Respons 3/2018
68 i backspegeln
Det är viktigt att skilja på det som hände året 1968 och de olika innebörder vi lägger i ”68”, som oftast syftar på en länge period av vänsterradikalisering. Henrik Berggren vill i sin bok 68 återföra oss till hur det faktiskt var 1968 och visa att mycket hände som inte var relaterat till vänstervågen. Det är också uppenbart att politiska behov i dag påverkar framställningen av ”68”. Ulf Bjereld och Marie Demker skildrar i sin bok 68 – När allting började perioden utan att ens nämna marxism och leninism. Vad de tillskriver ”68” passar bättre in på 60-talets socialdemokrati, argumenterar recensenten Martin Wiklund.
De unga 68:orna drömde om ett nytt samhälle, men det var inom det bestående samhällets institutioner, såsom skola, medier, kyrka och universitetsvärlden, som de faktiskt kom att utöva stort inflytande. Märkligt nog har ingen förrän nu på allvar tagit sig an det inflytande ”68” hade inom akademin. Därför är Alexander Ekelunds avhandling Kampen om vetenskapen ett pionjärarbete som bryter ny mark för framtida forskning, menar recensenten Henrik Lundberg. Aktivisterna ville förändra universitetsdisciplinerna så att deras politiska verksamhet skulle kunna växlas in till akademiskt kapital.
Den franske filosofen Alain Finkielkraut beskriver sig själv som en obskyr fotsoldat under det franska 1968 och anser i dag att man då mest lekte revolution. Han menar att det handlar om en generation som hade växt upp efter kriget och upplevde sin bekvämlighet som en kvävande kokong. Genom att bli revolutionär kunde man skriva in sig i en tradition av heroiskt motstånd.