Föregående

nummer

Söndag 21 december 2014

2/2012

Tema: Det sägs att mångkulturalismen är död. Men faktum är att Europa har en beprövad modell för samlevnad mellan minoriteter.
Filosofi & psykologi
Thomas Johansson
Kändisfabriken
Identitet, makeover och kroppens tid
Carlsson | 133 s | Isbn 9789173314879
Recensent: Cecilia Fredriksson
Det är dags att anknyta till 70-talets konsumtions­kritik!

I sin nya bok granskar Thomas Johansson samtidens konsumtions- och individkult. Vår strävan efter att vara unika har utmynnat i en paradox: alla vill ha samma typ av annorlunda varor. Populärpsykologin har bidragit till en självcentrerad kultur, som präglas av plikten att vara lycklig. Johansson vill skapa utrymme för en ny kulturkritik.

Nyligen sändes första avsnittet i SVT:s nya dramakomedi ”Coacherna”. Det inleds med att Carina (Lena Endre), utmattad arbetstagare inom den svenska sjukvården, sitter och gråter i en sjukhuskorridor. Carina orkar inte längre med sitt arbete och chefen ger henne rådet att gå till en coach för att få hjälp att hantera sina problem. I nästa scen möter vi en ny, glad Carina som gjort en total make­over och öppnat eget som nybliven coach, som tar emot sina klienter tillsammans med bland annat den diplomerade movement-coachen Zelda (Vanna Rosenberg). Den senare är för övrigt också certifierad inom mind-fitness, kristallcoach och kan prata med änglar. Medan Zelda försöker lösa upp klienternas negativa energifält utbildar Carina nya coacher som kan bege sig ut i verkligheten och göra mänskligheten lyckligare. Det goda uppdraget underlättas självklart av att coaching är avdragsgillt. SVT:s satsning speglar den självkult och coachingkultur som under en längre tid inlemmats i vårt vardagsliv. Om dramakomedin syftar till att visa på ett nytt samtidsfenomen kan man tycka att den slår in öppna dörrar, men kanske det är dags för lite lättsmält kulturkritik i satirens form?

Av en tillfällighet läser jag samtidigt Thomas Johanssons nya bok Kändisfabriken – Identitet, makeover och kroppens tid. Boken är enligt författaren ett bokslut över såväl den egna biografin och självutvecklingen som resultatet av ett längre projekt som även utmynnat i böckerna Makeovermani (2006), Experthysteri (2007) och Managementsyndromet (2008). Thomas Johansson är en flitig författare och forskare som, förutom uppdraget som professor i pedagogik, även har en bakgrund som sociolog, psykolog, psykoterapeut och socialpsykolog. Från ett mer positivt bejakande av psykologin har Johansson under senare tid blivit mer skeptisk när det gäller psykologins ställning i det samtida samhället. Psykologi har i dag blivit något av en marknadspraktik med en specifik diagnostisk blick. Populär-psykologin åtnjuter ett stort samhällsinflytande som tar sig uttryck på olika sätt. Med utgångspunkt i ett antal samtidskulturella fenomen som ledarskap, självutveckling, coaching, bloggar, biografier, fitness- och kändiskultur har författaren ambitionen att bidra till reflektion och kritiskt tänkande kring samtidens konsumtions- och individkult.

Den individualiseringsprocess som förutsågs av den franske sociologen Émile Durkheim redan i slutet av 1800-talet har i dag utmynnat i en paradox: alla vill ha samma typ av annorlunda varor. Längtan efter autenticitet delas med de flesta andra och resulterar i massproducerade och utbytbara kopior. Om förmågan och viljan att imitiera är en djupt rotad drivkraft hos mänskligheten, rimmar denna drivkraft illa med samtidens hyllande av den unika individen. Kopians förhållande till originalet är också ett vetenskapligt dilemma. Här har sociologin ett tungt arv att förvalta genom en polarisering mellan å ena sidan den gamla kulturkritiska skolan som omöjliggjorde mer närgångna studier av populärkulturen, och å andra sidan den samtida svårigheten att fälla omdömen kring konsumtion och kultur.

Thomas Johanssons ambition är inte heller att bedöma vad som är bra eller dålig kultur. Det handlar snarare om vad vi lär oss genom att studera den självhjälps-kult som är utmärkande för vår tid. Vad säger exempelvis Mia Törnbloms självutvecklingspsykologi om vårt samhälle? Hur kan vi förstå den mindfulness-kultur som plötsligt blivit ett alldeles självklart inslag i arbets- och vardagslivet? Genom att granska den självspeglande och identitetsskapande samtidskulturen vill boken skapa utrymme för en ny kulturkritik. Föreställningen om den fria och reflekterande individen med rätt att ständigt välja har blivit ett hegemoniskt påbud som försvårar möjligheten till effektiv och hållbar kulturkritik. Övertron på individens frihet skapar också kulturella imperativ som blivit allt svårare att leva upp till. Boken fokuserar främst områdena populärpsykologi och kroppskultur och hur dessa bland annat tar sig uttryck genom den tilltagande psykologiseringen av vardagslivet. Genom att sammanföra fenomen som managementpsykologi, plastikkirurgi och gymkultur med kändisskap och dokusåpor tecknas en bild av en starkt självcentrerad kultur, där plikten att vara lycklig kantas av offentliga bekännelser, avbön och löften om bot och bättring.

Dagens självhjälpskultur har växt fram ur en historisk individualiseringsprocess och den stora behållningen med boken är Thomas Johanssons förmåga att kontextualisera och begripliggöra till synes skilda empiriska fenomen. Under 1900-talets andra del förändrades populärpsykologin och självhjälpsgenren på flera avgörande sätt. Genom att bli alltmer tillgänglig och behovsanpassad nådde självhjälpslitteraturen ut till en bredare publik. Detta innebar också att den pedagogiska utformningen förenklades till förmån för publikvänliga lösningar. På det sena 1900-talets mediala scen blev psykologisk rådgivning också underhållning genom superstjärnor som Dr Phil. Den mediala revolutionen gick hand i hand med den populärpsykologiska och här fick alltså självhjälpsgenren en speciell dramaturgi. Men ett fenomen som Dr Phil vilar också på ett antal förenklade strategier som närmast kan liknas vid livslagar för hur vi bör leva våra liv för att bli framgångsrika. Thomas Johansson menar att Dr Phils lagar främst handlar om hur man blir en god och välintegrerad samhällsmedborgare:

Den globala mediepsykologens lagar är förföriskt enkla och därför tilltalande. Det handlar om att vara ärlig mot sig själv och andra. Genom att vi lär oss hur vi själva fungerar kan vi också förändra vårt beteende. Det handlar om en noggrann, detaljerad och systematisk genomgång av vad vi faktiskt gör och vilka belöningar eller straff som styr vårt beteende. Kartläggningen utgör grunden för att människor ska kunna förändra livet.

Behovet av offentliga bekännelser är ett påtagligt tema i den samtida självhjälpskulturen. Viljan att kartlägga livet spänner över allt från Facebooks senaste tidslinjedesign till coachande utvecklingssamtal och bloggarnas strävan efter att göra det privata publikt. Den konformism som följer i spåren av en sådan kultur kan å ena sidan betraktas som ett välbehövligt seghetsinslag i en snabb strukturomvandling. Å andra sidan ser vi hur samtidens kulturella uttryck utmynnar i starkt självcentrerade och psykologiserade förklaringsmodeller. Detta är en tendens som fått starkt fäste i arbetslivet och dess förändrade villkor. Inom ledarskapsområdet betraktas självutveckling som en viktig nyckel för hur man ska bli en bättre chef. Här produceras ett ständigt flöde av managementlitteratur som erbjuder metoder för att utveckla bättre självkännedom och självkänsla. De föreskrivna ledaregenskaperna handlar i dag om sådant som kreativitet, flexibilitet och överraskningsförmåga. Även bland medarbetare premieras intresse för personlig utveckling och förändring.

Följdverkningarna av denna kulturella omställningsprocess är otydliga. Hur ser vi på oss själva och andra i förhållande till det omgivande samhället? Hittar vi svaren på våra tillkortakommanden djupt inom oss eller inbäddat i de allt osynligare strukturerna? Thomas Johansson pläderar, med hänvisning till den franske filosofen Jacques Rancières samtida version, oväntat för en uppdatering av 1970-talets konsumtions- och kulturkritik. Rancières försök att formulera en mer flexibel position för en sådan kritik bygger på en nödvändig växelverkan mellan deltagande och distans i förhållande till den samtida kulturen. Hur kan vi skapa förutsättningar för en mångfald av kritiska positioner som möjliggör en aktiv politisk subjektivitet?

För att återkoppla till det inledande exemplet kan man tolka SVT:s nya satsning som att coachingkulturen är inne i en ironisk trivialiseringsfas, under vilken självhjälpskulturen dramatiseras utifrån både deltagande och distans. Om detta är början till en gryende kulturkritik återstår att se. Men Thomas Johanssons bok är i alla fall ett viktigt bidrag till en nödvändig kulturkritik av samtidens självhjälpskultur. Genom att dekonstruera föreställningen om den fritt väljande människan ger Johansson verktyg för kritisk reflektion, och den populärvetenskapliga framställningen gör boken lättillgänglig. För kulturteoretikern är perspektiven kanske inte nya, men de är förpackade i en form som gör att de kan läsas såväl utanför som inom akademikerfabriken.

Cecilia Fredriksson är professor i etnologi vid instutionen för Service Management vid Lunds universitet.

– Publ. i Respons 2/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet