En mulen oktoberdag i år presenterade Svenskt Näringsliv rapporten Forskningspolitikens glömda fråga – Sveriges akademiska ledarskap. Den är framtagen av Näringslivets forskningsberedning och presenterades vid mötet av Håkan Mogren, ordförande och tidigare vd för Astra, och Karin Markides, tidigare rektor för Chalmers tekniska högskola. Rapporten är ett slags pamflett som riktar sig mot liberalismens grundpelare, den akademiska friheten och det kollegiala medinflytandet. Därför väcker den allvarliga frågor om Svenskt Näringsliv som organisation. Vill svenska företag verkligen representeras av en syn på forskning och utveckling som kan beskrivas som både sannfinländsk och trumpsk?
Rapporten är mycket tunn. Titeln måste rimligtvis syfta på att Svenskt Näringsliv tycker att de själva hittills inte tillräckligt varit med i debatten. Hur universiteten ska styras har nämligen diskuterats intensivt sedan Autonomireformen genomfördes 2011. Den ledde snabbt till att svenska högskolor och universitet ersatte kollegiala styrningsformer – där lärare och forskare har rätt att ta beslut i frågor som rör undervisning och forskning – med så kallad linjestyrning. Den innebär för universitetens del att chefer, som inte alls behöver ha akademisk bakgrund, tar kontroll, och lärare och forskare endast får en rådgivande roll. Reformen har inneburit minskad akademisk frihet och vanstyre vid till exempel Gävle högskola, Dalarnas högskola, Malmö högskola och Södertörns universitet. Även Macchiarini-affären har av Shirin Ahlbäck Öberg och Ulf Danielsson beskrivits som ett resultat av linjestyrningen vid Karolinska Institutet.
Logga in på Respons
Här kan du som digital prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
