I Väst uppfattar man det ofta som att Josef Stalin har rehabiliterats i dagens Ryssland, men i själva verket är ingen annan personlighet i den ryska historien föremål för hårdare tvister. En viktig grupp i denna polariserade debatt är de ryska historikerna och historielärarna. Forskarna har sedan arkiven blev tillgängliga förbättrat insikten i förloppen och gett ut omfattande dokumentsamlingar. Den ryska lärarkåren har också förvandlats och läromedlen förmedlar både framstegen och umbärandena under kommunisttiden. Den andra polen i debatten är centrerad kring det ryska kommunistiska partiet och extremvänstern, som envist försvarar Stalin och som understöds av en grupp populärhistoriker, som accepterar Stalins egna argument.
Den som går in i en bokhandel i en större stad i Ryssland slås av att avdelningen Historia rymmer tjogtals volymer om Stalin och den period i Rysslands historia som bär hans namn. Opinionsundersökningar tyder på att Stalin som historisk personlighet vunnit i popularitet, inte bara bland förment nostalgiska pensionärer, utan också i bredare grupper. Den liberala pressen i Ryssland och tongivande massmedier i USA och Europa rapporterar oftast om de sensationella inslagen i den ryska historiekulturen, till exempel förslag om att sätta upp Stalinstatyer, att låta Stalindekaler pryda bussar eller skylta med Stalinaffischer i affärer. Lösryckta uttalanden om Stalinepoken av ledande statsmän tycks alltid ha nyhetsvärde.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
