Föregående

nummer

Tisdag 26 september 2017

6/2012

Tema: EU borde inte ha infört en gemensam valuta och penningpolitik utan att samtidigt införa en fiskal union.
Filosofi & psykologi
Johan Norberg
Hjärnrevolutionen
Varför din intelligens påverkar allt du gör – och allt du gör påverkar din intelligens
Natur & Kultur | 271 s | Isbn 9789127131507
Recensent: Lars-Göran Nilsson
Din hjärna formar dig men du formar din hjärna

Johan Norberg har föresatt sig att sammanfatta vad man i dag vet om hjärnans funktion och om kognitiva förmågor i allmänhet och hans framställning är imponerande tillförlitlig. Men när Norberg skriver om barnuppfostran, utbildning och yrkesliv har han mindre stöd i forskningen.

Författaren till denna bok, Johan Norberg, har sin utbildning inom idéhistoria, litteraturvetenskap och statskunskap. Han har skrivit böcker och artiklar inom många vitt skilda ämnen. Det är imponerande att se att han med denna akademiska bakgrund har tagit sig an att skriva en bok om hjärnforskningen. Norbergs ambition är att sammanfatta vad man i dag vet om hjärnans funktion, om intelligensen och om kognitiva förmågor i allmänhet och göra den akademiska forskningen känd för en bredare allmänhet. Det är en vällovlig ambition och redan här kan det sägas att Norberg lyckas mycket väl i det han företar sig.

För mig som forskare inom områdena kognitiva funktioner och de neurala funktionerna i hjärnan kopplade till dessa är det naturligtvis ett primärintresse att se om texten är korrekt eller om det finns sakfel. Det skulle inte vara långsökt att förvänta sig sakfel och missuppfattningar, stora och små, när författaren har sin bakgrund i vetenskapliga områden som ligger långt vid sidan av det som forskare inom kognitiv vetenskap sysslar med. Det är roligt och mycket imponerande att kunna konstatera att jag efter en genomläsning av texten inte har kunnat hitta direkta sakfel. En del saker skulle jag ha uttryckt på annat sätt, men det som sägs har i allmänhet bäring i refererad forskning.

Utöver detta första konstaterande är det roligt att kunna konstatera att texten är lättillgänglig utan några spetsfundigheter om detaljer rörande olika kognitiva fenomen och hjärnfunktioner. Texten borde alltså vara utmärkt för någon som vill veta mer om detta forskningsområde, men som inte känner sig beredd att försöka tränga in i de vetenskapliga originalartiklarna.

Hela texten får också sin spänst genom att författaren vinnlägger sig om att ge i stort sett varje kognitiv hjärnfunktion eller empiriskt fenomen han behandlar en kort och insiktsfull historisk tillbakablick om hur forskare och filosofer långt tillbaka i tiden har tänkt om vissa fenomen, innan man hade tillgång till den metodarsenal som finns tillgänglig i dag. Faktum är att detta historiska grepp ger boken en betydande styrka. Norbergs ambition att sammanfatta och lyfta fram kunskapsläget i dagens hjärnforskning gör att Hjärnrevolutionen blir självklar och mycket övertygande.

Bokens upplägg är upplagd i tre delar samt ett efterord. Titeln för den första delen är ”Din intelligens påverkar allt du gör”. Här behandlas vad kognitiv förmåga är och hur man på olika sätt kan mäta denna. I den vetenskapliga litteraturen finns många olika uppfattningar om vilka mätmetoder som är de bästa. Norberg beskriver att sådana diskussioner pågår inom forskningen, men fördjupar sig inte i detaljer, annat än att för olika frågeställningar ge källhänvisningar, som den intresserade läsaren kan gå vidare till för att fördjupa sig. Denna första del beskriver också på ett intressefångande sätt hur olika kognitiva förmågor på olika sätt kommer till användning i det dagliga livet. Han beskriver att det gör stor skillnad för enskilda individer om de kognitiva funktionerna fugerar väl i jämförelse med om dessa förmågor är mindre välfungerande för att klara praktiska uppgifter till exempel i vardagen, i arbetet eller i relationer.

Den andra delen i boken har rubriken ”Allt du gör påverkar din intelligens”. Denna del beskriver hjärnans plasticitet, att hjärnans funktion kan påverkas och vilka begränsningar som finns för detta. Norberg sammanfattar en del av den forskning som finns, som har visat att de kognitiva funktionerna påverkas av olika villkor som förelegat under uppväxttiden och hur olika miljöfaktorer fortsätter att påverka dessa funktioner under resten av livsspannet. Den forskning som visar att fysisk aktivitet och motion kan påverka de kognitiva funktionerna beskrivs på ett entusiastiskt sätt. Aktuell forskning har också visat att olika typer av intellektuella aktiviteter påverkar intelligensen liksom engagemang i sociala nätverk. Denna forskning diskuteras på ett insiktsfullt sätt med tydliga källhänvisningar till vetenskaliga artiklar, om den intresserade läsaren vill gå vidare till djupare efterforskningar om skillnader och likheter i effekten av olika intellektuella, fysiska och andra aktiviteter.

I denna andra del av boken finns också en intressant diskussion om ett tema som intresserar många människor och där många har olika meningar åt det ena eller andra hållet. Temat gäller hur datorn och internet påverkar hur vi tänker och vilka effekter denna teknologi kan tänkas ha på intelligensen på sikt. Med tanke på vilken genomslagskraft denna teknologi har haft och kommer att ha på människan i dagens och framtidens samhälle är detta naturligtvis en viktig och intressant fråga. Frågan inbjuder dock till många spekulationer, men ett säkert svar på effekterna av denna teknologi låter nog vänta på sig tills det finns undersökningar med longitudinella data. Påpassligt nog har dock Norberg på ett intresseväckande sätt beskrivit befintlig forskning om den så kallade Flynn-effekten, som visar att varje ny generation får högre resultat på intelligenstest än den föregående. Även om det verkar vara konsensus i forskarvärlden om förekomsten om denna effekt, så är alla ännu inte överens om vad det finns för förklaringar till effekten.

Den tredje delen i boken har rubriken ”Du och din hjärna” och behandlar hur den stora kunskapsmassa som har samlats inom de senaste decenniernas intensiva hjärnförskning skulle kunna komma människor till del genom olika faser under livsspannet, i barndomen, i skolan, i arbetslivet och i ålderdomen. Denna del är skriven på litet annat sätt än de tidigare två delarna. Underlaget för det Norberg tar upp till behandling är inte i samma höga utsträckning baserat på fakta från hjärnforskningen. Detta gäller i synnerhet avsnitten om barndomen, skolan och arbetslivet. Om barndomen sägs det många kloka saker om att barnet bör få lagom mycket stimulans genom tillgång till leksaker, spel, papper och penna och barnet bör få reda på att nya händelser som det är med om skall integreras med tidigare kunskap. Barnet bör få reda på att det skall lära sig ställa frågor om hur nya intryck i omvärlden relaterar till annat som är känt men som barnet ännu inte förstått. Norberg refererar till pedagogiska undersökningar som ger fingervisningar om hur stimulansen i barndomen bör utformas.

Det är lätt att hålla med om det mesta. Det handlar dock mycket litet om hjärnforskningen och det främsta skälet till detta torde väl vara att det fortfarande finns ganska få undersökningar om hjärnans funktion under de första åren. Sådan forskning är dock på väg i många laboratorier runt om i världen, där man till exempel har börjat få tillgång till hjärnavbildningsapparatur som lämpar sig för undersökningar på barn.

Avsnittet om skolan bygger heller inte så mycket på hjärnforskningen. Det är snarare uppfattningar som uttrycks om den allmänna lämpligheten i olika skolsystem, där ”pluggskolan” och ”flumskolan” är uttryck för ytterligheter. Författaren tar ut svängarna ordentligt och många läsare kanske inte känner sig hemma i allt som sägs. Det är flera utsagor som inte baseras på hjärnforskning med källanvisningar. Ett par saker av det som sägs är dock välunderbyggt i den kognitiva forskningen.

Det ena gäller hur man skall ta hand om begåvade barn i skolan. Det är vedertagen norm i den svenska skolan att dessa barn får begränsad möjlighet att utveckla sina intellektuella resurser när de börjar komma för långt före sina mindre begåvade kamrater i räkneboken. Många meningslösa och motivationsänkande uppgifter för dessa begåvade elever skildras i boken och det är lätt att förstå att dessa elever tappar intresse för skolan och inte sällan hamnar på kant med samhället senare i livet.

Den andra insiktsfulla utvecklingsaspekten för skolan Norberg tar upp gäller användning av test. Han har uppmärksamma ny kognitiv och neurovetenskaplig forskning på området, som har visat att test av förvärvade kunskaper till och med är överlägsen ytterligare instuderingstillfällen för en mer långsiktig kunskapsbehållning. Den kognitiva och den neurala mekanismen bakom detta har att göra med att framplockningen i sig, vid testet, befäster minnesspåret av det inlärda mer än ytterligare ett instuderingstillfälle. Den avoga inställning som det svenska skolväsendet har visat för att testa elevers kunskaper har varit ett direkt hinder för att ta till vara landvinningar inom den basala hjärnforskningen.

Avsnittet om yrkeslivet är den del av boken som mest avviker från resten av boken genom den totala avsaknanden av fakta från hjärnforskningen. Avsnittet handlar mest om betydelsen av ledarskap på olika nivåer på en arbetsplats och vikten av en genomtänkt organisation på arbetsplatsen. Det som sägs är förmodligen noga övervägt och utgör antagligen viktiga komponenter i en arbetsorganisation. Men det sagda har ingenting att göra med den individuella kognitiva utvecklingen genom livet och faller därmed utanför det som bokens titel Hjärnrevolution förespeglar.

Avsnittet om ålderdomen är insiktsfullt och välskrivet om en kognitiv problematik som är mycket central inom modern hjärnforskning. Andelen av befolkningen som når hög ålder ökar kraftigt i de flesta samhällen till följd av förbättrad sjukvård, nutrition, livsstil med mera. Denna utveckling innebär också att fler individer drabbas av åldersrelaterade sjukdomar, såsom kognitiv svikt i det normala åldrandet, demens och Alzheimers sjukdom. Mycket stora resurser satsas på många håll i världen för att komma tillrätta med detta stora problem för individ och samhälle. Norberg lyfter fram begreppet kognitiv reserv som den amerikanske forskaren Yaakov Stern har lanserat. Detta begrepp sammanfattar de vinster en individ kan göra genom att skaffa sig bra utbildning och ett yrke som ställer höga intellektuella krav samt att se till att ingå i meningsfulla sociala nätverk. Yaakov Sterns tes är att denna kognitiva reserv kan motverka kognitiv svikt i hög alder.

Den sista delen av boken är ett efterord som Norberg kallar “Kvinnan som var missnöjd med sin hjärna och byggde en ny”. Det är en rörande berättelse om en utvecklingsstörd flicka, som växte upp på 1950-talet i en liten stad i Kanada. Hon hade problem med de flesta intellektuella och sociala funktioner i livet, men hade tydligen ett utomordentligt minne. Efterhand kom nu den vuxna kvinnan genom egna studier och idog träning av intellektuella färdigheter fram till att hon kunde förbättra sina hjärnfunktioner. Hon blev en välfungerande samhällsmedborgare och startade tillsammans med sin make en skola i Toronto för barn med olika intellektuella funktionshinder. Jag kände tidigare inte till historien om denna person, men den är fullt trovärdig och beskriver på ett intresseväckande sätt den plasticitet som hjärnan har och historien illustrerar på ett förnämligt sätt innebörden i begreppet kognitiv reserv.

Lars-Göran Nilsson är professor i psykologi vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 6/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet