En labyrint av frågor utan svar

Boken innehåller intressanta tankar om spänningsfältet mellan individens frihet och säkerhet som aktualiseras av övervakning. Men avsaknaden av en tydlig struktur gör att författarens lärorika utläggningar om denna viktiga samhällsfråga inte sällan blir svepande och osammanhängande.

Den politiska debattens förskjutning mot frågor som rör invandring och integration har under senare år lett till att flera för samtiden och framtiden centrala frågor har hamnat i skymundan. En av dessa frågor är det moderna övervakningssamhället som vi genom Edward Snowden och NSA-skandalen 2013 har fått veta hela omfattningen av. Därför är Susanne Wigorts Yngvessons bok Övervakad både aktuell och viktig. Wigorts Yngvesson är professor i etik vid Enskilda Högskolan i Stockholm och har tidigare skrivit en bok om samvetsfrihet och spänningen mellan individens rätt att utöva sin frihet och andras rätt att inte påverkas av dessa friheter.

I sitt nya alster lyckas författaren erbjuda rikligt med reflektioner och problematiseringar kring spänningsfältet mellan individens frihet och allas säkerhet som gör den moderna övervakningen till en av de största utmaningarna för dagens demokratiska samhällen.

I sitt nya alster lyckas författaren erbjuda rikligt med reflektioner och problematiseringar kring spänningsfältet mellan individens frihet och allas säkerhet som gör den moderna övervakningen till en av de största utmaningarna för dagens demokratiska samhällen. Detta gör författaren genom att föra samman sociologiska, religiösa, filosofiska och även poetiska perspektiv. Tillvägagångssättet presenteras dock enbart på bokens omslag. Det saknas en introduktion där fördelarna och problemen med författarens flerdimensionella ansats hade kunnat diskuteras. Den spännande ansatsen till trots erbjuds inte heller några konkreta svar på varken den övergripande frågan som presenteras i förordet – ”vad innebär det att leva i övervakningssamhället?” – eller någon av de två andra centrala frågor som formuleras: ”Finns det värden och rättigheter som är mer skyddsvärda än andra?” och ”Vad finns det inom människan som hon längtar efter eller flyr bort ifrån?”

Det är inte heller förvånande då författaren själv skriver att ”detta är en bok som aldrig kommer att bli färdig” och att ”den som söker ett facit kommer […] att bli besviken” eftersom ”min avsikt är snarare att gestalta komplexiteten”. Någon sammanfattning eller avslutande analys finns inte heller.

Det är naturligtvis legitimt att försöka teckna en bild av verklighetens eller ett specifikt ämnes komplexitet snarare än att erbjuda svar. Samtidigt resulterar avsaknaden av en tydlig struktur med en inledning och en avslutning, liksom den uteblivna redovisningen för tillvägagångssättet, i en otydlighet och bristande analytisk skärpa som genomsyrar hela framställningen. Författaren leder in läsaren i en labyrint bestående av intressanta frågor, fascinerande exempel och intressanta resonemang – men vägen ut får läsaren hitta själv.

Förutom förordet (och ett tackord) består boken av tre delar som rubriceras Händelsen, Övervakaren och Gud. I Händelsen introduceras läsaren till bokens tema utifrån författarens personliga upplevelser i samband med terrorattentaten mot konsert- och teatersalongen Le Bataclan och andra platser i Paris fredagen 13 november 2015, då författaren vistades i den franska huvudstaden. Läsaren får ta del av Wigorts Yngvessons lärda reflektioner kring den egna upplevelsen av denna fasansfulla kväll, kring tillgängligheten till information genom mobiltelefonen, Facebooks Safety Check eller Crisis Response där användare kan meddela anhöriga att de är i säkerhet. Dagens övervakning och rådande säkerhetsrutiner kopplas ihop med 9/11 och George W. Bushs ”krig mot terrorn” som ledde till en väldig utvidgning av underrättelsetjänsternas befogenheter inom övervakningsområdet. Den teknologiska utvecklingen avhandlas däremot inte på ett koncentrerat sätt utan bara fragmentariskt på olika ställen där den blir relevant.

Wigorts Yngvesson reflekterar kring de senaste årtiondens terrordåd och deras konsekvenser utifrån en stor mängd idéer och tankar kring övervakning och samhälle hämtade från så olika tänkare och perioder som kyrkofadern Augustinus (354–430), den brittiske samhällsreformatorn Jeremy Bentham (1748–1832), den danske filosofen och teologen Søren Kierkegaard (1813–1855), samt några av den moderna periodens mest inflytelserika tänkare som Michel Foucault (1926–1984) och den i dag inflytelserike sociologen David Lyon. Inspiration och exempel hämtas också från centrala litterära verk som Karin Boyes Kallocain och George Orwells 1984, eller från populärkulturen och Hollywoodfilmerna Matrix (1999) och Minority Report (2002) samt det tyska dramat De andras liv (2006). Dessa populärvetenskapliga exempel sträcker sig ibland över flera sidor och blir alldeles för långa. Exemplifieringen och användningen av begrepp, idéer och teorier sker i samtliga kapitel på ett osystematiskt sätt och landar aldrig i några tydliga slutsatser eller argument.

Dessutom lyser relevant forskning med sin frånvaro, såsom historikern Rhodri Jeffreys-Jones We Know All About You – The Story of Surveillance in Britain and America eller ekonomen Shoshana Zuboffs så kallade “tre lagar”:

1. Everything that can be automated will be automated.
2. Everything that can be informated will be informated.
3. In the absence of countervailing restrictions and sanctions, every digital application that can be used for surveillance and control will be used for surveillance and control, irrespective of its originating intention.

Även svensk forskning om övervakning kunde ha använts i större utsträckning för att kontextualisera och konkretisera fenomenet övervakning och dess konsekvenser, till exempel Wilhelm Agrells och Tobbe Pettersons Övervakning och integritet – Teknik, skydd och aktörer i det nya kontrollandskapet.

I bokens andra del, Övervakaren, konkretiseras problemen med dagens övervakningssamhälle samtidigt som blicken riktas mot själva övervakaren. Det är bokens centrala del både när det gäller empiri och analys. Problemformuleringen blir mer konkret och resonemangen tydligare, nämligen att författaren ser faran med att makthavare använder säkerhet som skäl för att undergräva essentiella, individuella fri- och rättigheter. Det är samma skäl som Edward Snowden själv anförde när han röjde informationen om omfattningen av NSA:s övervakning. Wigorts Yngvesson diskuterar detta utifrån en mycket intressant utredning av begreppet integritet och dess juridiska, rättighetsorienterade och emotionella aspekter. Här får läsaren ta del av spännande motsättningar: privat integritet ställs mot offentliga hot, personlig identitet mot medborgerlig identitet. Som läsare önskar man ibland att författaren hade vågat sig på en djärvare ansats i stället för att såsom i inledningen göra reträtt och begränsa sig till att vilja förmedla ämnets komplexitet. Ett exempel på denna försiktighet är formuleringar som ”vad gäller den gäckande definitionen av begreppet integritet har jag inget förslag, men jag pekar på den komplexitet som frågan för med sig.”

I bokens tredje del diskuteras hur samhället har tagit Guds plats som allseende och allvetande övervakare. Även i den här delen finner vi mycket intressanta resonemang kring Big Brother, sociala medier och hur verkligheten ersätts med ett iscensättande av det egna livet, hur den biologiska kroppen ersatts med en virtuell sådan hos var och en av oss.

Genom hela boken varvas tankegångar och resonemang som ofta är intressanta och lärorika, men inte sällan förblir svepande, osammanhängande och ofärdiga. Det är framför allt den religiösa dimensionen i författarens narrativ som ofta verkar påklistrad. Längre utläggningar om konkreta frågor med relevans för dagens samhällen kontrasteras mot religiösa och teologiska citat från religiösa tänkare eller bibeln som ofta inte tillför någonting och ibland blir direkt förvirrande. Till exempel följs en redovisning av filosofen Torbjörn Tännsjös hållning om individens privatsfär upp med ett citat från ett av aposteln Paulus korintierbrev som varken har större relevans eller tillför resonemanget eller analysen någonting. Sådana utvikningar kan tänkas uppmuntra till reflektion emellanåt, men blir här i stället ett återkommande störningsmoment i läsningen och försöket att behålla grepp om temat. Ett annat exempel på den bristande stringensen är ett längre utlägg om en högst personlig upplevelse från författarens ungdom som handlar om att hon som 17-åring ville bikta en intim affär med en gift man till prästen i sin församling. Det slutar med att prästen mot hennes vilja pressar henne på att lämna ut uppgifter om mannen i fråga och att hon tvingas gå ner på knä i en situation som kan liknas vid en maktstrid:

Jag föll på knä, öppnade agendan och började läsa. Det var en ytlig läsning, inte en bön, eftersom jag lydde prästen snarare än öppnade mig för Guds förlåtelse. Där jag låg på knä hamnade prästens halvöppna gylf i höjd med min blick. Han var förmodligen omedveten om det (eller var han det?) och jag minns det bisarra i situationen. Den halvöppna gylfen reducerade prästen och hans beslutsamhet. Jag betraktade situationen utifrån, som om jag var min egen observatör eller möjligen hade lånat en ängels blick. Skulle jag avbryta syndabekännelsen och berätta att hans gylf var öppen? Nej, han skulle få upptäcka det själv och undra om jag hade sett det. Jag fick tack vare detta ett mentalt övertag. Under den korta tiden medan jag läste hann mycket hända inom mig. Ett parallellt skeende under en pågående förhandling mellan prästen, Gud och mig själv.

Även om maktaspekten kan ses som en länk mellan denna episod och bokens tema förblir det minst sagt tveksamt vad detta och andra ovannämnda utvikningar bidrar med egentligen.

Sammanfattningsvis kan Övervakad beskrivas som både en intressant bok och en missad chans. Den visar att individuella fri- och rättigheter i dag inte bara hotas i diktaturer utan även i demokratiska samhällen. Författaren lyckas också visa att några av de idéer och föreställningar som ligger bakom dagens övervakning är mycket äldre och mer existentiella till sin natur än vad som brukar framkomma i den offentliga debatten. Däremot lyckas Wigorts Yngvesson inte att hålla ihop sin flerdimensionella ansats och utveckla den till en stringent berättelse och analys, vilket tillsammans med hennes ovilja att komma fram till svar och bokens bristande struktur resulterar i en övergripande otydlighet. Här finns potential för omarbetningar som kan göra framtida upplagor av boken till ett standardverk inom området.