Föregående

nummer

Lördag 25 oktober 2014

4/2012

Tema: Nationalekonomerna förutsåg inte kraschen, men deppar inte. Det är fortsatt högkonjunktur för självkänslan.
Filosofi & psykologi
Johan Wennström
Dygdens glädje
Atlantis | 200 s | Isbn 9789173535267
Recensent: Kay Glans
Är lycka ersättning för mening?

I opinionsundersökningar uppger en överväldigande majoritet av de tillfrågade inom EU att de är nöjda med sina liv - i Sverige och Danmark svarar upp till 95 procent så. Samtidigt kommer rapporter om att depression håller på att bli en folksjukdom. Detta är en av de motsägelser som knådas i Johan Wennströms Dygdens glädje. En annan sådan motsägelse är att i synnerhet unga människor i dag förenar en hög självuppskattning med en bild av sig själva som offer.

Vad kan då detta bero på? Wennström menar att vi i väst under de senaste decennierna odlat en extrem individualism i kombination med en misstro mot samhällets institutioner och sociala kontexter. All mening måste då bäras av det enskilda jaget, som då också blir synnerligen sårbart. Äldre generationer var bättre skyddade eftersom de var inbäddade i ett större socialt sammanhang, hävdar Wennström. Situationen i dag förvärras av att man inom kulturlivet har odlat en ”negativ uppbygglighet” som glorifierar melankoli och depression. Det som nu krävs är en renässans för karaktärsbegreppet, som sägs ha blivit utrotningshotat.

Detta är ju viktiga frågor, och författaren förtjänar en eloge för sitt kurage, för det är lätt att bli förlöjligad om man pläderar för dygder i vår cyniska tid. Men det är ingen en ny diskussion. Inom den tidsperiod som Wennström avhandlar, från det sena 60-talet och framåt, har den drivits åtminstone sedan slutet av 70-talet av till exempel sociologen Daniel Bell (The Cultural Contradictions of Capitalism 1976) och historikern Christopher Lasch (Den narcissistiska kulturen 1979), för att begränsa sig till den anglosaxiska kontexten. Den känsla av att något har gått förlorat med moderniteten, ”ett sammanhållande kitt” som Wennström beskriver det, är ännu mycket äldre. Det saknas ett historiskt djup i Dygdens glädje och i den meningen är den ett barn av sin tid. Det blir alldeles för mycket ett staplande av innehållsreferat från ett kluster av nyare amerikanska böcker, huvudsakligen av den positiva psykologins företrädare, än egen tankeföring från Wennströms sida.

Det är heller inte utan att man tycker att han i viss utsträckning är en del av det problem han vill konfrontera. Han vänder sig mot föreställningen att depression, melankoli och ångest skulle kunna vara viktiga för kreativiteten. Det är sant att depression kan vara nedbrytande på ett bestående sätt och därför inte bör romantiseras, men så som Wennström uttrycker sig ser det ut som om han tror att vi kan leva utan upp- och nedgångar, i ett ständigt positivt tillstånd, och just denna förväntan är väl en starkt bidragande faktor till den nutida människans sårbarhet.

Wennström bygger som sagt på den amerikanska positiva psykologin, även om han är medveten om att den inte helt kan särskiljas från den ”lyckoindustri” som har vuxit upp. Men är inte en inriktning på lycka i själva verket ett individualistiskt substitut för en större livsmening? Jag kan heller inte se att den terapi som Wennström föreslår, att vi ska odla våra dygder, övervinner det begränsade individualistiska perspektiv som han ser som grundproblemet. Om vi odlar vår karaktär utan att relatera till en större kontext som gör vårt eget jag mindre viktigt, blir en sådan odling bara ytterligare en manifestation av individualismen.

Kay Glans är chefredaktör för Respons.

– Publ. i Respons 4/2012

FÖLJANDE

nummer

DEt ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskrifgten Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet