2/2015

”Jag har bara en drivkraft, och det är begäret efter ljus.” Orden kommer från den franske författaren Émile Zola, nedpräntade i den berömda artikeln ”Jag anklagar...!”. Detta öppna brev till presidenten Félix Faure publicerades i radikala L’Aurore år 1898 och lade grunden till en opinionssvängning i Dreyfusaffären. Fyra år tidigare hade kaptenen Alfred Dreyfus oskyldigt anklagats, och sedermera dömts, för att ha sålt försvarshemligheter till Tyskland.

Zolas öppna brev ges nu på nytt ut av det nystartade förlaget 33 sidor som koncentrerar sig på skrifter i kortformat. Idén är utmärkt. I stället för att fingra på mobiltelefonen i väntan på bussen kan vi bläddra i denna lika behändiga skrift och få inblick i en av Europas mest omskakande rättsskandaler – inte förrän 1906 fick Dreyfus full upprättelse. Den långdragna affären blottlade en stark antisemitisk opinion.

Det är emellertid inte här som textens aktualitet i första hand ligger i dag – vilket förlaget av förståeliga skäl trycker hårt på i de introducerande texterna. Antisemitism nämns bara i förbifarten i det öppna brevet. Zolas kraftfulla anklagelse handlar huvudsakligen om själva justitiemordet. Den utgör ett kompromisslöst försvar för sanningssökandet i en tid då detta fortfarande betraktades som den högsta dygd. Det gör brevet inte mindre angeläget.

Johannes Heuman är fil. dr i historia och gästredaktör på Respons.