Föregående

nummer

Onsdag 18 oktober 2017

6/2015

Tema: I våra kvarter – Gentrifiering och segregation i den nya staden; bostadskarriär och nya grannar. Texter om stadens utveckling.
Filosofi & psykologi
Jonna Bornemark
Kroppslighetens mystik
En filosofisk läsning av Mechthild von Magdeburg
Volante | 266 s | Isbn 9789187419836
Recensent: Erika Kihlman
Begäret finns även hos Gud

Hos den medeltida tänkaren Mechthild av Magdeburg utgör de kroppsliga förnimmelserna vägen till andlighet. Mötet mellan själen och Gud är erotiskt. I en ny tankeväckande bok blir Mechthilds teologi relevant och meningsfull för vår tid.

Kan en sekulariserad modern människa gå in i en dialog med en kristen medeltida mystiker? Med en kvinna som beskriver Gud som en älskare och sig själv som en ”fullvuxen brud” som vill gå ”till [s]in trolovade”? Kan hennes tankar om Gud och världen säga oss något i dag? Jonna Bornemark, fenomenologiskt inriktad filosof vid Södertörns högskola, har vågat sig på just ett sådant samtal, vilket resulterat i en högintressant bok. Genom sin initierade, lyhörda och engagerande läsning av Mechthild av Magdeburgs Das fließende Licht der Gottheit (Gudomens strömmande ljus) lyckas Bornemark göra denna 1200-talstext filosofiskt relevant och meningsfull för vår tid, trots att hon, och många med henne, i förstone inte tycks ha många beröringspunkter med denna religiösa visionär.

Vi har få biografiska uppgifter om Mechthild, men man brukar anta att hon kom från en adlig släkt. Hon fick sina första visioner när hon ännu var barn och de följde henne sedan under resten av hennes liv. Som ung drogs hon till beginerna, grupper av religiösa kvinnor som levde gemensamt i fattigdom och kyskhet, men utan en egentlig klosterregel eller ett manligt överhuvud, även om en dominikanpräst kunde ta sig an deras själavård. Ett beginhus i Magdeburg blev alltså Mechthilds hem fram till dess att hon på sin ålders höst flyttade till cistercienserklostret i Helfta, där hon dog runt år 1290.

Det är under sin tid på Helfta som Mechthild, på en blandning av prosa och poesi, skrev ner de visioner och betraktelser som utgör hennes märkliga verk. Mechthilds språk är lyriskt, blomstrande och fyllt av känslosamma uttryck. Verben dominerar. Ljus flödar, kärlek strömmar, ljuvligt tal klingar. Själen befinner sig i en ständig rörelse mot gudomligheten, styrd av kärlekens begär. Hos Mechthild säger Gud: ”När jag skiner måste du lysa, när jag flyter måste du flöda. […] Men när du älskar så blir vi en, och när vi två är en, kan inget mer skilja oss åt, endast en ljuvlig väntan bor mellan oss två.” Den inneboende spänningen – ”en ljuvlig väntan” – som finns ”mellan” de två älskande, trots att de ”är en” i kärleken, kan sägas vara nyckeln i Bornemarks tolkningar.

I Kroppslighetens mystik analyserar Bornemark utvalda stycken från Mechthilds text och presenterar sina filosofiska läsningar under rubrikerna Kroppslig mystik, Kunskap och kärlek, Könsskillnad och erotik och Språk och auktoritet. Som antyds av rubrikerna är kroppen central hos Mechthild och utgör grunden för människans speciella relation till Gud. De kroppsliga förnimmelserna, genom sinnena, är vägar till Gud, som visserligen är förutsättningen för allt varande men som varken kan separeras från det eller förstås som något i sig. Bornemark betonar genomgående i sin läsning Mechthilds uppfattning om Guds och människans, eller snarare det varandes, ömsesidiga beroende av varandra, något som Bornemark förtjänstfullt överför till en modern filosofisk diskussion.

Den kroppsliga erfarenheten är därtill något människan delar med Gud, med Jesus som protokropp, och något som ger människan en särskild möjlighet att förnimma gudomligheten. Mechthild säger sig ta Jesus ”i armarna, så liten jag är, och äter och dricker honom och gör med honom vad jag vill. Det kan inte änglarna göra.” Mechthilds kropp ger henne ett företräde framför ängeln, som traditionellt ansetts stå närmare Gud. Kroppsligheten blir också avgörande i förhållandet mellan människa och Gud, som Mechthild i enlighet med gammal kristen tradition liknar vid en kärleksrelation. Hos Mechthild får den dock ytterligare en dimension genom att hennes ”kristna strategi”, enligt Bornemark, ”är att låta gud bli kropp och träda in i världen i en erotisk relation”. Den strömmande kärleken, begäret, finns såväl hos Gud som hos det skapade och är en paradoxal rörelse i och med att den strävar efter fullkomlig förening trots att en åtskillnad krävs för att den älskande ska finnas kvar. Mötet mellan själen och gud, ”ett fullbordat erotiskt möte”, omfattar allt, men innebär samtidigt en förnimmelse av åtskillnad och distans. Det är i detta ”mellan”, menar Bornemark, som världen tar sin plats, den ”träder fram mellan gud och själen som sinnlighetens struktur”. Även språket föds här, i den ordlösa extasen; språket kräver avstånd, vilket kroppen, som hädanefter bär med sig en erfarenhet av det gudomliga, förnimmer i detta ”mellan”. Världen liksom samtalet mellan själen och Gud kan återigen födas.

Bornemark säger sig vilja läsa Mechthild relativt kontextlöst, vilket hon gör såtillvida att hon inte för en djupare diskussion om teologer och tänkare som kan ha påverkat henne. Likväl tecknar hon en initierad historisk kontext – oumbärlig för förståelsen av tillkomsten av Mechthilds text. I sin prolog ger hon även en personligt hållen men tydlig redogörelse för sina principer och sitt mycket medvetna förhållningssätt till Mechthilds text. Det handlar framför allt om undersökningens utgångspunkt och frågor rörande ursprungstexten och dess översättningar (Mechthilds original på medellågtyska är förlorat), men också om Bornemarks privilegierade roll som uttolkare.

Jonna Bornemark har åstadkommit en originell och mycket tankeväckande bok, som på samma gång är både lättillgänglig och krävande. Det filosofiska innehållet fordrar naturligt nog en långsam läsning och tid för reflektion, men tack vare ett klart och vackert språk samt tydliga resonemang är tankegångarna ändå helt åtkomliga, även för en läsare utan filosofisk skolning. Mechthilds betraktelser får liv och Bornemark lyckas med sin målsättning att ”väcka upp hennes tankar och låta dem ta plats i världen på nytt och på ett nytt sätt”.

Erika Kihlman är docent i latin vid Stockholms universitet.

 

 

– Publ. i Respons 6/2015

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet