Föregående

nummer

Måndag 23 oktober 2017

6/2014

Tema: Kommer folkviljan i Mellanöstern att acceptera liberalism? Omvandlingarna i regionen präglas av religion och geopolitik.
Konstarterna & medier
Torbjörn Elensky
Italo Calvino
Skönlitteraturen som livsform
H:ströms | 143 s | Isbn 9789173272018
Recensent: Johannes Heuman
Calvino ville nå en bredare publik

Den italienska fascismens sammanbrott vid andra världskrigets slut innebar inte bara en politisk omstart utan även en kulturell pånyttfödelse. Inom litteratur och film restes krav på en ny realism. Den tidigare regimens legitimitet hade närts av ett kulturliv baserat på lögner och mytiska berättelser om nationen. Det kan tyckas paradoxalt att Italo Calvino (1923–1985), i Sverige mest känd som lekfull sagoberättare och den litterära postmodernismens banérförare, var en av de tongivande i strävandet efter sanning och äkthet som kännetecknar den italienska neorealismen. Calvinos författarskap har dock präglats av såväl realistiska anspråk på att skildra det moderna Italien som av sagans äldre litterära traditioner.

Denna estetiska och även moraliska balansgång från den tidiga efterkrigstiden till 1980-talet skildras i Torbjörn Elenskys biografi, Italo Calvino – Skönlitteraturen som livsform. Men det är inte från ett bredare kulturellt och historiskt perspektiv som Elensky närmar sig italienarens säregna författarskap, utan i stället utifrån sin egen närläsning av den litterära produktionen, samt från publicerade essäer, artiklar och brev av författaren. Detta är på samma gång bokens svaghet och styrka.

Svaghet på grund av att den italienska kulturen har en allt mindre framskjuten position i Sverige. Den bristfälliga bevakningen av kulturlivet på den italienska halvön har gjort att landet i dag framför allt förknippas med fotboll, maffia och en ytlig konsumtionskultur. Dessvärre bidrar Elenskys nätta biografi inte till någon djupare belysning av det rika kulturella och historiska sammanhang som Calvinos författarskap skapats i. Den ovannämnda neorealistiska kulturströmningen berörs ytterst sparsamt. Detsamma gäller förnyelsen från 1950-talet när litteraturen växlade in på nya spår i takt med att minnet av fascismen bleknade och det italienska kulturlivet blev mottagligare för internationella influenser.

Calvinos alltmer ansträngda förhållande till kommunistpartiet, särskilt efter Ungernrevolten 1956, skildras däremot mer utförligt. Följande år lämnar han partiet och en hel sfär av tidskrifter, tidningar och utskott som format honom sedan ungdomen. Framför allt har Calvino svårt att acceptera att partiets litteratursyn underordnas politiska intressen. Samma år publicerar han också den historiska romanen Klätterbaronen som i likhet med Den tudelade visconten och Den obefintliga riddaren tydligt återknyter till myternas och sagornas värld. Dessa kortromaner gav Calvino ett internationellt genombrott som författare.

En annan central erfarenhet i författarskapet, som enligt min mening berörs alltför sparsamt i Elenskys biografi är Calvinos 13-åriga exil i Paris från det sena 60-talet. Här blev han medlem i den så kallade Oulipo-gruppen. Detta var en samling författare, matematiker och andra akademiker som sökte ett mer hantverksmässigt förhållningssätt till skrivandet genom modeller och mer eller mindre godtyckliga regler. Calvino påverkades här starkt av bland annat författaren Raymond Queneau som för övrigt är en viktig förebild också för Nobelpristagaren Patrick Modiano. Det är under exilen i Paris som Om en vinternatt en resande och De osynliga städerna kom ut. Dessa bär avtryck av författarens nya franska bekantskaper och Calvino framstår därefter alltmer som en postmodernistisk litterär ikon.

Men Elensky har i stort sett valt bort all befintlig sekundärlitteratur kring Calvino. Det kan tyckas anmärkningsvärt för en introducerande skrift, särskilt med tanke på att detta författarskap tycks så nedsänkt i rådande kulturella och politiska spänningar (trots att Calvino själv helst ägnade sig åt ostörd läsning efter att han dragit sig undan politiken). Valet faller sig emellertid naturligt inom ramarna för skriftserien ”Litterära profiler” i vilken biografin ingår. I skriftserien silas författarskap genom personer som också ska ha en ”lidelse” för den som porträtteras. Denna relation innebär dock inte i detta fall att skildringen glider över i ett hyllningsporträtt eller att Elensky speglar sig själv i italienarens glans.

Därför är biografins svaghet också dess styrka. Elensky erbjuder en kortfattad handfast läsning, utan onödigt teoretiserande, av komplexa verk. När den litterära produktionen presenteras kronologiskt i koncentrerad form kan man överskådligt se hur de realistiska strömningarna i Calvinos författarskap och fantastiska sagoberättande förenas i det sena författarskapet. Generöst tilltagna referat av böckerna blandas med korta inlägg om författarens liv, samt Elenskys prövande reflektioner kring verken.

Elensky jämför till exempel Calvino med kompositören Béla Bartók som ett halvt sekel tidigare i dåvarande Österrike-Ungern också gjort samtida konst av folkliga traditioner. Båda hade en djup förankring i tradition och lät inte sökandet efter nya uttrycksformer och blandandet av genrer bli till en abstrakt lek för sin egen saks skull. Det som driver och håller samman Calvinos författarskap är i stället enligt Elensky ett slags förundran inför världens konstighet som litteraturen söker begripliggöra. Trots att de estetiska kraven för skapandet är högt ställda och att lata läsare därmed ratas, var han ändå mån om att nå en bredare publik.

Detta är en viktig poäng. När jag var student i litteraturvetenskap i Lund i början på 2000-talet var argentinaren Jorge Luis Borges och Calvino två litterära parhästar som omgavs av en särskild aura – berättelserna tycktes skrivna för seminarieövningar och referenser till dessa ingav auktoritet i klassrummet. Elenskys biografi nyanserar denna stereotypa bild av Calvino. Här presenteras ett mer mångfacetterat författarskap som ytterst grundar sig i berättarglädje och stilistisk klarhet snarare än i exklusiva formexperiment. Böckerna är aldrig obegripliga men kräver närvaro. Vilket också författaren själv påpekar i inledningen av en av sina klassiker: ”Du skall just börja läsa Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande. Slappna av. Koncentrera dig.”

Johannes Heuman är fil. dr i historia vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 6/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet