Dejtingsidor och -appar kommer inte att förändra kärleken, menar den amerikanska antropologen Helen Fisher. Relationer styrs av vår grundläggande biologi som inte förändras. Matchmakers har alltid funnits, skillnaden nu är att vi kan använda tekniken för att finna en partner. Men vi måste lära oss att bruka tekniken rätt och sluta tro att det finns några perfekta matchningar.
Att träffas via en så kallad tredje part, en gemensam vän eller familjemedlem, var länge det vanligaste sättet som par bildades, i alla fall i USA. I en nyligen publicerad studie visar forskare vid Stanford University och University of New Mexico att internet sedan 2013 övertagit den rollen. Studien konstaterar att 39 procent av heterosexuella par som bildats 2017 hade startat online. Bland homosexuella par låg siffran på hela 65 procent. Som en delförklaring lyfter författarna att internetdejting på senare tid blivit allt vanligare.
Trenden med internetdejting startade på allvar 1995, när Match.com lanserades i USA. Sidan fungerade då främst som en sökmotor för kontaktannonser, där den kärlekssökande genom att skapa en användare kunde bläddra bland potentiella partners profiler. När eHarmony blev tillgänglig på den amerikanska marknaden 2002, startade en andra generation av internetdejting-företag, vilka utmärks av att de erbjuder någon form av matchningstjänst med grund i personlighetstester av olika slag.
Av en undersökning som den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center publicerade 2016 uppgav 15 procent av de vuxna amerikanerna att de hade ägnat sig åt någon form av internetdejting. Trenden ökade i nästan alla undersökta åldersgrupper under perioden 2013–2015, men den absolut största ökningen stod 18–24-åringar för. Enligt Pew hänger detta samman med unga vuxnas användande av dejtingappar i mobilen, ett fenomen som utmärker den tredje generationen av internetdejting. Som Mirjam Katzin påpekar i sin essä härintill syns samma trend i Sverige. Enligt Internetstiftelsens studie av svenska folkets internetvanor 2018 var dejtingappen Tinder överlägset störst i åldersgruppen 16–25, i vilken 27 procent använde appen, att jämföra med 8 procent sett till hela befolkningen.
Tinders popularitet avspeglar sig i att appen genererade 805 miljoner dollar i vinst 2018, vilket är nästan lika mycket som ägaren Match Groups alla andra dejtingvarumärken drog in tillsammans. Då ska man komma ihåg att Match Group rör sig i riktning mot en närmast monopolliknande ställning på marknaden. Företaget har över 45 dejtingappar och -sidor i sin ägo, däribland OkCupid, PlentyOfFish och Match.com.
De timmarna hade kunnat ägnas åt andra aktiviteter, som att interagera med människor offline. Är internetdejting verkligen värd denna tidsanvändning?
Vissa dejtingsidor och -appar kostar pengar, andra är gratis eller erbjuder köp av tilläggstjänster. Men internetdejting tar framför allt en annan resurs i anspråk: den kärlekssökandes tid. Studier visar att det går många timmar framför skärmen jämfört den tid som spenderas ansikte mot ansikte med en potentiell partner. De timmarna hade kunnat ägnas åt andra aktiviteter, som att interagera med människor offline. Är internetdejting verkligen värd denna tidsanvändning?
Ja och nej, tycks svaret vara. Det är i alla fall den slutsats psykologerna Eli J. Finkel, Paul W. Eastwick, Benjamin R. Karney, Harry T. Reis och Susan Sprecher kommer fram till i den flitigt citerade vetenskapliga artikeln ”Online Dating – A Critical Analysis From the Perspective of Psychological Science” (2012). Till fördelarna räknar författarna framför allt den enorma tillgången till potentiella partners som internetdejting erbjuder samt möjligheten att chatta med dessa och bilda sig en uppfattning om hur väl man kommer överens med någon, innan man bestämmer sig för att träffas ansikte mot ansikte.
Men författarna lyfter också fram att dejtingsidornas sätt att fungera inte alltid gynnar skapandet av relationer, utan till och med kan undergräva möjligheten att etablera fungerande förhållanden. Detta beror bland annat på att sidorna och apparna driver fram ett utvärderande förhållningssätt; potentiella partners objektifieras och jämförs med varandra i en process som i förlängningen kan underminera viljan att binda sig till en enda person.
En central kritik i artikeln riktas mot matchningssidor som hävdar att personlighetstester och matematiska algoritmer skapar underlag för att på vetenskaplig grund matcha potentiella partners med varandra. Finkel et al. fann bristande eller obefintligt forskningsstöd för att de metoder som de undersökta sidorna använde för att para ihop människor med varandra skulle ha potential att leda till förhållanden som fungerar bättre än sådana som initierats utan matchningsmetoderna.
De flesta algoritmbaserade matchningssidor har vetenskapliga rådgivare knutna till sig. En av de mest framträdande är Helen Fisher, som varit vetenskaplig rådgivare på Match.com sedan 2005. Hon är antropolog, forskare vid The Kinsey Institute och medlem i Center For Human Evolutionary Studies vid Rutgers University. En stor del av hennes arbete har fokuserat på olika aspekter av kärlekens biologi och hon har gett ut sex böcker i ämnet, bland vilka den mest kända är Anatomy of Love – A Natural History of Mating, Marriage, and Why We Stray (1992). I den hävdar Fisher att människans romantiska natur, sexdriften och förmågan att på ett djupt plan knyta an till en annan människa, utgör tre ”grundläggande system i hjärnan”, som tillsammans bildar fundamentet för mänsklig parbildning och reproduktion. I en ny upplaga från 2016 underbygger Fisher sitt budskap att romantisk kärlek är en del av människans grundläggande biologi med resultat från studier som hon gjort tillsammans med hjärnforskaren Lucy L. Brown och psykologen Art Aron. De har bland annat använt sig av funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) för att studera hur hjärnaktiviteten påverkas av olika aspekter av romantisk kärlek.
Fishers infallsvinkel på romantisk kärlek avspeglar sig i att det personlighetstest hon utvecklat under sin tid på Match.com avser att mäta dimensioner av den kärlekssökandes biologiskt betingade egenskaper. Hon hävdar att det finns fyra personlighetstyper, var och en med koppling till två könshormoner, testosteron och östrogen, och två signalsubstanser, dopamin och serotonin. Genom att göra testet ska personen ifråga få reda på dominerande drag i sin personlighet, och vilken personlighetstyp som utgör en bra match.
Respons stämde internetträff med Helen Fisher för att fråga om hur ett internetbaserat dejtingföretag använder sig av en vetenskaplig rådgivare och hur möjligheterna att hitta kärlek med hjälp av digital teknik enligt henne ser ut.
Respons: Vilken är din uppgift på Match.com?
Helen Fisher: – Under min första tid på Match.com startade vi en ny dejtingsida som heter Chemistry.com, där vi ägnade oss åt att studera varför människor faller för en person snarare än en annan. Jag visste redan då att vi tenderar att utveckla romantiska känslor för någon som har en liknande socioekonomisk bakgrund, ungefär samma utbildnings- och intelligensnivå, som delar ens religiösa övertygelse och värderingar och vars utseende uppfattas som likvärdigt ens eget. Målsättningar när det gäller ekonomi och familjebildning har också betydelse, liksom personens barndom och uppfostran. Men det räcker ju inte som förklaring. Antag att en person kliver in i ett rum där alla uppfyller de nyss nämnda kriterierna – det innebär ju inte att han eller hon kommer att bli kär i alla som befinner sig i rummet. Detta fick mig att fundera över om det kan finns något i individens grundläggande biologi som kan förklara varför vi dras till en person snarare än en annan. Utifrån den idén började jag arbeta med ett personlighetstest som i dag har gjorts av över 14 miljoner människor i 40 länder, däribland Sverige.
– Jag har genom hjärnscanning kunnat visa att människans sätt att tänka och bete sig är kopplat till dopamin-, serotonin-, testosteron- och östrogensystem i hjärnan. Jag kallar dem som ligger högt på dopaminskalan för Explorers. De tenderar att vara risktagande, nyfikna, kreativa, spontana, mentalt flexibla och dras till människor som är lika dem själva. De som ger högt utslag på serotoninskalan kallar jag Builders. De är mer traditionella, följer regler, gillar scheman och planering, respekterar auktoriteter och är generellt mer religiösa. Sådana personer söker sig också till personer som är lika dem själva. Men personer som ligger högt på testosteron- respektive östrogenskalan dras till sina motsatser. Jag kallar de för Directors och Negotiators. De förra är ofta män och tenderar att vara analytiska, logiska och beslutsamma, medan de senare ofta utmärks av att de har ett långsiktigt, holistiskt tankesätt, är socialt skickliga och tenderar att ha lättare att uttrycka känslor.
Respons: Hur svarar du på kritiken att dejtingsidornas personlighetstester inte är användbara för att forma välfungerande förhållanden?
HF: – Detta är bara mycket breda kategorier. Vissa som ligger högt på dopaminskalan tycker om häftiga diskussioner, medan andra som också ligger högt på dopaminskalan inte gör det, och de två individerna kommer att forma väldigt olika förhållanden. Testet säger bara något grundläggande om vem du är. Inget test kommer att vara perfekt, men kunskap är makt och ju mer du vet om dig själv och ju mer du vet om personen som du träffar eller inleder ett förhållande med, desto bättre kan du hantera eventuella problem. Jag håller med om att det finns många aspekter av lycka och i slutändan är den enda verkliga algoritmen din egen hjärna.
’Jag håller med om att det finns många aspekter av lycka och i slutändan är den enda verkliga algoritmen din egen hjärna.’
Respons: Hur skiljer sig internetdejting från konventionell dejting offline?
HF: – Jag skulle säga att det inte går att dejta online, man måste lämna skärmen och träffa personen på riktigt. I själva verket är det fel att tala om dejtingsidor för egentligen handlar det om introduktionssidor. Det enda Match.com och liknande sidor gör är att introducera dig för personer som du skulle kunna tycka om. Vi har algoritmer som gör att du kan leta i vår databas efter användare som har en specifik ålder, en specifik bakgrund eller egenskap, men efter det har tekniken gjort sitt. När du väl har introducerats för olika profiler som intresserar dig, måste du själv göra jobbet. Vi är däggdjur och inte skapta för att uppvakta en potentiell partner via en maskin.
Respons: Skulle du säga att digital teknik förändrar romantik och kärlek?
HF: – Nej, det gör den inte. De kretsar i hjärnan som formar kärlek är ett grundläggande system, lika grundläggande som de som styr rädsla och hunger. Det kommer inte att ändras. Det råder ingen tvekan om att tekniken förändrat själva introduktionsfasen, men den kan inte förändra hjärnans kretsar och kommer aldrig att göra det. När du väl träffar en person ansikte mot ansikte, beter du dig på samma sätt som människor gjort långt innan internet fanns.
Respons: Vilka är för- och nackdelarna med dessa dejtingsidor, eller introduktionssidor som vi kanske bör kalla dem?
HF: – En nackdel är idén om att det kanske finns någon bättre där ute som vi kan hitta om vi bara sitter framför skärmen ett litet tag till. Vi står inför en ny teknik som ingen har lärt oss att använda. Hjärnan är inte skapt att gå igenom tusentals profiler eller för den delen hantera att tusentals människor tittar på ens egen profil. Det är dessutom lätt att hamna i ett töcken där man bara sitter och sveper; vänster, vänster, vänster, höger, höger, höger.
– För att inte drabbas av kognitiv överbelastning behöver man begränsa sig. Jag brukar säga till folk att de ska träffa nio personer, sedan sluta använda dejtingsidan eller -appen, annars kan man lätt börja känna sig som ett köttstycke under granskning. Sedan bör man bestämma sig för att lära känna åtminstone en av de nio bättre. All data pekar på att ju mer man lär känna någon, desto mer gillar man vederbörande och man blir också alltmer övertygad om att känslorna är besvarade. Det är förvånande hur många där ute som ger råd om vilken typ av information internetdejtare ska inkludera i beskrivningar av sig själva och vilken typ av bilder man bör ladda upp på sin profil, men få berättar hur man bör använda tekniken.
– Till fördelarna hör att det blir lättare att hitta en parningspartner. Jag gjorde nyligen en undersökning som visade att 26 procent av amerikanska singlar hade träffat sin senaste dejt via internet. Det är nu det främsta sättet som människor träffas på i USA. Studier visar också att internetdejting är kopplat till en ökning av relationer mellan individer av olika etnicitet. En studie från Chicagouniversitetet har också visat att människor som träffats via internet har mer stabila äktenskap. Jag har funderat på vad det kan bero på. En studie som jag genomförde med en grupp människor i parförhållanden, där vissa träffats online och andra offline, visade att de som ägnat sig åt internetdejting i större utsträckning hade ett heltidsjobb, med högre utbildning och det var mer sannolikt att de sökte efter ett långvarigt förhållande. Men det gällde inte appar som Tinder, utan dejtingsidor som kostar pengar, vilka tycks attrahera människor som letar efter stabila förhållanden.
’Glöm hela konceptet om den perfekta matchen! Det finns ingen perfekt tionde person, inte heller någon perfekt hundrade person.’
Respons: Du anser att man bör sluta efter att man träffat nio personer. Men tänk om den perfekta matchen är den tionde personen?
HF: – Glöm hela konceptet om den perfekta matchen! Det finns ingen perfekt tionde person, inte heller någon perfekt hundrade person. Gå bara ut och träffa de där nio personerna. Om det inte fungerar med någon av dem kan du börja om från början med nio personer, eller sju, eller fem. Men man ska inte sitta framför skärmen och tänka att ”tänk om det finns någon bättre precis runt hörnet?”
Respons: Vad gör det med vår självbild när vi skapar en profil på någon av dessa sidor och måste försöka hitta ett slags kärna av vår personlighet som vi ska presentera för andra?
HF: – Män och kvinnor har presenterat sig för varandra sedan urminnes tider. Det är inte fel att fundera över vem man är och skriva ned det på ett papper. Om du inte själv kan lista ut vem du är, kan du till exempel ta hjälp av dina vänner.
Respons: Så internetdejting kan leda till att vi lär känna oss själva bättre?
HF: – Jag tror inte att man måste veta allt om sig själv för att bli kär, men jag tror att det är en fördel. Därför menar jag att det personlighetstest som jag har tagit fram är värdefullt. Ju mer man förstår sig själv, desto lättare är det att veta vad man söker efter, men också vad man inte vill ha, vilket kan vara minst lika viktigt.
Respons: Hur ser framtiden för internetdejting ut?
HF: – Om vi fokuserar på 50 år framåt kommer vi att göra samma sak, men vi kommer att vara bättre på det. Det kommer att finnas personer som lär andra att använda dejtingsidor och -appar. Om folk inte lyssnar på mig kanske de lyssnar på någon annan. Vi kommer att få se fler och fler dejtingsidor som riktar sig till en specifik målgrupp, till exempel personer som gillar att segla, tycker om hundar eller har något annat specialintresse. Förmodligen kommer internetdejting också att bli ett vanligare fenomen i alla åldersgrupper. Den tekniska utvecklingen kommer att leda till nya funktioner. Det skulle till exempel vara utmärkt med lösningar som gör det möjligt att interagera bättre över internet så att man slipper gå ut och spendera en massa pengar.
– I slutändan är det så här: genom mänsklighetens historia har det alltid funnits olika sätt att dejta. Vi har alltid haft matchmakers och vi kommer alltid att ha det. För många är det traditionella familjenätverket inte längre lika viktigt och det är svårt för till exempel föräldrar eller en traditionell matchmaker att introducera folk för personer i sitt nätverk om man inte bor i samma stad eller kanske inte ens i samma land. Vi har alltid haft matchmakers, men skillnaden är att det inte längre är familj eller vänner som introducerar oss för potentiella partners, utan i stället låter vi tekniken göra det åt oss.
Utvecklingen av avancerade algoritmer har på senare år gjort gränserna mellan olika typer av dejtingsidor allt mer diffusa. Det gäller även en app som Tinder, vars omdiskuterade och delvis okända algoritm förvisso inte bygger på något personlighetstest, men som likväl sorterar vilka potentiella partners som dyker upp på vems skärm och i vilken ordning de gör det. Med företagets egna ord heter det att algoritmen ”justerar de potentiella matcher du ser varje gång din profil gillas eller ogillas”. Om fenomenet algoritmbaserad internetdejting är här för att stanna, finns det då inte bättre alternativ än den ytliga matchningsmetod som Tinder erbjuder?
Även kritiker som psykologerna i den ovan citerade artikeln av Finkel et al. menar det. Trots att de ifrågasätter den vetenskapliga grund som grund som befintliga dejtingsidor använder sig av, förespråkar de ett tätt samarbete mellan forskare och teknikbaserade dejtingföretag. ”Amors träffsäkerhet kommer att vara mest exakt i den utsträckning internetdejtingsidor bygger på rigorös psykologisk forskning”, som de skriver. Vetenskap och teknik i holy matrimony 2.0?
