Föregående

nummer

Tisdag 27 juni 2017

5/2013

Tema: Tyskland är nu Europas maktcentrum, men varken tyskar eller det övriga Europa tycks vara beredda att acceptera detta faktum.
Utbildning
Alf Rehn & Mats Borjesson
Makt
Liber | 112 s | Isbn 9789147097845
Recensent: David Larsson Heidenblad
Användbara introduktioner till centrala begrepp

I Libers serie Gripbart presenteras centrala samhällsvetenskapliga begrepp för dem som för första gången närmar sig dessa kunskapsfält. Serien fyller en viktig funktion som en tvärvetenskaplig infrastruktur men de olika författarna lyckas inte alltid upprätthålla distinktionen mellan begrepp och fenomen och tillgängligheten varierar mellan de olika volymerna. 

Tänk dig att du för några månader sedan gick ut gymnasiet. Under sommaren har du arbetat i hemtjänsten och nästa helg går flyttlasset till en studentstad tjugo mil bort. Inom dig samsas förväntningar och ambitioner med oro och osäkerhet. Du vet inte riktigt vad du vill göra längre fram, men du tycker om att skriva och är intresserad av politik och samhällsfrågor.
För att komma väl förberedd till din första termin har du införskaffat en del av kurslitteraturen. I handen håller du en tunn, svart bok. Den väger nästan ingenting och känns därför som en lämplig text att börja med. De första ord du möter när du öppnar den är ”tänk dig” och med tankens hastighet förflyttas du bort till en helt ny begreppsvärld.

Libers ambitiösa och lovvärda satsning Begreppbart är en serie böcker, i dagsläget 23 stycken, som primärt riktar sig till dem som för första gången närmar sig ett nytt samhällsvetenskapligt kunskapsfält. I varje enskild volym fokuseras ett begrepp som exempelvis kunskap, ansvar, queer eller kultur. Syftet med serien är att i en koncis och lättillgänglig form introducera centrala samhällsvetenskapliga begreppsvärldar. Författarna är verksamma akademiker från en rad olika discipliner och deras utredande framställningar följer en handfast mall. Först en kortare text på temat ”tänk dig”, därefter en huvudtext uppdelad i två större avsnitt, och avslutningsvis en reflekterande sammanfattning av författarnas viktigaste poänger. Böckernas omfång är behändigt, omkring 100 luftigt satta sidor.
Det råder ingen tvekan om att det finns ett behov av den här typen av orienterande texter på svenska. Steget från gymnasiet till högskolan är för många studenter stort nog i sig självt. Introducerande kurslitteratur på engelska gör steget till nya tankebanor ännu större. Resultatet blir ofta vaga uppfattningar om ingenting särskilt i stället för intellektuell precison och spänst. Begreppbart-serien är således ett mycket välkommet initiativ.

Redaktörer för serien är sociologen Mats Börjesson och företagsekonomen Alf Rehn. De har också tillsammans skrivit den första boken som gavs ut i serien: Makt. Volymens genomarbetade upplägg ger en god fingervisning om hur Begreppbart-seriens format är tänkt att fungera. Den inleds med ett ”tänk dig”-exempel där läsaren befinner sig på en flygplats med allt vad det innebär av köer, avspärrningar och högtalarröster. Scenariot används för att resa frågor kring vad makt är, hur makt kan analyseras och hur makt bäst kan förstås. I bokens huvudtext återkommer sedan författarna med jämna mellanrum till det inledande exemplet för att fördjupa sig i olika aspekter av maktbegreppets komplexitet. Abstrakta teoretiska resonemang avkrävs därigenom alldaglig konkretion. Det är en stor förtjänst.
Detsamma gäller författarnas val att inte inleda sin volym med en parad av tänkare, teoretiker och blockcitat utan i stället försöka uttrycka avancerade resonemang med egna ord. Först trettio sidor in i boken inleds en historisk genomgång över hur maktbegreppet har definierats och använts inom samhällsvetenskaplig forskning. Exposén har ett i lärobokssammanhang originellt upplägg. Med utgångspunkt i det myllrande nuet leds läsaren bakåt i tiden genom olika tanketraditioner och skilda inspiratörers gärningar. Upplägget hade med fördel kunnat användas i fler av seriens volymer eftersom det så tydligt visar på det historiska perspektivets relevans för att förstå och förhålla sig til en samtida begreppsförvirring.

Seriens ansats är uttalat tvärvetenskaplig och fast förankrad i de förhållningssätt som kommit att bli ­centrala inom human- och samhällsvetenskaperna genom den så kallade språkliga vändningen. Det är således ord, begrepp, betydelser och användningsområden som befinner sig i första rummet – inte fenomen, åtminstone inte icke-språkliga sådana. Vid en genomläsning av serien framgår det emellertid att distinktionen mellan begrepp och fenomen i praktiken kan vara svår att upprätthålla. Jag ska konkretisera med två exempel: Johan Fornäs Kultur och Tommy Jensens och Aina Tollefsens Globalisering.
Författarnas skilda ingångar antyds redan vid en hastig blick på innehållsförteckningarna. Fornäs lyfter där fram ”kulturbegreppet” medan Jensen och Tollefsen fokuserar på ”globaliseringen”. Nu är det förvisso inte så att de senare är ointresserade av globaliseringsbegreppet som sådant, dess skiftande innebörder granskas ingående i bokens första del. Genomgången mynnar dock ut i en positionsbestämning där författarna klargör hur de själva ser på begreppets innebörd, det vill säga: ”samtiden som en ny fas i kapitalismens historiska utveckling där kvalitativt nya globala processer uppträder”. Denna definition är styrande för bokens andra del, i vilken skiftande värderingar av dessa världsvida ekonomiska utvecklingslinjer granskas. Fokus förflyttas därmed successivt från inledningens ”svårgripbara globaliseringsbegrepp” till olika synsätt på det rådande världsekonomiska systemet. Boken handlar därmed lika mycket om fenomenet kapitalism som om begreppet globalisering.

Johan Fornäs skrift Kultur följer en annan väg. I denna står själva begreppet konsekvent i fokus. Framställningens första del ägnas åt en redogörelse för framväxten och innebörden av fyra olika kulturbegrepp: det ontologiska, det antropologiska, det estetiska och det hermeneutiska. Genomgången synliggör det moderna kulturbegreppets överlagrade och motsägelsefulla karaktär, men visar även på att de mer avgränsade betydelsesfärerna inom sig rymmer betydande motsättningar och språkliga glidningar.

Kulturbegreppets mångtydighet är emellertid inget som beklagas. Fornäs intar en pragmatisk hållning och pekar på att konceptet fyller så många värdefulla funktioner att det inte är någon idé att försöka rensa och renodla språkbruket. Man gör bäst i att lära sig leva med de ofrånkomliga inkonsekvenserna och sträva efter en ökad medvetenhet och precision när man själv använder ordet. Bokens andra del tillför ytterligare konkretion genom att Fornäs där visar hur kulturbegreppet har använts – och används – inom samhällsvetenskaplig forskning och kommunal kulturpolitik. Sammantaget håller Kultur en hög nivå stilistiskt, intellektuellt och pedagogiskt. Det är den bok i Begreppbart-serien som jag hoppas att inledningens fiktiva student har fått i sin hand.

En viktig anledning till att Kultur höjer sig över det stora flertalet i Begreppbart-serien är att den är vad den utger sig för att vara, det vill säga en klargörande introduktion till ett komplicerat kunskapsfält med begreppsanvändningen i fokus. Detta kan i sammanhanget synas vara en självklarhet, men så är inte riktigt fallet. Seriens författare har nämligen tolkat sin uppgift på ganska olikartade sätt. Glidningen mellan begrepp och fenomen är ett exempel som går igen i flera volymer. Ett annat, och kanske på sitt sätt allvarligare problem, är att en del texter har en betydligt högre ambitionsnivå än att vara en introducerande lärobok. Jag ska exemplifiera detta genom Peter Aronssons Historia.

Aronssons text är utan tvekan både djärv och intressant och förtjänar att läsas och diskuteras. Den har essäns vindlande form och utgår från en tes om att historietänkandet har en närmast tidlös anatomi. Med detta menas att det är möjligt att se en påfallande kontinuitet i hur historia som kunskapsform och mänsklig praktik har diskuterats inom den västerländska kultursfären, från Herodotos och Thukydides fram till våra dagar. Aronsson lyfter fram historiefilosofiska frågeställningar av typen ”Vad kan vi veta om det som hänt före vår tid?” och ”Varför och för vem ska vi berätta om det förflutna?”. Han karakteriserar dem som slitstarka och produktiva dilemman, det vill säga som anspråksfulla frågeställningar vilka svårligen kan ges några entydiga svar, men som genom århundradena återkommande har förhandlats på olika samhälleliga fält. Av central vikt i sammanhanget är att Aronsson anlägger ett brett historiekulturellt perspektiv. Det är således inte enbart historiker och andra aktörer med vetenskapliga ambitioner som står i fokus utan ett brett spektrum av historiebrukare.

Uppgiften som Aronsson tagit sig an är minst sagt omfattande. Som läsare kastas man fram och tillbaka mellan tid, rum, tänkare och tematiker. Det är en myllrande, uppslagsrik och inte alltid speciellt systematisk text. På ett personligt plan finner jag flera delar av boken intressanta och tankeväckande, men jag har svårt att se hur den gör kunskapsfältet mer greppbart för vår fiktive student. Risken är därför överhängande att Aronssons produktiva essä helt faller mellan stolarna. En nykomling på fältet saknar de nödvändiga förkunskaperna för att på ett meningsfullt sätt kunna diskutera dess teser och argument; en mer välorienterad läsare kommer sällan i kontakt med en lärobok. Tankegångarna som Aronsson vill ventilera hade därför, som jag ser det, gjort sig betydligt bättre i något annat sammanhang.

De skiftande ambitionsnivåerna i Begreppbart-serien märks även på den stilistiska spännvidden. I Makt och Kultur vinnlägger sig författarna om ett rakt och enkelt språkbruk. Som exempel kan nämnas hur Börjesson och Rehn i förbifarten definierar ordet teori som ”ett sätt att tala om det hela”. Denna pragmatiska definition hade haft svårt att hävda sig vid ett seminariebord, men den fungerar utmärkt här. Syftet med texten är ju inte att introducera teori- utan maktbegreppet och för att göra detta krävs förenklingar av det som inte befinner sig i bokens absoluta ­centrum. De framställningar som har ett mer oklart fokus, exempelvis genom att de glider mellan begrepp och fenomen, stöter här ofrånkomligen på problem.

Detsamma gäller de författare som inte är beredda att kompromissa med sitt normalvetenskapliga språkbruk. Det kan leda till meningar som följande: ”Globalisering teoretiserad som samtida ojämna sociala och rumsliga processer där produktion, konsumtion och distribution sker i transnationella organisationsformer med arbetskraften kanaliserad till olika delar av arbetsmarknaden utefter klass-/köns-/etnicitetspositioner har därmed varit en del av samhällsvetenskaplig forskning om globalisering.” Nog hade den här typen av interpunktionsbefriad jargong kunnat undvikas av författarna eller plockats bort av redaktörerna. Denna typ av meningsbyggnad gör ingenting annat än alienerar.

Tänk dig att du sitter utanför en föreläsningssal en småkylig septembermorgon. Det är första gången på en månad som du är uppe så här tidigt. Du försöker fördriva tröttheten ur kroppen med en plastmugg automatkaffe. Runt omkring dig sitter ett trettiotal okända ansikten. Ni väntar på att dörren ska öppnas. I din väska har du en tunn, svart bok som du läste igenom för ett par veckor sedan. Det var många nya namn och ord i den, men det var ändå ganska enkelt att följa med i resonemangen. Så här ett par veckor senare kommer du inte ihåg speciellt många detaljer, men känner ändå att du har ett visst grepp om vad den här hösten kommer att handla om. När föreläsaren börjar sin introduktion med att betona hur viktigt språket är för hur vi människor förstår och formar verkligheten så känner du igen dig.

Många av böckerna i Begreppbart-serien har potential att fungera som i scenariot ovan. Den pedagogiska grundidén som serien är sprungen ur är mycket god och det behändiga formatet inbjudande. Men innehålls- och kvalitetsmässigt föreligger med självklarhet stora skillnader mellan de olika volymerna. Alla böcker i serien är inte användbara som introduktioner till nya kunskapsfält. Användbarheten hade också kunnat vara större om samtliga böcker hade försetts med en avslutande sektion med rekommendationer för vidare läsning. Ett sådant inslag hade, med tanke på hur kvalificerade författarna är, rimligen inte varit speciellt tidsödande att konstruera. Nu föreligger förvisso både litteraturlista och register, men just i detta sammanhang tror jag att en kortfattad kommenterande bibliografi hade varit ännu mer hjälpsamt.

Ovanstående är emellertid en randanmärkning. Jag tycker att de större pedagogiska vägvalen är utmärkta. Begreppbart-serien fyller en viktig funktion som tvärvetenskaplig infrastruktur och flera av böckerna kan läsas med behållning även av den som lämnat de första studentåren bakom sig.

David Larsson Heidenblad är historiker verksam vid Lunds universitet. Han är vikarierande redaktör för Scandia. Tidskrift för historisk forskning och författare till Vårt eget fel.

– Publ. i Respons 5/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet