Filosofi & psykologi

Avgörande steg mot ett sekulärt sätt att tänka om rätt och fel

En anständig individualism
Stefan Björklund

Carlsson
20 sidor
ISBN 9789173315890

| Respons 2/2015 | 6 min läsning

Företrädarna för den skotska upplysningen grubblade över gränsdragningen mellan legitimt egenintresse och ansvaret för medmänniskor. Som Stefan Björklund visar i sin tankeväckande bok funderade de över hur moraliska normer vuxit fram historiskt och sökte en psykologisk grundval för moralen.

Efter Isaac Newton och John Locke härskade en naturvetenskaplig, deterministisk människouppfattning inom stora delar av upplysningen. Individen ansågs eftersträva endast sin egen lycka. Egoismen är given av naturen, men människan har ett förnuft och god moral handlar då om att rätt förstå sitt eget intresse. Denna pseudoetik brukar inte omtalas av dem som svepande hyllar upplysningen.

De grubblade över var gränsen bör dras mellan ett legitimt egenintresse och ansvaret för medmänniskor.

Francis Hutcheson, David Hume och Adam Smith var ledande inom den skotska upplysningen. De grubblade över var gränsen bör dras mellan ett legitimt egenintresse och ansvaret för medmänniskor. Common sense talade emot att alla mänskliga motiv kan reduceras till njutning och smärta, pleasure and pain. Människor intresserar sig för sådant som inte rör dem själva. Stefan Björklund, statsvetare och professor emeritus, visar i sin bok att de skotska filosoferna funderade över hur moraliska normer vuxit fram historiskt och sökte en psykologisk grundval för moraliskt handlande. Adam Smith prövade vilka normer som fungerar väl i den sociala praktiken. Vilka dygder är önskvärda i den osynliga handens ekonomiska system? Smith var troende kristen men insåg behovet av en sekulär grund för etiken.

I hans vision av ekonomiska aktörer ingick en dygd han kallade prudence, klok förtänksamhet. Dess motsats förknippade han med slösaktighet och spekulation. Prudence skiljer sig inte mycket från en moral som grundas på välförstått egenintresse. Intressantare är därför hans idé om the impartial spectator, den opartiske betraktaren, en tänkt person som åstadkommer något som Björklund beskriver som ”en förvandling av moraliska erfarenheter till principer”. Den opartiske betraktaren är ett samvete som behärskas av förnuftet, inte av känslor. Smith skrev: ”It is reason, principle, conscience, the inhabitant of the breast, the man within, the great judge and arbiter of our conduct.”

Francis Hutcheson var filosofiprofessor i Glasgow. Smith var hans elev och efterträdare. Hutcheson byggde moralen på den kristna tron och ansåg att bakom varje dygdig handling ligger välvilja, benevolence, och att människans välvilja är en kopia av Guds välvilja. Det motsvarande inte Smiths krav på en socialt fungerande etik. Den som önskar en välfungerande marknadsekonomi kan inte sätta likhetstecken mellan dygd och självuppoffrande godhet, mellan virtue och benevolence. Han tilltalades av relationer som präglas av ömsesidigt intresse, eftersom de bidrar till individers och familjers självständighet och gör dem ansvariga för sin egen tillvaro. Endast tiggaren väljer att bli beroende av andra. Det är inte av slaktarens, bryggarens och bagarens välvilja vi väntar oss vår middag. Marknaden främjar civiliserade former för umgänge. Dess roll för människans frihet att välja var det centrala enligt Smith, inte vad den betyder för välståndet, skriver Björklund.

Idéerna om prudence och the impartial spectator bildar tillsammans en mittpunkt mellan två extrema ståndpunkter: den om individens legitima själviskhet och den att endast det som görs av välvilja är dygdigt. Björklund betecknar denna mittpunkt som ”anständighet”. Smith ansåg att marknaden gör människor mer anständiga.

En annan del av hans moralfilosofi var arbetsvärdeläran, som enligt Björklund hängde ihop med en idé om jämlikhet. I ekonomisk teori hade många ansett att varors värde bestämdes av mängden nedlagt arbete, men för Smith rörde det sig om ”en normativ teori om människors lika värde”. Han insåg mätproblemet, arbete kan vara lindrigt eller tungt, och en del arbete kräver särskild talang – vad han ville säga var att ”arbete skapar ett värde som överskrider marknaden”, enligt Björklund.

The Theory of Moral Sentiments kom ut sjutton år före The Wealth of Nations. Smith hade moralisk sensibilitet, hans tänkande motsäger schablonen om the economic man. Föreställningen att det hos Smith finns en motsättning mellan marknad och moral är enligt Björklund en myt.

Smith såg tre klasser: jordägare, arbetare och arbetsgivare. Han hade sympati för de två förstnämnda, vilkas intressen han ansåg bäst sammanfalla med allmänintresset, medan han gång på gång ondgjorde sig över arbetsgivarna, den kommersiella klassen, som bäst förstod att gynna sig själv. Det kan jämföras med att David Ricardo, grundaren av den klassiska skolan i nationalekonomi, ansåg att de stora jordägarna var en klass av profitörer, vilkas intresse alltid stod i motsättning till andra gruppers intressen. Att Smith i sin klassanalys tycks vara mer släkt med Marx än med Ricardo kan delvis förklaras av att den sociala verkligheten i växande företag kolliderade med hans egalitära ideal.

Till det mest intressanta i Björklunds bok hör jämförelserna mellan Smith och hans äldre vän David Hume. Moralfilosofiskt framstår Hume som den mer moderne tänkaren. Han drog en skarp gräns mellan ”är” och ”bör” i opposition mot den naturrättsliga skolan. Förnuftet bestämmer inte vad som är rätt. Hans mest berömda tes är att förnuftet är och bör vara passionernas slav. Ett centralt begrepp hos Hume är sympati, som står för ett känslomässigt och kommunikativt band mellan individer. I det primitiva samhället ligger den enskilda nyttan och den kollektiva nyttan nära varandra, och det socialpsykologiska bandet sympati håller ihop gemenskapen. Ur sympati utvecklas dygden, the virtue of justice, som en produkt av ett historiskt skeende. Hume trodde alltså inte som Smith på ett av förnuftet styrt samvete. Dygdens grund finns inom känslornas område.

Att förnuftet är passionernas slav kan inte avse alla valsituationer. Hume syftar på valet av yttersta mål, ultimate ends, som inte i något fall kan grundas på förnuftet. Björklund påpekar att ultimate ends är en filosofisk konstruktion. ”I våra normala intellektuella förehavanden kan varje mål förvandlas till ett medel om vi byter perspektiv och omvänt varje medel också förvandlas till ett mål.” Det betyder att förnuft och passioner tillsammans eller växelvis bestämmer vad vi eftersträvar, vilket minskar skillnaden mellan de två filosoferna.

Hume hade gett ett stort bidrag till Smiths idé om den opartiske betraktaren. Ett av hans resonemang handlar om the judicious spectator, den omdömesgille betraktaren. Hos Hume rörde det sig om en tankekonstruktion, ett sätt att resonera sig fram till en rättvis lösning i en konfliktsituation, inte som hos Smith om en inre röst, en del av psyket.

John Rawls har beskrivit den omdömesgille betraktaren som en av de viktigaste idéerna inom moralfilosofin. Den är vad Kant kallade en förnuftsidé, ett hjälpmedel för den som vill resonera sig fram till vad som är rättvist. På Google får man tio gånger fler träffar på Humes judicious spectator än på Smiths impartial spectator. Humes tankegång är släkt med den allmänna viljan hos Rousseau, med sedelagen hos Kant och med okunnighetens slöja hos Rawls. De är alla uttryck för önskan om ett fäste, en arkimedespunkt eller ett moraliskt universum som är oberoende av såväl religion som naturrätt.

Björklund bjuder på skarpsinniga och tankeväckande analyser. Han beskriver några avgörande steg på vägen mot ett modernt, sekulärt sätt tänka om rätt och orätt.

Svante Nycander är författare.


Ur samma nummer

Mest lästa recensioner

  1. Utbildning
    Universitetet rör sig i skilda riktningar men står samtidigt kvar
    Universitetets idé – Sexton nyckeltexter Thomas Karlsohn (red.)
  2. Politik & samhälle
    Bildningsfrågor går på tvärs med den etablerade politiska skalan
    Varken bildning eller piano – Vantrivs borgerligheten i kulturen? Lars Anders Johansson (red.)
  3. Utbildning
    Tesdrivande om det svenska kunskapsfallet
    De svenska skolreformerna 1962–1985 och personerna bakom dem Inger Enkvist
  4. Historia
    Nazisternas försök att mobilisera islam
    Hakkorset och halvmånen Niclas Sennerteg