Ingen annan nation omfamnar amerikansk klädstil med sådan entusiasm som Japan. Snitt, material och mönster har kartlagts i detalj. Mängder av Second Hand har transporterats över havet och lagt grunden till en handel med denim. Ökad efterfrågan och gamla hantverkstraditioner gör i dag Japan till en oöverträffad exportör av ett Amerika som inte längre finns.
När jag för mer än fyrtio år sedan köpte min första Lee-jacka förstod jag inte att den tillhörde den sista generationen i sitt slag märkt Union Made in U.S.A. Det var den definitiva Riders-modellen som hade patenterats i slutet av 1940-talet och som genom sin stöddiga look, sina rundade snedställda bröstfickor och metallknappar med relieftext snabbt svingade sig upp på både filmens och popkulturens stjärnhimmel. Liksom byxorna med samma namn var den en given del av garderoben som skänkte bäraren en särskild sorts magi. Men efterkrigstidens textilkris slog också hårt mot jeansens eget hemland. Faktorerna som sedan vilda västerns dagar hade möjliggjort en hel värld av slitstarka kläder för cowboys, arbetare och bönder förlorade bärkraft. Kvar blev ett utarmat utbud, försämrad kvalitet och några dominerande varumärken som överlevde genom storskalig marknadsföring och utlokaliserad produktion. Med nedläggningen 2017 av textiljätten Cone Mills mest legendariska denimfabrik i Greensboro, North Carolina, tystnar ljudet av över ett sekels slamrande vävmaskiner. De nuvarande ägarna fortsätter visserligen att vara verksamma i Mexiko och Kina, men utsikterna för en i längden hållbar och i samtliga led inhemsk tillverkning av det mest inhemska har troligen nått sin slutpunkt.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
