Föregående

nummer

Fredag 22 augusti 2014

5/2012

Tema: Ju tätare en stad är desto bättre sägs det vara. Men denna optimism skyler över en rad problem med urbaniseringen.
Filosofi & psykologi
Gunn Johansson & Gunnar Aronsson & Ingemar Torbiörn & Johnny Hellgren & Kerstin Isaksson & Magnus Sverke
Arbets- och organisationspsykologi
Natur & Kultur | 464 s | Isbn 9789127119055
Recensent: Hervé Corvellec
Arbetsliv utan maktperspektiv

Arbetet är viktigt. Som Gunnar Aronsson, Johnny Hellgren, Kerstin Isaksson, Gunn Johansson, Magnus Sverke och Ingemar Torbiörn påpekar, är politisk vänster och höger rörande överens om att så många som möjligt ska vara sysselsatta i något slags arbete. Paul Lafargues (1842-1911) försvar av en rätt till lättja och förslag om tre timmars arbetsdagar är förpassade till utopiernas historia. Det ska arbetas, mera och bättre. Vi ägnar mycket tid åt arbetet och investerar mycket fysisk och emotionell energi i det. Pina, plikt, rättighet eller tillfälle för förverkligande - arbetet är centralt för hur man mår, och för hur man definierar sig inför sig själv eller inför andra. Fritid är den tid som är fri från arbete, arbetslöshet är tiden när man ofrivilligt är utan arbete, pensionen är tiden efter arbetslivet. Ingen tid är fri från referens till arbetet. Att förstå sig på hur människan förhåller sig till arbete är därför angeläget, både om man vill förstå vad man själv gör och om man ska leda andra. Antologin Arbets- och organisationspsykologi är tänkt att vara en introducerande lärobok i ämnet för högskolor och universitet. Boken är tillägnad Gunn Johansson som ifjol lämnat sin professorstjänst vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, för att bli emerita. Samtliga författare har sin teoretiska hemvist i psykologi och är eller har varit knutna till institutionen där Gunn Johansson varit verksam. Detta ger boken en enhetlig karaktär som antologier inte alltid uppnår.

I bokens tjugotvå kapitel går författarna igenom en rad kända eller mindre kända arbets- och organisationspsykologiska begrepp. Här beskrivs hur anställda är knutna till sitt arbete och sin arbetsplats genom ett psykologiskt kontrakt som är mer mångsidigt, dynamiskt och betydelsefullt än det juridiska anställningskontraktet. Det erbjuds detaljerade beskrivningar av stressens biologiska och psykologiska grunder. Rekryteringsteknik granskas noggrant, vardagsbegrepp som otrygghet, motivation eller personlighet sätts i sitt vetenskapliga sammanhang. Det är en systematisk översikt över arbets- och organisationspsykologi, sådant som varje student, ja kanske varje arbetande människa bör känna till. Boken är skriven på ett precist och tydligt språk, både elegant och tillgängligt. Det finns inga boxar, faktarutor eller mallar för självkunskapskontroll. Arbets- och organisationspsykologi försöker inte efterlikna de färgglada amerikanska läroböckerna. I stället följer boken en konventionell, lite gammalmodig, design, där brödtexten står i centrum och talar. Värt att notera är att det omfattande statistiska underlag som de olika påståenden i boken vilar på med få undantag är utelämnade. Här levereras arbets- och organisationspsykologins resultat, oftast satta i ett beskrivande historiskt perspektiv.

Författarna redogör alltså för fältets huvudresultat snarare än att driva en tes - eller så är tesen att det går att studera arbete på ett objektivt sätt. Deras väg är en mittens väg mellan kritiska och oproblematiserande röster om arbetslivet. Möjligtvis är denna positionering ett arv från tiden då arbetslivsforskning bedrevs i Saltsjöbadsanda på uppdrag av båda arbetsmarknadsparterna, men bokens distanserade ton är säkert också en konsekvens av det positivistiska ideal som författarna omfattar. Objektivitet, hypotesprövning och generaliserbarhet proklameras som det arbets- och organisationspsykologiska forskningsfältet (och därmed bokens) hörnstenar. Boken är en katalog över sätt att definiera, typifiera, beskriva, klassificera och rangordna. Till exempel redovisas fler än tio motivationsteorier, ingen med starkt empiriskt stöd, understryks det. Man undrar vad man då kan dra för slutsats av det? Man märker att författarna är mer bekväma med att berätta vad som bevisligen påverkar ens motivation än att avbarka begreppet organisationskultur för att förklara varför folk gör på det ena eller andra viset. Maskinmetaforen är allnärvarande. Man märker även att författarnas implicita referens är industriarbetet, medan många av dagens arbeten är inom tjänstesektorn, där mycket sker i omedelbar kontakt med kunden.

Som organisationsteoretiker med hemvist i kritiska företagsekonomiska studier häpnar jag över maktperspektivets frånvaro i boken - termen återfinns inte ens i registret. Visserligen är det svårt att stoppa in Michel Foucault i en regressionsanalys, men det betyder inte att hans syn på disciplinering, övervakning eller governmentality saknar relevans för att förstå hur människan upplever sitt arbete och beter sig i det. Listan kunde göras lång över viktiga namn som saknas i referenslistan. Några exempel: Robert Jackalls Moral Mazes som beskriver den moraliska ekonomin i industriella byråkratier; Michael Burawoys Manufacturing Consent som analyserar disciplineringen på arbetsplatserna; eller Richard Sennetts När karaktären krackelerar - Människan i den nya ekonominı eller Boltanski och Chiapellos The New Spirit of Capitalism, som relaterar förändringar i arbetslivet till bredare samhällsförändringar. För mig är det obegripligt att ta upp Rosabeth Moss Kanters When Giants Learn To Dance om företagsstrategier, men utelämna hennes prisbelönta och klassiska Men and Women of the Corporation om precis vad titeln beskriver. Och den svenska organisationsforskningens ABC lyser med sin frånvaro: Alvessons bidrag om styrning av kunskapsorganisationer, Brunssons analys av beslutfattandets mer än rationella grunder eller Czarniawskas teori om organiserandet som byggande av handlingsnät uppmärksammas inte, trots den omfattande internationella uppmärksamhet som dessa åtnjuter och deras relevans för dagens och framtidens arbete.

När författarna något uppgivna konstaterar att ”svensk arbetsvetenskaplig och arbetspsykologisk forskning hade en gyllene period under 1970- och 1980-talet, då den på flera områden var internationellt ledande” men att ”den för närvarande inte har samma starka ställning nationellt som då”, skulle jag vilja svara: hänger man inte med i de epistemologiska vändningarna, blir man lätt en förlegad produkt av ett förlegat paradigm. Samhällsvetenskaperna har de senare årtiondena tagit språkliga, rumsliga och praktiska vändningar. Jag får lust att säga till författarna: Kom, och häng med i svängarna!

Hervé Corvellec är professor i företagsekonomi vid Lunds universitet.

– Publ. i Respons 5/2012

FÖLJANDE

nummer

DEt ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskrifgten Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet