar sig an demokratifrågan
    I år var Karlstad Universitet, på ett mycket generöst och förtjänstfullt...
  2. Essä
    It Takes an Idiot to Tango
    Tangon hade nästan dött ut när den återföddes i Paris på...
  3. Tema | Ryska revolutionen 100 år
    Omvälvningar i synen på den ryska revolutionen
    Den ryska revolutionen tillhör den moderna historiens avgörande händelser och har...
  4. Tema | Ryska revolutionen 100 år
    Svenska banker och företag bidrog till att konsolidera bolsjevikernas diktatur
    Den amerikanske historikern Sean McMeekin lyfter i sin uppmärksammade bok The...
  5. Utblick
    Amerikanska forskare fördjupar bilden av Sverige
    Sociologen Carly Elizabeth Schall problematiserar den utbredda föreställningen att en fungerande...