Föregående

nummer

Måndag 24 juli 2017

4/2012

Tema: Nationalekonomerna förutsåg inte kraschen, men deppar inte. Det är fortsatt högkonjunktur för självkänslan.
Historia
Anne Agardh
Brink
Den svenske slavkaptenen
Atlantis | 184 s | Isbn 978917353528
Recensent: Joachim Östlund
Detaljrik bild av slavhandelns brutala praktik

Det historiska hantverket i Agardhs bok om slavkaptenen Brink är behäftat med problem, men hon har gjort ett imponerande forskningsarbete och skildrar den makabra människohandeln väl. Den svenska publiken är inte bortskämd med böcker av detta slag och förhoppningsvis kan den ge inspiration till ytterligare forskning om Sveriges roll i slavhandeln.

I ett av Lunds antikvariat brukar jag bläddra bland kungörelser som finns samlade i ett par pärmar. Till ett av fynden hör en förordning från år 1823 med rubriken Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, angående påföljd för Swenska Fartyg, som emot förmodan begagnas till Slafhandels drifwande. Man förklarar att skepp som avslöjas vara inblandade i slavhandel ska fråntas allt skydd från staten. Denna bestämmelse fattades efter ett beslut i riksdagen och vittnar om två saker. För det första att svensk slavhandel bedrevs i sådan omfattning att det behövdes en varning (slavhandel förbjöds från år 1813), för det andra att kritiken riktades mot enskilda aktörers missbruk av den svenska eller norska flaggan. Denna form av småskalig svensk slavhandel har aldrig legat till grund för djupare studier i svensk historisk forskning. Källmaterialet är svåråtkomligt och få forskare har intresserat sig för den slavhandel som bedrevs vid sidan av de större satsningarna som utgick från Cabo Corso eller Saint-Barthélemy.

I Brink - den svenske slavkaptenen berättar släktforskaren Anne Agardh om en svensk slavhandel som bedrevs i skuggan av de svenska slavkolonierna. Berättelsen kretsar kring kapten Abraham Brink, uppvuxen i Åmål, och hans uppväxt och liv som slavkapten.

Mina förväntningar är höga när jag börjar läsa denna bok, men cirka tio sidor in i berättelsen infinner sig en viss förvirring. Framställningen börjar likna en historisk roman med påhittade dialoger. Jag blir tvungen att läsa om inledningen och granska baksidestexten. Där heter det att boken är en detaljrik skildring av Abraham Brinks liv i en välbärgad borgarfamilj och av hans senare verksamhet som slavkapten, samt att syftet är att lyfta fram ”en moralisk problematik med svensk accent”. Glimtar utlovas av inflytelserika personer som haft kopplingar till Abrahams släkt och det ska även finnas inslag av författarens egen researchprocess.

Berättelseformen är inte helt lyckad. Lite väl sent, halvvägs in i boken, förklarar författaren att om hon varit historiker eller forskare så skulle hon ha uttryckt sig på ett annat sätt. Målsättningen sägs vara att innehållet skall bli så korrekt som möjligt, men ”jag töjer lite på gränserna och gestaltar skeendet för att de fakta jag beskriver skall få en inramning, få liv”. Författaren har visserligen rätt att berätta sin historia på sitt sätt, men försöken att gestalta dramat litterärt stör i flera fall läsupplevelsen.

I andra fall avslöjas också hur källmaterial används på ett felaktigt sätt. Det tydligaste exemplet är ett brev som skrivits av Brink själv. Ett par sidor tidigare i boken har författaren använt detta brev för att skildra ett historiskt förlopp som om det vore fakta. I efterhand framgår det att källan till informationen är ett försvarstal som producerats av Brink efter att hans skepp och last uppbringats av engelska kapare. Boken hade också behövt en noggrannare granskning. Man störs bitvis av otydliga sidospår och onödiga -upprepningar.

Oavsett dessa invändningar lyckas författaren ge en detaljrik bild av slavhandelns brutala praktik. Färden påbörjas i februari 1796 då Sweriges Wapen lämnar Amsterdam i riktning mot Västafrika och slavforten där inköpen skall genomföras. Totalt köps 191 slavar, men vid avfärden från Afrika har tre män, två kvinnor och en pojke hunnit avlida, fyra män sålts och ytterligare 13 män har kastat sig överbord och drunknat. Den 29 november 1796 lättar Sweriges Wapen ankar med en last av 168 afrikaner. Under resan dör ytterligare fem slavar, och vid ankomsten till Karibien drabbas skeppet av ett missöde. Sweriges Wapen uppbringas utanför Grenada av kapare från England. Rättegångsprocessen blir långdragen och projektet slutar i ett ekonomiskt misslyckande.

Till grund för Agardhs berättelse ligger ett imponerande forskningsarbete med dokument från arkiv i Sverige, Holland, Frankrike och England. Där ingår korrespondens, kaptensinstruktioner, skeppets loggbok samt rättegångsmaterial från framför allt prisdomstolen i Grenada. Genom kaptensinstruktionen visar det sig exempelvis att förste styrman, Philip Berg, skulle rapportera alla dagliga olyckor på skeppet, arbetet som fördes ombord samt hanteringen av slavarna. Förste styrman hade också till uppgift att uppmärksamma tecken på uppror och huvudansvaret var främst att kontrollera männen. Den andra styrmannen ansvarade för kvinnor och barn. Doktor Mathias Tydhoff inspekterade slavarna för att upptäcka sjukdom eller psykisk ohälsa och ansvarade även för besättningens hälsa.

Förutom att boken lyckas väl med att skildra den makabra människohandeln längs Västafrikas kust ger Agardh även en inblick i de nätverk och kontakter som möjliggjorde denna handel. Initiativ-tagaren var skeppsredaren Johan Joachim Laurin, med bas i Amsterdam. Laurin ansökte om borgerskap i Göteborg för att få tillgång till svenskt sjöpass så att han, i skydd av neutraliteten, kunde bedriva utrikeshandel som svensk redare under stormaktskonflikten mellan England och Frankrike. Laurin inledde ett samarbete med en av ledamöterna i handelssocieteten i Göteborg, Johan Sahlsteen. Denne var i sin tur långväga släkt med Abraham Brinks kusin, borgmästaren Anders Åborg i Åmål. Agardh gissar att detta band kan förklara varför Abraham Brink blev anställd som kapten.

En annan intressant skildring i boken härstammar ur Brinks privata korrespondens. Ett flertal brev kommer från hans halvbror Pehr Tegman som var kyrkoherde i Lund och professor i matematik vid Lunds universitet. Pehr tar både upp privata frågor och diskussioner om utrikes händelser. Exempelvis skriver Pehr att han gläds åt att Abraham inte har kommit till skada i samband med ”det olyckliga uproret på St Domingo”, det vill säga det uppror som utbröt 1791 på nuvarande Haiti och som har gått till historien som det mest framgångsrika slavupproret på västra halvklotet. Pehr skämtar även om slavhandeln: ”Jag skall nu göra Lunds Fruntimmer jalouses och sätta dem under Dina Africaner.” Breven avslöjar vilka föreställningar som insatta personer kunde uttrycka om slaveriet vid denna tid.

Utöver skeppshandlingar och privata brev får Agardh också fram intressant information med hjälp av rättegångsprotokoll som tillkommit i samband med uppbringningen av skeppet utanför inloppet till Surinamfloden. Denna händelse resulterade i en sex veckor lång process vid rätten i Grenada. Förhöret syftade till att utreda ägarskap och kartlägga alla affärer och incidenter under resans gång. Besättningen skulle identifieras och lasten värderas. Till slut lyckades den engelska domstolen påvisa en fransk koppling, vilket fick konsekvensen att skeppet och slavarna tillföll amiralitetsrätten som lagligt pris. Besättningen skingrades och slavarna såldes. Brink lämnade in en protest för att få till ett överklagande av domen. Ärendet fortsatte i London och resulterade även där i en långdragen process som eskalerade när Sverige bland annat svarade med att 1799 kalla hem sitt diplomatiska sändebud i London, Per-Olof von Asp. Detta visar således att ärendet var uppe på högsta politiska nivå i Sverige.

Brink - den svenske slavkaptenen ger en unik skildring av slavhandelns drivkrafter och praktik. Trots att det historiska hantverket är behäftat med flera problem och den moraliska problematiseringen i stort uteblir är detta en viktig bok. Den svenska publiken är inte bortskämd med litteratur av detta slag. I galleriet av biograferade 1700-talsmänniskor finner vi främst kungligheter, vetenskapsmän, författare och andra kända högreståndspersoner. Agardh gör därför något ovanligt när hon uppmärksammar hur en enkel sjökapten blir indragen i en värld av starka affärsintressen och smutsig slavhandel. Förhoppningsvis kan boken också tjäna som inspiration för ytterligare forskning som kan synliggöra vilken roll Sverige kom att spela i slavhandeln.

Joachim Östlund är fil. dr i historia vid Lunds universitet och forskar om de svenska sjömän som blev tillfångatagna av muslimska korsarer från Nordafrika för att säljas på slavmarknader eller för att användas i tvångsarbete och i utpressning.

– Publ. i Respons 4/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet