Debatt

Missvisande kritik mot Delmi

| Respons 2/2018 | 5 min läsning

Håkan Boström kritiserade i Respons 6/2017 Delegationen för migrationsstudier (Delmi) för att inte vara självständig i relation till regeringen. Hans analys är ytlig och missvisande, svarar Delmi:s ordförande Joakim Palme. Inte vid något tillfälle har företrädare för regeringen försökt påverka Delmi. Håkan Boström svarar att Palme underskattar problemen med policynära forskning och att makt ofta utövas subtilt.

I nr 6/2017 av Respons recenserar Håkan Boström under rubriken Analys en kunskapsöversikt som Delegationen för migrationsstudier (Delmi) publicerat, Invandringens historia – Från folkhemmet till dagens Sverige, skriven av historikerna Mikael Byström och Pär Frohnert. Boström skriver: ”Rapporten är kortfattat en gedigen, pedagogisk och välskriven framställning av Sveriges migrationspolitik under de senaste 80–90 åren.” Efter att ha redogjort för huvuddragen i denna är Boströms slutsats: ”Det är tveksamt om rapporten Invandringens historia kommer kunna bidra till en mer ’rationell’ flyktingpolitik. Den kan dock, lik all god historieskrivning, bidra till nödvändig reflektion kring de avvägningar vi står inför.”

Om han nöjt sig med detta hade det inte funnits mycket att tillägga, men utöver referatet så angriper Boström Delmi i allmänhet och några av de rapporterna som publicerats av Delmi han inte gillar budskapet från i synnerhet. Som ordförande för Delmi välkomnar jag inte bara en livaktig debatt om själva migrationsfrågan utan också en diskussion om förutsättningarna för Delmis verksamhet och inte minst dess oberoende, men jag vill korrigera en del missförstånd och felaktigheter i Boströms artikel så att vi kan föra en dialog om dessa viktiga förhållanden på en upplyst grund.

Delmi är en statlig kommitté som har verkat under olika regeringar men med oförändrade direktiv. Direktiven är breda och ger Delmi frihet att arbeta med ett dubbelt oberoende. Efter en modell som utarbetats för Expertgruppen för offentlig ekonomi (ESO) väljer kommittén själv vilka studier som skall göras och dessutom står rapportförfattarna själva för rapporternas innehåll och slutsatser. För att säkerställa kvaliteten i rapporterna ser Delmi till att de granskas av externa sakkunniga och diskuteras vid särskilt anordnade seminarier. Det är det klassiska sättet att arbeta i forskarsamhället. Det vi kallar ”kunskapsöversikter” får en mindre utförlig granskning än de oftast mer omfattande ”rapporterna” som vi ger ut, men kommitténs ledamöter har i samtliga fall möjlighet att invända mot publicering. Allt detta borde Boström veta om han läst våra publikationer men han avstår från att redovisa dessa viktiga förutsättningar. Min hypotes är att han inte redovisar detta därför att det skulle ta udden av hans kritik.

Samtidigt är det förstås så att en regering kan välja att inte ge en kommitté ett förlängt mandat men då är det viktigt att konstatera att ingen kommittéledamot är ekonomiskt beroende av att sitta där. Det skiljer oss från en typisk universitetsanställd. Jämförelserna Boström gör med Ratio och SNS synes vara gjorda utan att han tagit del av deras stadgar eller övriga verksamhetsvillkor. Det innebär inte att jag kritiserar universiteten eller tankesmedjorna utan bara att jag konstaterar att Boströms analys är ytlig, svepande och missvisande. Inte vid något tillfälle har företrädare för den ena eller andra regeringen försökt påverka Delmis verksamhet. Vid varje tillfälle då jag mött någon beslutsfattare har jag som ordförande informerat om vad det dubbla oberoendet innebär.

Til syvende og sidst är det förstås avgörande hur de skrifter Delmi ger ut kan bedömas. Boström tycker att Delmis produktion ”delvis bekräftat’ hans (oklart grundade) farhågor. Felaktigt tillskriver han Delmi uppfattningen att invandringen har positiva ekonomiska effekter när detta är en slutsats som några rapportförfattare dragit efter att ha analyserat makroekonomiska samband. Att dessa slutsatser är omtvistade är något som jag själv lyfte fram i förordet till rapporten. Det är dock för mig genuint oklart vilken uppfattning regeringen har i frågan. Vad verksamheten i Delmi anbelangar kommer den fortsätta att bedrivas utan att fästa något avseende vid vilken uppfattning sittande eller kommande regeringar har.

Även om alla studier har sina tillkortakommanden, så skjuter Boströms kritik ovan, under och bredvid målet.

Boström begriper inte varför en migrationspolitisk kommitté lagt ut uppdrag att studera den mediala beskrivningen av det invandringskritiska partiet Sverigedemokraterna, utan verkar tolka det som ett politiskt uppdrag från regeringen. Inget kunde vara mer fel. Det är heller inte det enda uppdrag vi lagt ut på temat. En annan studie analyserar opinionseffekter av framgångar för invandringskritiska partier. Studien visade att i ett europeiskt perspektiv finns det inga belägg för att den typen av framgångar spär på invandringsfientlighet. Studien refererades utförligt och korrekt i Sverigedemokraternas tidning (det kan dock inte sägas gälla alla våra studier). Men med Boströms analysschema skulle mottagandet av enskilda studier ”delvis bekräfta” att Delmi går i Sverigedemokraternas ledband. Det vill jag också dementera.

Boström är kritisk mot en studie som Delmi publicerat kring hur invandring beskrivs i positiva och negativa termer i våra största tidningar. Han gillar inte slutsatsen att de negativa förtecknen dominerar. Tyvärr blottar hans kritik av studien betydande missförstånd när det gäller dess metodologiska upplägg. Även om alla studier har sina tillkortakommanden, så skjuter Boströms kritik ovan, under och bredvid målet. Jag tvingas konstatera att när Boström går till angrepp mot enskilda rapporter gör han det utan någon precision. Det gemensamma temat är att Boström sett ett samband mellan dessa rapporters ”invandrarvänlighet” och den som han menar att regeringen står för.

Riktigt intressant och talande i sammanhanget blir det när Håkan Boström angriper Mikael Byström som hösten 2015 författat en debattartikel som framstår som mycket kritisk till regeringens åtstramning av migrationspolitiken. Om Delmi gått i makthavarnas ledband hade man väl inte engagerat en person som så uppenbart problematiserat den sittande regeringens politik? I själva verket falsifierar här Boström sin egen tes om Delmis brist på oberoende. Samtidigt blottlägger han sin egen värderingsbias: den som ser positivt på migration eller vill ha mer migration misstänkliggörs systematiskt.

Boström arbetar med ett avhandlingsprojekt om journalistyrkets professionalisering men tycks i stället tillämpa kampanjjournalistikens ABC. Som Boströms före detta lärare vet jag att han kan mycket, mycket bättre. 

 

Publ. i Respons 2/2018
TEMA | Att tala med förhistorien
Relaterat
Debatt

Håkan Boström svarar

Håkan Boström svarar att Palme underskattar problemen med policynära forskning och att makt ofta utövas subtilt. Joakim Palme är inte nöjd med min kritik av Delmi. Må så vara. Det...


Joakim Palme

Joakim Palme är professor i statskunskap och ordförande för Delmi. Läs alla texter

Ur samma nummer

Mest lästa artiklar

  1. Tema | Meningslös och menlös forskning
    Refuserad på grund av hudfärg
    Vilka risker finns det när den sociala och politiska aktivismen blir...
  2. Analys/Reportage
    Vi behöver studera historien för att förstå att vi står inför nya utmaningar
    Det som framför allt slår en när man läser Mikael Byströms...
  3. Tema | Meningslös och menlös forskning
    Risken för menlös forskning är inte överdriven
    Författarna till boken Return to Meaning pläderar för en bångstyrig och...
  4. Essä
    It Takes an Idiot to Tango
    Tangon hade nästan dött ut när den återföddes i Paris på...
  5. Debatt
    När statsvetare tar sig an demokratifrågan
    I år var Karlstad Universitet, på ett mycket generöst och förtjänstfullt...