Föregående

nummer

Torsdag 17 augusti 2017

1/2014

Tema: Synen på Sveriges agerande under andra världskriget har blivit alltmer negativ. Men Sveriges självständighet underskattas.
Filosofi & psykologi
Inger Littberger Caisou-Rousseau
Therese Andreas Bruce: en sällsam historia från 1800-talet
Levnadsberättelse, brev och verser med inledning och kommentarer
Makadam | 415 s | Isbn 9789170611339
Recensent: Maja Bondestam
En könsöverskridare från 1800-talet berättar

Andreas Bruce föddes 1808 som Therese, men bytte senare kön och levde som man.

De minnen han nertecknade låter en modern läsare komma honom nära och ger en vibrerande inifrånbeskrivning om hur det var att byta kön på 1800-talet.

Behöver vi verkligen ett sant kön? Denna fråga ställde Michel Foucault i sina inledande kommentarer till den franska 1800-talshermafroditen Alexina/Herculine Barbins memoarer när dessa upptäcktes och på nytt gavs ut i bokform 1980. Foucault konstaterade att de moderna samhällena envist svarat ja på frågan trots en lång historia av erkända tvetydigheter och svårformulerade gränser på könets område. Åtskillnaden mellan kvinnliga och manliga kön är inte alltid så lätt att göra, vilket hermafrodit­kategorin i sig vittnar om. Barbin var långt ifrån ensam i 1800-talets Europa om att uppfattas som fysiskt könsöverskridande, men möts ändå av samtidens behov av att ordna in även hermafroditer i någon av de för tiden rådande kvinnliga eller manliga positionerna. Detta behov utmärker de moderna samhällena och, vad det verkar, många gånger också de förmoderna.

Nu föreligger i tryck de självbiografiska anteckningar som på 1880-talet författades av Therese/Andreas Bruce, född i en adlig familj i trakterna av Stockholm 1808 och död i Visby 1885. Utgivningen har kommit till på initiativ av litteraturvetaren Inger Littberger Caisou-Rousseau som via Bruces barnbarnsbarnbarn blivit varse förfaderns handskrivna berättelse. Att göra denna tillgänglig för en större publik syntes motiverat och Littberger Caisou-Rousseau har dessutom bidragit med en inledande bakgrund till den 135 år gamla texten. Volymen innehåller dessutom en samling brev som Bruce i slutet av sitt liv skrev till dottern Carolina samt en skönlitterär versberättelse.

Livshistorien är omvälvande. Adelsflickan Therese deklarerar som 16-åring att hon måste få leva sitt liv i byxor om hon ska kunna leva alls. Utsagan väcker häftiga reaktioner, men efter en del förvecklingar tar fadern den på allvar och tar sin dotter till anatomiprofessor Anders Johan Hagströmer i Stockholm. Denna undersöker Therese och förklarar i ett intyg att det är frågan om en person som ”vore i hög grad Hermaphrodite eller tvåkönad, och ej ägde fullkomlige födslodelar för någondera könet, men dock syntes, som delarne voro med det manliga närmare öfverensstämmande”. Therese kan börja sitt liv som Andreas, börja bocka i stället för att niga, sitta bredvid fadern i kyrkbänken, möta omgivningens reaktioner och skissa på en ny framtid. Någon enkel övergång är det inte fråga om. Är Bruce en ”förklädd Fröken”? Kan man få se hur naturen danat en sådan? Kommer släktingarnas förakt och beklaganden någonsin att ebba ut? Kanske ska Bruce gå till sjöss och på så vis också kasta loss från alla dem som känner till hans förflutna som flicka? Nej, en sådan strapatsrik tillvaro avfärdas och Bruce lockas i stället till Gotland och till vad som visar sig bli ett tillbakadraget och mödosamt liv, präglat av det oavlönade arbetet som bokhållare och bodinnehavare hos en patron Jacob Dubbe och dennes hustru.

I minnesanteckningarna reflekterar Bruce över allt detta och beskriver sitt vardagsliv, sina begär och i vilka sammanhang han lyckas passera som man och inte. Fram träder en person med ett häftigt lynne och en passionerad natur. ”Fruntimmerna voro för mig allt”, skriver Bruce, men någon förförare av unga damer är han inte. Hågen står mer till äldre kvinnor som förstår vad de ger sig in på och vid något tillfälle rumlar han även om med en efterhängsen manlig uppvaktare. Denna är precis som Bruce anställd hos Dubbe, som inspektor, och upplevs som synnerligen irriterande. Bruce månar om sin position som man, vilken givetvis undergrävs av den påstridiga inspektorns kurtis och påpekanden om att han och andra ser att Bruce förut varit ”Fröken” och således inte är en fullkomlig karl. Bruce kontrar med att han har sin läkarattest om manligt könsinnehav och därtill är kapabel att sköta sin tjänst. Att inspektorn suckande förföljer honom vart han än går kan Bruce inte begripa.

Ett par år senare återkommer Bruce till patron Dubbes hushåll och till den ännu intresserade inspektorn som efter en våt kväll faktiskt får övernatta hos den senare mycket ångerfulla Bruce. Natten resulterar nämligen i att Andreas Bruce blir gravid. Han beskriver detta som en mycket svår tid, hur han under sitt havandeskap lider i tysthet och avvisas av inspektorn, men i stället för att ta sitt liv uppsöker en läkare och redogör för sin ovanliga situation. Bruce inkvarteras på läkarens egendom, får under graviditeten arbeta med bokföring och trädgårdssysslor och förklaras för omvärlden vänta på en operation för vattusot. Vid 30 års ålder föder Bruce så en dotter som lämnas bort till en kvinna som själv nyss fått barn. Kontakten återupptas dock längre fram och i de brev Andreas Bruce under närmare 20 års tid skriver till den vuxna dottern Carolina framträder en varm relation.

Andreas Bruce nedtecknar sina minnen i 75-årsåldern och beskriver livet fram till ungefär 40 års ålder varefter berättelsen tar slut. Vid denna punkt lever han tillsammans med ”gumman”, en före detta granne, med vilken han inte får tillstånd att gifta sig på grund av sitt förflutna som barnaföderska. Det var den tidigare så hjälpsamma doktorn som tillsammans med landshövdingen och prästen såg till att Bruces manliga ansvar och privilegier kringskars. För all framtid befriades han från att bära gevär, förbjöds att ta nattvard och att gifta sig i rollen som man. Denna överhetens njugga hållning tolkar Bruce som en hämnd för att han vid ett tillfälle nekat doktorn att köpa hans hästar. En annan incident som belyser hur kantat av ifrågasättanden och övergrepp könsbytarens tillvaro måste ha varit är när fem karlar en kall natt super Bruce under bordet, tar på honom en kärringhatt och släpar ut honom i vedbon för att antingen våldta eller klä av och granska den så kallade vännen inpå livet. Företaget misslyckas och trots att Bruce beskriver det hela som en mordgärning och grunnar på hur han ska kunna hämnas, förlåter han så småningom de antastande männen.

Bruce tecknar en bild av sig själv som duglig, stöttande, orädd, älskad, gudfruktig, respektingivande, rättskaffens och förlåtande. På ett par ställen framgår hur han menar sig avvika från det kvinnliga kön han identifierats med som barn och det handlar om begärens riktning, kläderna, tobaksrökningen och ett oförväget sinnelag. Oräddhet, styrka, pondus, ärlighet och pålitlighet är önskvärda egenskaper oavsett kön, men Bruce deklarerar att det inte finns något värre än en man som av fruktan uppvisar flathet och slapphet i naturen, som aldrig säger ifrån och som är hal och vämjelig. Det går väl an när ”en svag qvinna har fått denna natur, hon förstår ibland inte rätta förhållandet hvad som är i fråga men en karl med sådan karaktär är plågsam att hafva med att göra, om det är mot eller med förstår man ej de äro Mesar.” Män som brister i fysisk styrka går enligt Bruce an, men sannerligen inte män som är svaga i själen.

Skildringar av hur människor under historien har förhållit sig till könsöverskridanden säger en hel del om kvinnlig och manlig identitet, avvikelse och normalitet samt om hur kön, genus och sexualitet under århundradena har kopplats samman och hållits isär enligt specifika mönster. Andreas Bruce belyser manlighetens och kvinnlighetens gränser i en viss kultur och hans självbiografiska anteckningar är ett unikt vittnesmål om hur det under 1800-talet kunde vara att navigera i ett könskodat landskap, försöka byta könsposition och framleva sina dagar i ett sammanhang, där tvetydiga kroppar och livshistorier var långt svårare att dölja än i dag.

Ingen människa är dock avvikande precis hela tiden och inga minnesanteckningar, brev eller versberättelser är alltigenom sexualitetshistoriskt intressanta. Det texterna i denna volym framför allt avspeglar är den vardag som ju livet till största delen är, med arbete, oro över pengar, umgänge med familj och gårdsfolk, ett par uppbrott och resor med tillhörande avsked och nya bekantskaper. När patron far till Stockholm får Bruce träda i hans ställe och basa över gårdsfolket enligt tjänstehjonsstadgan och det är intressant att se hur denna efterlevs, hur makt och hierarkier uppstår och utmanas, hur örfilar utdelas och tas emot, hur respekt och auktoritet befästs och naggas i kanten för en person som blivit omklädd från kvinna till man. Anteckningarna är omfattande och författaren berör givetvis bara i vissa passager hur bytet av dräkt och namn upplevs, kommenteras, provocerar eller passerar. Därtill reflekterar han över uppväxt, högtidsfiranden, dryckesvanor, katekeskunskaper, frierier, frenologins förmodade användbarhet, upplevelsen av översinnliga fenomen, livet som militär, prästens lättsinne, ungdomens passioner och nöjen, kommunikationen med en dövstum bror, en fars sexuella närmanden till sina döttrar och deras reaktion på detta.

Littberger Caisou-Rousseaus förhoppning är att utgivningen av Bruces berättelse ska göra honom levande för läsaren och det är en önskan som infrias. Svensk historia rymmer en hel del dokumentation om hermafroditer, könsbytare och sexuellt tvetydiga personer, men inget så omfattande som detta. Texten är en vibrerande inifrånbeskrivning av de erfarenheter som handlar om att byta position från kvinna till man, klassificeras som hermafrodit och härpå finna sin väg i livet. Tidigare har könsöverskridanden framför allt beskrivits i andra hand, av läkare och jurister eller i skönlitteratur, men här är det vederbörande själv som hållit i pennan och med egna ord framställt sin situation. Bruce förmedlar ett förhållningssätt till världen och erbjuder ett stycke verklighet präglat av ett visst språk, vissa begrepp och således av en viss kultur. Läsningen är bitvis krävande men 1800-talssvenskan förklaras kontinuerligt av Littberger Caisou-Rousseau i över tusen noter. I hennes inledning får vi också ta del av Hagströmers utlåtande, Riddarhusets korrigering av Bruces förnamn och könstillhörighet, utdrag ur brev och tidningsartiklar samt en utförlig beskrivning av släkten Bruces historia och av syskonens äktenskap och karriärer.

Littberger Caisou-Rousseau skriver inkännande, påläst och i alla avseenden fint om Bruces ovanliga öde och gör viktiga jämförelser med andra hermafroditer och könsöverskridare under historien. Hon guidar oss i frågor om självbiografin som genre och redogör för en rad spår och sammanhang med bäring på huvudpersonen, men är oväntat upptagen av klassifikation. Är Bruce kvinna, man, HBT-person, kvinnlig eller manlig pseudohermafrodit, homosexuell, transvestit, bisexuell eller transexuell? Hellre än Nationalencyklopedins definition av äkta hermafroditism från 2003 och Littberger Caisou-Rousseaus bestämning av Bruce som transsexuell alternativt kvinnlig pseudohermafrodit hade jag i inledningen sett en diskussion om de begrepp som faktiskt användes av Bruce och hans samtida. Vad innebar det i 1800-talets Europa att byta dräkt och uppfattas som en förklädd fröken? Hur löd lagen om sodomitiska brott och varför var just barnets tillblivelse den stora synden i Bruces liv? Vad var historiens könsöverskridare innan de började betraktas som homo-, bi- eller transsexuella och hur förändrades frågor om sexuell identitet under 1800-talet?

Filmare, skönlitterära författare, sexualitetshistoriker och feministiska teoretiker världen över har under åren återkommit till Herculine Barbins memoarer och så kan även bli fallet med Bruces text. Skälen är dock inte att levnadsberättelsen är gripande ”som en roman” eller att huvudpersonen kan ha varit förebilden till Carl Jonas Love Almqvists fiktiva och androgyna Tintomara. Värdet ligger snarare i att anteckningarna är självbiografiska. Berättelsen erbjuder en konkret, realistisk, mångordig och vardagsnära beskrivning av någon som är säker på sitt kön men av andra uppfattas som ambivalent. Här framträder en röst ur det förflutna och en erfarenhet rörande viljan att vara man. Omvälvande händelser och bekännelser blandas med alldagliga reflexioner och grå vanlighet och blir på så vis verkliga, begripliga och trovärdiga. I Therese Andreas Bruces En sällsam historia från 1800-talet beskriver en av historiens könsöverskridare själv sin tillvaro och detta är lika unikt, omskakande, långsamt och ibland små­trist passerande som livet självt.

Maja Bondestam är docent i idé- och lärdomshistoria.

– Publ. i Respons 1/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet