NSU har varit en av få forsknings- och utbildningsinstitutioner som inte påverkats av utvärderingstänkande och måluppfyllelse. Det kollegiala självstyret har lämnats intakt och stora delar av arbetet utförs på frivillig basis. Just när allt fler börjar ställa sig skeptiska till utvärderingstänkandet hinner det ifatt NSU. Det kan bli förödande för verksamheten, som bland annat kan förlora sin roll som plantskola för unga, oetablerade forskare.
Vem utvärderar utvärderarna? Faktiskt händer det ibland. Tidigare i år tvingades Sverige lämna European Association for Quality Assurance in Higher Education (ENQA). Det europeiska nätverket för kvalitetsgranskning fann att den svenska kvalitetssäkringen av högre utbildning var alltför undermålig. I ett slag blottlades akilleshälen i det tänkande som föreskriver att utbildningsväsendet bör styras efter löpande utvärderingar och måluppfyllelse. Den misstro som dylika styrinstrument riktar mot verksamhetens utövare står i direkt proportion till den aningslösa godtrogenheten gentemot utvärderaren eller utvärderingsmekanismen. Men vad säger att den senare skulle ha allmänhetens och verksamhetens bästa för ögonen när utgångspunkten är att de förra inte motiveras av sådana drivkrafter? Kritiken mot utvärderingstänkandet börjar få genomslag i mediedebatten och rentav vinna gehör bland höga befattningshavare. Senast slog EU-kommissionen fast att kvaliteten på ett utbildningsväsende är avhängig dess ”interna kvalitetskultur” och akademikernas ”äkta engagemang”, något som ställdes mot en ”rutinmässig process där man kryssar i rutor ” (COM, 2014, p.10).
Desto mer beklagligt är det då att det är nu som utvärderingstänkandet har hunnit ifatt Nordiskt Sommaruniversitet (NSU), en av få kvardröjande forsknings- och utbildningsinstitutioner där det kollegiala självstyret lämnats intakt och inga overheadkostnader tas ut på verksamheten. För detta har NSU sin särställning under Nordiskt Ministerråd att tacka. NSU bildades 1950 för att stärka banden mellan de nordiska lärosätena. För 1,2 miljoner kronor organiserar NSU åtta studiekretsar under vintern i olika nordiska och baltiska länder, med totalt 200-250 deltagare, håller en veckolång konferens på sommaren där cirka 120 personer deltar, och ger ut 2-3 böcker om året på det egna förlaget, NSU Press. Att budgeten räcker till all denna aktivitet beror på det ”äkta engagemanget” hos deltagarna. Allt arbete i organisationen, med undantag för ekonomiadministration och tekniskt underhåll, utförs på frivillig basis.
Förra året flyttades NSU till att höra under forskningsrådet NordForsk. Omorganisationen motiverades med möjligheten till samverkansvinster och besparingar. I samband med flytten anlitades konsultfirman Faugert & Co för att lämna ett utlåtande om NSU:s vetenskapliga kvalitet. Utlåtandet kostade 430000 kronor, vilket motsvarar en tredjedel av NSU:s årsbudget. Utlåtandet från Faugert & Co ger en fingervisning om hur dyr denna besparing kommer att bli för nordiska skattebetalare, inte minst som den viktigaste rekommendationen var att NSU:s verksamhet borde anpassas efter mål som är enkla att mäta för att underlätta för framtida utvärderingar (Melin et al., 2014. s.6). Rapporten rekommenderade med andra ord fler utvärderingsuppdrag åt Faugert & Co. Riktigt kostsamt blir det om deltagarnas engagemang för NSU sinar när alltmer av deras tid går åt till att dokumentera måluppfyllelse och ”rutinmässigt kryssa i rutor” åt konsultfirman. Frivilligarbetet kommer då att behöva ersättas med avlönad personal.
Engagemanget för NSU är nära kopplat till det inflytande som deltagarna har över det ämnesmässiga innehållet. Vilka nya forskningsämnen som organisationen ska satsa på röstas fram enligt en modell som blandar nordisk föreningstradition med universitetens kollegiala beslutsformer. Att denna modell har fungerat väl har visat sig i ett längre tidsperspektiv. NSU har legat i framkanten när det gäller att fånga upp nya tankeriktningar och introducera forskningsämnen vid de nordiska lärosätena. Här kan nämnas studiegruppen i kvinnovetenskap som startades 1973 och som, enligt en skrivelse från Vetenskapsrådet, lade grunden för det som senare blev genusvetenskap (Thurén, 2003). Motsvarande kan sägas om urbana studier, ett forskningsämne som har sin upprinnelse i studiegruppen Bymæssiggørelse og sociale relationer och som löpte 1982-1986. Det ligger dock i sakens natur att satsningar av det slaget inte belönas med bibliometrisk data, åtminstone inte på kort sikt, eftersom sådan data genereras fortast där det finns en redan upptrampad stig av tidskrifter och ansökningskategorier hos forskningsråden. Om mätbara, bibliometriska mål blir riktmärket för NSU kommer organisationen att styras bort från sin nuvarande roll som plantskola för unga, oetablerade forskare och ännu ej institutionaliserade forskningsämnen.
Mest graverande är dock risken för att den befintliga kvalitetskulturen inom NSU urholkas när jakten på måluppfyllelse tar överhanden. Det scenariot har påtalats av en av de sakkunniga i ovan nämnda konsultrapport, Krista Varantola, om än i ett helt annat sammanhang:
The emphasis on competitiveness and dependence on external, often relatively short term grants creates a vicious circle of the number and frequency of publications- citation indexes – impact factors – funding decisions. […] These interdependencies have lead to grey area practices in research, to the manipulation of authorship, honorary authorship, manipulation of the bibliography of the study, etc.”self-plagiarism”, salami publishing, selective reporting of results to improve the validity of results, manipulation of observed data. (Vartola, 2014).
Krista Vartolas beklagar denna utveckling inom universitetsvärlden och hon borde rimligtvis inte vilja bidra till att NSU följer i samma fotspår. Utöver forskningsverksamheten har NSU ett bredare åtagande gentemot de nordiska medborgarna, som svårligen kan tillvaratas innanför en renodlad forskningsorganisation som utvärderas enligt NordForsks kriterier. Där ges inga poäng för att upprätthålla intellektuella och kulturella utbyten mellan de nordiska och baltiska länderna. Som exempel på ett sådant utbyte kan nämnas samarbetet med European Humanities University (EHU), ett universitet som tvingades i exil av Alexander Lukashenkos regim i Vitryssland. Samarbetet med EHU består bland annat i en gemensam sommarsession 2015 i Litauen där vitryska studenter kommer att delta i NSU:s studiegrupper. I skrivande stund planeras för liknande samarbeten och studier relaterade till den arktiska regionen. Förutsättningen för att NSU ska kunna ingå i sådana lång-siktiga samarbeten är förutsägbara och stabila ekonomiska villkor. Bidraget som NSU kan ge till forskningssamhället och till det Nordiska samfundet är som störst om verksamheten, inte mätbarheten, får stå i centrum.
Johan Söderberg är universitetslektor vid institutionen för Filosofi, Lingvistik och Vetenskapsteori vid Göteborgs universitet.
- EU COM(2014) 29 ”Rapport om framstegen med kvalitetssäkring i den högre utbildningen”
- Melin, G., Ärenman, E., Andersson, M., Hovdhaugen, E. & Terrell, M. (2014) ”Utvärdering av Nordiskt sommaruniversitet” Faugert & Co.
- Britt-Marie Thurén (2003) ”Genusforskning – -Frågor, villkor och utmaningar”. Vetenskapsrådet
- Krista Vartola (2014) ”The autonomy of science and responsible conduct of research”. Tillgänglig: http://www.freedomofresearch.org/article/2014-04-04-170000/autonomy-science-and-responsible-conduct-research
