Dagens diskussioner kring universitetet och kurser på internet påminner om den diskussion som förekom i slutet av 1700- och början av 1800-talet. Då hotade den snabbt expanderande bokmarknaden föreläsningen – varför sitta och lyssna på (och betala avgifter för) något som man kunde läsa i en bok? Det moderna forskningsuniversitetet föddes som en reaktion på detta hot. Kanske kan vi i dag lära oss något av hur man för 200 år sedan diskuterade universitetets framtid.
Politiker och akademiker har länge diskuterat universitetens roll i det nya IT-samhället. I en tid då lärare och studenter kan kommunicera med varandra via internet, och då litteratur som förut förvarades i stora universitetsbibliotek kan laddas ned direkt från Google, har man tvingats fråga sig om det fortfarande är nödvändigt eller ens rimligt att bedriva akademisk undervisning på tidigare vedertagna sätt. Den franske filosofen Jean-François Lyotard förutsåg redan för snart 35 år sedan att studenter en dag skulle vara hänvisade till elektroniska ”minnesdatabanker” och ”intelligenta maskiner” i stället för till lärare av kött och blod. Liknande profetior har framförts många gånger sedan dess. De senaste åren har diskussionen framför allt kretsat kring fenomenet Massive Open Online Courses (MOOC): nätbaserade kurser, med förinspelade föreläsningar, som ibland samlar inte bara tusentals utan hundratusentals studenter över hela världen.
Logga in på Respons
Här kan du som prenumerant logga in för att ta del av allt material på webben.
