En värld präglad av våld och krav på lojalitet mot gruppnormer

Denna bok fokuserar på männens roll i det hedersrelaterade våldet och bör läsas av alla som vill förstå komplexiteten i denna fråga. Den ger inblick i en värld som är radikalt annorlunda men vars existens inte längre kan förnekas.

Huruvida hedersvåld är ett specifikt problem eller egentligen ännu ett uttryck för mäns våld mot kvinnor har debatterats länge och stundtals livligt i Sverige. Sedan mordet på Fadime Sahindal, inte det första offret men väl den främsta symbolen i gemene mans minne för hedersrelaterat våld och förtryck, har frågan sökt en plats på den politiska agendan.

År 2004 utsågs Masoud Kemali, professor i socialt arbete, till regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor av dåvarande integrationsminister Mona Sahlin. Frågan om hedersrelaterat våld och förtryck hamnade på Kemalis bord och han hävdade bestämt att talet om hedersrelaterat våld är en myt som vittnar om djupa fördomar. Mona Sahlin kom, tillsammans med regeringskollegan Margareta Winberg, att företräda åsikten att talet om hedersmord aldrig skulle accepteras.

Sådan var tidsandan. I antologin Debatten om hedersmord – Feminism eller rasism, utgiven av stiftelsen Expo, uttryckte samtliga skribenter en skepsis mot begreppet hedersvåld. Cecilia Englund, redaktör för boken tillsammans med deckarförfattaren Stieg Larsson, menade att det hedersrelaterade våldet inte är annorlunda än det våld som svenska kvinnor utsätts för. Och arbetet med hedersfrågor blev därefter. Om problemet inte var nytt eller specifikt och om talet om det var fördomsfullt, var politiska initiativ inte tänkbara.

De som engagerat sig i hedersfrågor har sålunda arbetat i en ständig uppförsbacke. Man kan i dag märka en försiktig skiftning både i samtalet om problemet och politikers vilja att hantera frågan, även om motståndet fortfarande är starkt på vissa håll. Kulturminister Alice Bah Kuhnke menar nu att det är politikers fel att hedersförtryck blivit så utbrett och hon får medhåll av jämställdhetsministern Åsa Régner.

Arbetet mot hedersrelaterat våld har varit en process som åtminstone fram till nyligen framskridit med enstaka små steg i taget. Förutom skiftningar i den allmänna opinionen behöver politiska förändringar i synen på olika problem ofta föregås av en akademisk förankring av ämnet som ger det empiriska tyngd. Och just ett sådant välbehövligt steg har nu tagits av Astrid Schlytter, docent i rättssociologi, och Devin Rexvid, doktorand i socialt arbete, med boken Mäns heder – Att vara både offer och förövare.

Boken läses och förstås bäst mot bakgrund av det politiska sammanhang som omgärdat ämnet, även om innehållet står på egna ben. Redan i förordet gör historikern Yvonne Hirdman en förtjänstfull insats för att förse läsaren med ett historiskt sammanhang. Sakligt, om än med det subtila inslag av frustration som insatta i frågan kan bära på, sätter hon tonen för vad som komma skall: en inblick i en värld som är radikalt annorlunda och vars påtagliga existens inte längre kan förnekas.

Mäns heder bidrar med en hittills nästintill frånvarande pusselbit i hedersfrågan, nämligen en mer vetenskaplig undersökning av männens villkor. Författarna skiftar fokus till männens funktion och ställning samt bevekelsegrunderna för deras handlingar i det författarna kallar för hederskulturella institutioner. Därmed bidrar boken till en större förståelse av mäns roll och plats i hederskontexten.

En orsaker till att forskningen om männens situation hittills släpat efter är enligt Schlytter och Rexvid att det strider mot den manliga självbilden i dessa miljöer att visa svaghet och en berättelse om utsatthet skulle uppfattas just som svaghet. En annan orsak kan vara att de som exponerar interna familjeangelägenheter betraktas som förrädare och illojala och bestraffas hårt. Denna kombination av föreställningen att svaghet är oförenlig med maskulinitet, som blir mer kraftfull i förmoderna hederkontext, och uppfattningen att man inte tvättar sin smutsiga byk offentligt, låser inte bara in män i deras miljöer, utan medför också att de som strävar efter att förstå dessa mäns villkor har svårt att få tillgång till nödvändigt material. Detta har författarna hanterat genom att varva vittnesmål, intervjuer, enkätundersökningar och rättegångshandlingar med litterära verk som kan förstås mot bakgrund av upphovsmännens livshistoria.

Dessutom förstärks killarnas hållning av föreställningen att de endast gör vad systrarna egentligen vill att de ska göra. Vilken tjej vill stå utan beskydd, tillåtas bete sig lösaktigt eller ha bröder som inte ser efter hennes bästa och rättar henne när hon felar?

Varje fall av hedersmord aktualiserar den till synes svarslösa frågan hur män, inte sällan fäder, bröder och kusiner till offren, kan behandla kvinnliga familje- och släktmedlemmar med sådan brutalitet. Varför bryter de inte våldsarvet? Varför mördar de i stället för att förlåta?

Författarna menar bland annat att männen är placerade i en väv av relationer som baseras på internaliserade föreställningar om under- och överordning och att dessa band skapar beroenderelationer som tas för givna. Beroenderelationerna blir en självklar och naturlig del av individens identitet i en miljö som inte tillåter något annat än att varje medlem trampar vidare i traditionens utstakade spår. Även om individen kan se att det finns andra sätt att leva är det enligt författarna ingen självklarhet att ändra på de egna villkoren. De andra har sitt sätt, vi har vårt, verkar mentaliteten vara.

Dessa relationer och de maktförhållanden som dikterar dem är lättare för männen att internalisera, eftersom de inte har samma inskränkningar i sin frihet som kvinnorna. Dessutom förstärks killarnas hållning av föreställningen att de endast gör vad systrarna egentligen vill att de ska göra. Vilken tjej vill stå utan beskydd, tillåtas bete sig lösaktigt eller ha bröder som inte ser till hennes bästa och rättar henne när hon felar? Pliktkänsla gentemot släkten, varvat med en önskan, om än inte alla gånger en uttalad sådan, att överleva och platsa i sitt sammanhang, bevarar de för hederssamanhang så viktiga relationerna. Killar internaliserar normerna, uppfattar dem som riktiga, efterlever dem och upprätthåller dem därmed.

Denna förklaring kompletteras med att dessa relationer dessutom upprättas i en miljö präglad av våld, hot om våld, uteslutningar och våldsamma korrigeringar. En viktig aspekt i socialiseringen är att fysiskt våld är ett naturligt arv som går från far till son och från äldsta brodern till de yngre, samtidigt som det psykiska våld som uteslutningar och skuldbelägganden innebär utövas av andra i den närmaste omgivningen. Våld är en naturlig del av relationerna och anses vara både befogat och rättfärdigat. Den ständiga närvaron av våld skapar hos de flesta killar den psykologiska disposition som behövs för att utöva våldsamma handlingar mot anhöriga.

En annan viktig del av killars socialisering i hedersammanhang är förväntningen på att de ska vara goda söner. Sådana förväntas vara karriärdrivna, försörja sin familj, leva ett laglydigt liv, försvara familjens heder genom att kontrollera sina systrar samt gifta sig med den som föräldrarna bestämt. De goda sönernas uppgift är enligt Schlyter och Rexvid att se till att systern lämnar familjen som oskuld och att den kvinna sonen själv gifter sig med också är utan sexuella erfarenheter.

Den gode sonen är också familjens förlängda arm som kontrollerar och bestraffar närstående kvinnor när de felar. Om sonen inte uppfyller den plikten kan han själv utsättas för sanktioner från familjen. Om tjejer utsätts för reella frihetsinskränkningar, behöver sonen förtjäna sin plats i gemenskapen genom att vara skötsam men även kapabel till att bruka våld mot sin omgivning. Denna dualitet, att vara skötsam och samtidigt beredd att utöva våld mot närstående för att hålla familjens heder intakt, är en grundläggande del av killars tillvaro i hederssammanhang.

Till detta tillkommer en kluvenhet om killarna lever i västerländska samhällen där familjeförhållandena krockar med majoritetssamhällets sätt att leva. Författarna gestaltar detta väl med hänvisning till en respondents tankar i en norsk studie: ”Jag har en splittrad personlighet. Utomhus är jag kungen, hemma är jag en valp.” Den psykologiska påfrestning som denna dubbelsocialisering innebär ska inte förbises.

Boken är välarbetad och nyansrik. Den gör viktiga åtskillnader, som den mellan klanmentalitetens och religionens påverkan på hedersvåld. Argumenten är underbyggda, begreppen väldefinierade och syftet tydligt. Författarna tar oss med till en värld som är präglad av våld, makt, vanmakt, rädsla, kontroll och obönhörliga krav på lojalitet mot gruppens normer. Denna värld är så skör och så främmande för frihetliga influenser att den håller ett krampaktigt grepp om medlemmarna och utövar en rigorös kontroll över deras handlingar, särskilt sådana som berör sexualitet. Det är en kompromisslös värld där svaghet, både moralisk och fysisk, föraktas, en värld där killar ständigt förhandlar om sin plats i gemenskapen och måste förtjäna omgivningens kärlek.

Det är därtill en värld som varken tål eller tillåter samröre med världen utanför, vilket ter sig förståeligt: om medlemmarna anammar andra levnadssätt är risken stor att systemet kollapsar. En viktig förutsättning för systemets överlevnad är inte bara att omvärlden stängs ute, utan att den även föraktas och nedvärderas. Och när världen utanför tillåter sexuell frihet, fria val och individuellt handlingsutrymme, håller medlemmarna ännu hårdare på den egna gruppens normer och levnadssätt.

Undantag förekommer som regel i alla system. Så även här. Det finns killar som inte förmår att leva upp till de rigida normerna i ett hederssammanhang. Och värre blir situationen för dem som dessutom inte förmår att lämna det som är bekant för dem. En av bokens stora förtjänster är att författarna även diskuterar dessa fall och identifierar framgångsfaktorerna. Ändringar i och en mer strikt tillämpning av rådande regelverk, som exempelvis socialtjänstlagen, är ett förslag som framförs. Författarna behandlar även frågan om de trauman, psykologiska förluster och bristande anknytning, som dessa killar brottas med.

Mäns heder är inte en polemisk bok, inte heller är dess primära syfte att väcka opinion. Den är ett genuint försök att förstå ett invecklat och med svenska ögon sett främmande problem. Fördömanden lämnas därhän och inkännande analyser blottlägger en värld som beslutsfattare, skol- vård- och socialtjänstpersonal behöver känna till. Och detta görs sakligt och utan att ytterligare polarisera en redan polariserad fråga. Boken bör läsas av alla som vill förstå komplexiteten i denna fråga.