Föregående

nummer

Torsdag 25 maj 2017

6/2012

Tema: EU borde inte ha infört en gemensam valuta och penningpolitik utan att samtidigt införa en fiskal union.
Filosofi & psykologi
Anne-Christine Hornborg
Coaching och lekmannaterapi
En modern väckelse?
Dialogos | 248 s | Isbn 9789175042473
Recensent: Inga Sanner
Coaching är en modern rit som sakraliserar jaget

Coacher har blivit ett vanligt inslag i många sammanhang och det är välkommet med en granskning av verksamheten. Religionshistorikern Anne-Christine Hornberg hävdar att detta är ett slags moderna riter som till skillnad från de traditionella är inriktade på jaget snarare än kollektivet.

Den svenska regeringen har under senare tid gjort stora satsningar på så kallade arbetscoacher som anlitas av arbetsförmedlingar runtom i landet. Syftet är att få fler i arbete genom att rusta den arbetssökande inte bara med mer utbildning utan också på ett personlighetsmässigt plan. Det handlar om att stärka självförtroendet och att utveckla förmågan att ta för sig i olika jobbsammanhang. Coacher arbetar även inom olika företag för att, som det formuleras på en av de många coachingföretagens hemsidor, ”stärka människor till ökad framgång och att växa, såväl i arbetslivet som i det privata livet”. Det talas i de här sammanhangen ofta om ett ”förändringsarbete” som avser människors personligheter och om att lära människor att ta tillvara outnyttjade resurser.

Det här är en verksamhet som omsätter stora summor. Såväl arbetsgivare som enskilda personer är uppenbarligen beredda att betala mycket för att få människor att bli mer välfungerande i ett samhälle som ställer allt högre krav på anpassningsförmåga. Det är emellertid en verksamhet som lever ett tämligen oreglerat och okontrollerat liv. I Sverige kan vem som helst kalla sig coach och driva sådana här företag och trots att coaching ofta saluförs som utbildning är detta inget som granskas av någon myndighet.

Verksamheten är inte särskilt omskriven och det är därför välkommet med en bok i ämnet, Coaching och lekmannaterapi. En modern väckelse av Anne-Christine Hornborg, professor i religionshistoria vid Lunds universitet. Vid sidan av coaching behandlar Hornborg det hon kallar lekmannaterapi med vilket avses terapiformer vid sidan av dem som utförs av legitimerade psykoterapeuter och som har till syfte att få människor att leva ett bättre liv och att må bättre. Liksom beteckningen coach kan vem som helst kalla sig terapeut och erbjuda tjänster i syfte att ge människor ett mer harmoniskt och framgångsrikt liv. När det gäller lekmannaterapin har vissa ramar satts upp genom de förslag som presenterades av den statligt tillsatta behörighetsutredningen, vilket bland annat klargjorde gränserna i förhållande till medicinsk behandling av somatisk sjukdom. Detta är av nöden, eftersom det förekommer lekmannaterapeuter som med icke-medicinska metoder säger sig kunna bota cancer och andra allvarliga sjukdomar.

I boken studeras sex företag som erbjuder tjänster i coaching och lekmannaterapi, nämligen Resan, Hälsoakademin Europa, HumaNova, ChoachCompanion, Svenska Institutet för sorgbearbetning och Human Dynamics. Hornborg har studerat företagens hemsidor och de presentationer av verksamheten som där ges. På hemsidorna finns också berättelser från personer som deltagit i aktiviteterna. Det säger sig självt, vilket också påpekas av Hornborg, att det är texter som tjänar som reklam och som tar fasta på det som företagen gör anspråk på att åstadkomma, snarare än vad som faktiskt åstadkoms.

Hornborg ger utförliga beskrivningar av de visioner som genomsyrar verksamheten. En grundläggande tanke inom alla de företag som studeras är att det i varje människa finns en potential som det gäller att frigöra och utveckla för att personen i fråga riktigt ska komma till sin rätt. Det kommer till uttryck i de personliga berättelser som läggs ut på hemsidorna och som, menar Hornborg, kan fylla lite olika funktioner för den som berättar, såsom att spegla den egna livshistorien, ge mening i nuet och en riktning för framtiden.

Hornborgs religionsvetenskapliga utgångspunkter märks i sättet att närma sig ämnet. Hon liknar det som sker inom dessa verksamheter vid ett slags moderna riter, som dock skiljer sig från traditionella riter genom att vara inriktade på individen snarare än på kollektivet. Det handlar för den enskilde om att forma en självbild som stämmer överens med dennes behov och önskningar. Föreställningarna om jagets förvandling liknar Hornborg vid en omvandling i religiös bemärkelse och menar att de i många fall skapar en önskan om att missionera om verksamheten. Hornborg anknyter till forskare som menar att detta är att se som en sakralisering av jaget, där alltså jaget förklaras som heligt och utvecklingen av jaget som själva meningen med livet.

I ett läge där religion av många förknippas med dogmer och begränsande synsätt föredrar man dock inom coaching och lekmannaterapi att tala om andliga dimensioner i tillvaron som antas genomsyra människan och som, med rätt inspiration och träning, kan utvecklas. Det är ett tänkande som har rötter i new age och som, menar Hornborg, rent historiskt kan relateras till efterdyningarna av 1960- och 70-talets radikalism med dess vändning från samhälleliga analyser till visioner om individens inre utveckling. En viktig inspirationskälla är enligt Hornborg den humanistiska psykologin i vilken tankar om självförverkligande är centrala.

Föreställningar om jagets formbarhet har naturligtvis rötter ännu längre tillbaka i tiden än det Hornborg pekar på. Alltifrån Gilgamesheposet och framåt finns en rik litteratur med råd och anvisningar om hur man ska leva sitt liv och utvecklas som människa. I det moderna samhället har sådana visioner en självklar plats men det är inte lika självklart hur de ska komma till uttryck. I takt med att de vetenskapliga anspråken har blivit större också när det gäller beskrivningar av människan har det blivit mer problematiskt med vilken legitimitet man kan uttala sig om hur människor kan och bör leva sina liv. Moderna idéer om självförverkligande präglas ofta av anspråk på vetenskaplighet och det märks också i coaching och lekmannaterapi att man på olika sätt, genom terminologi och referenser, söker vetenskaplig legitimitet. Detta framhåller Hornborg och konstaterar också att kärleken till vetenskapen inte är besvarad. Gång på gång kritiseras denna typ av verksamhet för brister i vetenskaplighet och avsaknad av evidensbaserad forskning som underlag.

En viktig skillnad i förhållande till äldre föreställningar om självförverkligande är att de nyare varianterna är insatta i ett kommersiellt sammanhang, där olika metoder och tekniker saluförs för att åstadkomma en personlighetsutveckling. Hornborg framhåller också att självförverkligande i vår tid blivit en vara som erbjuds på en konkurrensutsatt marknad. Hon noterar att detta ligger väl i linje med nyliberala synsätt och med ett alltmer marknadsstyrt samhälle också när det gäller välfärdstjänster. Ett inslag i den här utvecklingen är att gränserna mellan en person som anställd och som privatmänniska tenderar att suddas ut.

I beskrivningarna av hur dessa idéer har dragits in i ett kommersiellt sammanhang ligger det riktigt spännande i Hornborgs framställning. Man hade gärna sett att hon hade fördjupat sig ännu mer i frågor om vad som händer när drömmar om självförverkligande blir något som prissätts och saluförs till människor. Vad händer med människosynen? Hur förändras vår syn på personlighetsutveckling när människor tvingas anpassa sig till ett allt hårdare arbetsliv? Hur låter sig visioner om en allsidig personlighetsutveckling förenas med arbetslivets krav på att vissa bestämda egenskaper är viktigare än andra? Frågorna hade gärna fått ta en ännu större plats i Hornborgs framställning än som nu är fallet. Hon ger en utmärkt redogörelse för de visioner som genomsyrar coaching och lekmannaterapi, men är alltså mer knapphändig när det gäller reflektioner kring hur själva tänkandet och den praktik som är förenad med detta formas av de kommersiella villkoren.

Inga Sanner är professor i idéhistoria vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 6/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet