Andlig assistans i konstnärlig kvinnokamp

Esoteriska idéer har i stor utsträckning influerat sekelskiftets kulturvärld. Det går att visa på mängder av ockulta inslag i tidens konst och litteratur, inte minst hos namnkunniga kvinnliga konstnärer som Hilma af Klint och Tyra Kleen. Esoterism gick inte sällan hand i hand med en strävan efter kvinnlig emancipation. Per Faxneld kopplar också samman det ockulta med flera av tidens omvälvande samhällsförändringar.

Vad har konstnärerna Hilma af Klint (1862–1944), Tyra Kleen (1874–1951) och poeten Edith Södergran (1892–1923) gemensamt, frågar sig religionsvetaren Per Faxneld. Förutom att alla var konstnärer och författare som levde i brytningen mellan 1800- och 1900-talet var alla mer eller mindre influerade av så kallade esoteriska idéströmningar. Runt sekelskiftet befann sig världen i en transformation som manifesterades i tekniska uppfinningar, naturvetenskapliga upptäckter, en stark urbanisering och nya sätt att organisera samhället.

Arbetarrörelsen och kvinnorörelserna är två av de krafter som var pådrivande i den process som ofta benämns som modernitetens genombrott. En möjlig tredje kraft som tycks ha spelat en roll i sammanhanget är så kallade esoteriska strömningar, vilket Faxneld på ett förtjänstfullt sätt visar i sin välskrivna och rikt illustrerade bok Det ockulta sekelskiftet – Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid. De ovan nämnda processer gick inte författare och konstnärer obemärkta förbi. Runt sekelskiftet började de, framför allt konstnärer, att undersöka och experimentera med nya uttrycksformer och stilar, såsom modernism, futurism och den abstrakta konsten. Vad som kom först i dessa processer är dock oklart. Är det samhällets materiella och sociala transformeringar som öppnar för nya sätt att förhålla sig till verkligheten eller är det de nya tankarna och resterna från den gamla världen som skapar en konstruktiv miljö för nya sätt att se världen? Enligt Faxneld skall en delförklaring sökas i de så kallade esoteriska tankeströmningar som vid denna tid påverkade både Sverige och Europa.

Är det samhällets materiella och sociala transformeringar som öppnar för nya sätt att förhålla sig till verkligheten eller är det de nya tankarna och resterna från den gamla världen som skapar en konstruktiv miljö för nya sätt att se världen?

Vad som skall räknas som esoteriska strömningar är dock ett omdiskuterat ämne inom religionsvetenskapen och olika forskare lyfter fram olika tolkningar och avgränsningar för det som benämns som det esoteriska. Utan att gå ner i de många skyttegravar och i många fall återvändsgränder som denna typ av gränsdragningar ofta innebär, lotsar Faxneld läsaren genom de viktigaste positionerna inom fältet esoterism.

Något förenklat kan man säga att esoteriska tankeströmningar är de tankar och idéer som antigen har avvisats av kyrkan som heretiska eller inte uppfyller de krav som kom att ställas av vetenskapen. I gränsen mellan ”tro” och ”vetande” finns med andra ord en mängd tankar och praktiker som med tiden har kommit att avvisas av både kyrkan och vetenskapen. I denna mellanposition frodas föreställnigningar om till exempel alkemi, ockultism och en tro på andeväsenden. I många fall ses också naturen som besjälad och esoteriker anser ofta att det finns en korrespondens mellan andevärlden och människornas (naturens) värld. Esoteriker framhåller också ofta att alla religioner går tillbaks till en och samma urkälla. Med hjälp av olika metoder, såsom exempelvis alkemi, magi och ritualer (inte minst initiationer), kan den oupplysta människan invigas i de djupaste mysterierna och på så sätt uppnå insikt och kunskap (gnosis). Men vad har nu dessa tankar med svenska konstnärer som Hilma af Klint och Tyra Kleen att göra, frågar sig den skeptiske läsaren?

År 1875 hade Helena Petrovna Blavatsky (1831–1891) grundat det internationella Teosofiska samfundet, en rörelse som kom att få stark påverkan på ett flertal konstnärer, författare och intellektuella, så även i Sverige. Blavatsky omtolkade bland annat flera av Bibelns berättelser så att de gav en mer jämlik och inkluderande beskrivning av kvinnans roll i sökandet efter sanningen. I stället för att ses som något negativt och passivt kom kvinnan att få en mer aktiv position, något som bland annat tycks ha tilltalat flera kvinnliga konstnärer och författare. Precis som Frimurarna framhöll teosoferna att det finns en djupare kunskap under ytan som om den praktiseras kan upplysa och frigöra människan. Liknande tankar omhuldades även av Rudolf Steiner (1861–1925), som efter sin brytning med teosoferna bildade det antroposofiska sällskapet. Ett viktigt inslag hos Steiner, liksom hos tidigare mystiker, esoteriker och filosofer, var en utvecklad färglära. Dessa tankar var tilltalande inte minst för konstnärer som ville experimentera med både form och innehåll i sitt skapande.

Genom arkivstudier, läsning av bevarade dagböcker och ett gediget sökande i dagspressen kan Faxneld på ett övertygande sätt visa hur svenska konstnärer som af Klint och Kleen stod i förbindelse med ovan nämnda tankeströmningar. Inte minst kom dessa konstnärer att omhulda idén om att man kunde komma i kontakt med andevärlden, något som skedde genom spiritistiska seanser.

Inte minst kom dessa konstnärer att omhulda idén om att man kunde komma i kontakt med andevärlden, något som skedde genom spiritistiska seanser.

Om jag lämnar de religionsvetenskapliga aspekterna i Faxnelds bok är det speciellt intressant att se att de esoteriska tankarna tycks ha gjort det möjligt för kvinnor att skapa sig en egen och mer jämlik världsbild. Trots de samhälleliga förändringar som var på gång, var den svenska synen i början av 1900-talet långt ifrån dagens jämlikhetsideal. Även om många ojämlikheter fortfarande består vid sekelskiftet är det intressant och viktigt att se hur konstnärer som af Klint och Kleen använde sig av esoteriska tankeströmningar för att utmana patriarkala strukturer. Exempelvis talade de andar som kvinnorna kom i kontakt med under seanser om kvinnlig rösträtt och kvinnors emancipation, något som säkerligen förvånande och kanske också förfärade de manliga konstnärerna.

Samtidigt som tidens tankeströmningar gav kvinnorna i Faxnelds bok en röst är det tydligt att deras livsöden inte är representativa för det stora flertalet kvinnor som levde i Sverige runt sekelskiftet. Konstnärinnorna i Faxnelds studie är rika överklasskvinnor som tycks välja att inte gifta sig och på så sätt bevara en självvald autonomi. Att gifta sig vid denna tidpunkt innebar oftast (om inte alltid) att man som kvinna fick stå tillbaks för sin mans intressen, ett öde som drabbade flera kvinnliga konstnärer som hamnade i skuggan av sina mäns egon. Klass och ekonomi är därför avgörande aspekter som måste inkluderas i analysen, något som också Faxneld framhåller.

Oaktat om man som läsare av Det ockulta sekelskiftet är intresserad av konst, litteratur eller religionsvetenskap är detta en bok som jag varmt rekommenderar. Men ibland uttrycker sig Faxneld på ett ålderdomligt sätt och då och då omstöps esoteriska tankeströmningar till esoterism (eller till och med esoterismen), vilket kan få läsaren att tro att det är ett enhetligt fenomen som avses. Denna form av essentialism menar väl Faxneld ändå inte att man som läsare skall tillskriva de tankar som han på ett så belysande sätt precis har bevisat vara spretiga och inte enhetliga?

Nog om dessa randanmärkningar, Faxnelds bok är en utmärkt introduktion till en värld som kanske är ny för många läsare. Precis som han skriver är det rimligt att hävda att en ”läsning” eller tolkning av exempelvis Kleens och af Klints konstverk blir fattigare om man som betraktare inte känner till de tankeströmningar och miljöer som påverkade konstnärerna. Kontext och sammanhang ger med andra ord mening åt konsten och utan en sådan kunskap riskerar upplevelsen att bli fattigare. Men hjälp av Faxnelds Det ockulta sekelskiftet – Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid kan vi både bilda oss och undvika att missa några av de avgörande detaljerna.