Föregående

nummer

Torsdag 17 augusti 2017

6/2016

Tema: Respons diskuterar den aktuella medieutredningen och den kvalitativa journalistikens kris och framtid
Historia
Ingmar Karlsson
Roten till det onda
– Uppdelningen av Mellanöstern 1916–2016
Historiska media | 250 s | Isbn 9789175453385
Recensent: Evin Ismail
Ensidig och föga övertygande analys

När Ingmar Karlsson hävdar att dagens problem i Mellanöstern beror på kolonialmakternas gränsdragningar utgår han från den felaktiga uppfattningen att regionens olika etniciteter och religioner inte skulle kunna leva ihop. I Karlssons västcentrerade analys framstår befolkningen som utan egen vilja och han blundar för de ideologiska övertygelser som driver regionens aktörer i dag.

I sin nya bok Roten till det onda – Uppdelningen av Mellanöstern 1916 – 2016 gör diplomaten och författaren Ingmar Karlsson en omfattande genomgång av detaljerna kring de koloniala gränsdragningarna i Mellanöstern. En viktig tes som boken utgår ifrån är att de konflikter som vi ser i dagens Irak är ett resultat av Sykes-Picot-avtalet. Boken inleds med den välkända propagandafilmen från IS som kom ut sommaren år 2014, där IS med hjälp av en bulldozer gräver upp sanden mellan Syrien och Irak och därmed deklarerade slutet på Sykes-Picot-avtalet. Därefter fortsätter boken med faktatäta beskrivningar av den politik som låg bakom de koloniala gränsdragningarna i Mellanöstern. Stora delar av boken berör Balfourdeklarationen och Palestina-Israel- konflikten. Författaren visar hur staterna i Mellanöstern konstruerades med gränser som inte tog hänsyn till den historiska, religiösa och geografiska verkligheten. Den franska kolonialmakten använde sig till exempel av en söndra och härska-politik och bröt en tidigare geografisk enhet, Storsyrien, genom skapandet av Libanon och Syrien. Denna uppdelning är enligt boken grunden till de problem som vi ser i dagens Libanon och Syrien.

Dagens Irak skapades genom att Mesopotamiens södra shiitiska delar slogs samman med de sunnitiska områdena kring Bagdad och de kurdiska områdena i norr. Karlsson hävdar att dagens Mellanöstern ser ut som det gör på grund av att Frankrike och Storbritannien inte ansträngde sig för att skapa stater och politiska system som skulle bli livskraftiga, samtidigt som de åsamkade obotliga skador på den gamla politiska ordningen. Han menar att det kolonialstyre som infördes var baserat på europeiska idéer, intressen och att förvaltningsmetoderna saknade lokal förankring. I boken görs ingen analys av vad europeiska idéer skulle vara i detta sammanhang och det förs ingen diskussion om varför dessa inte skulle fungera i Mellanöstern. Som läsare saknar jag en övertygande analys av varför dagens Mellanöstern fortfarande skulle plågas av de koloniala gränserna.

En stor del av bokens förtjänst är att den innehåller intressanta skildringar av kolonialmakternas bristande kunskap och syn på sina kolonier och deras befolkningar. I ett brev daterat den 14 juni 1914 skriver Winston Churchill till ett kontor och frågar om den irakiske kungen Feisal:

Kan jag få en notering på tre rader om Feisals religiösa karaktär. Är han sunni med sympatier för shaih (sic!) eller en shaih med sunnisympatier eller hur får han ihop det? Vad är hans far? Vilken är den aristokratiska högkyrkan och vilken är lågkyrkan? Vilka är de religiösa personligheterna i karbala? Jag förväxlar alltid de två?

Om kurderna i norra Irak hade britterna föga gott att säga. Britterna konstaterade att kurderna saknade den politiska sammanhållning som är nödvändig för ett självstyre. Vidare beskrev britter kurder som primitiva, misstänksamma, obildade och ansvarslösa.

När kolonialmakterna lämnade sina gamla kolonier lämnade de enligt Karlsson inga nationalstater utan klaner och olika etniska och religiösa grupper, som hållits samman av den brittiska och franska administrationen och militära närvaron. När den koloniala närvaron avtog fyllde de nya militärdiktaturerna ett ideologiskt tomrum som uppstått på grund av arv från kolonialismen, politisk omognad, klanlojaliteter och en brist på en nationell identitet. Karlsson menar att detta är anledningen till att totalitära system utvecklades i Mellanöstern. Denna beskrivning hade behövt utvecklas mer för att vara övertygande.

Antagandet att de koloniala gränserna skulle ha skapat dagens problem på grund av att kolonialmakterna inte tog hänsyn till de olika etniska grupperna utgår ifrån en felaktig uppfattning, nämligen att människor med olika etniciteter och religioner inte skulle kunna leva sida vid sida i Mellanöstern. Berättelsen om tiden när människor faktiskt levde i harmoni tillsammans saknas och därmed går en stor del av förståelsen för kulturen förlorad.

Karlsson framställer Iraks förre kung Feisal som en kung utan folkligt stöd, som en marionettdocka till britterna. Denna beskrivning stämmer inte; det finns snarare en besatthet kring kung Feisal bland nostalgiska irakier som vill ha tillbaka monarkin som de upplevde som en tid av harmoni. Kung Feisal lyckades ena och få ett stort stöd bland Iraks minoriteter. Tolerans var viktigt för honom och han arbetade hårt för att sunni- och shiamuslimer skulle leva ihop och förespråkade respekt för kristna och judar. Feisal trodde även på att Islam behövde en ”modernt tänkande grupp av utövare”. Kung Feisal sägs ha varit generös och opretentiös. Han byggde inga palats och han har bland annat skrivit att han hellre ser en textilfabrik än en regeringsbyggnad och hellre en glasfabrik än ett kungligt palats. Hans person gjorde honom mycket populär och dyrkad av irakier som vill ha tillbaka monarkin, än i dag.

Förutom kolonialismen lyfts även Irakkriget fram som ett exempel på det som utgör ”dagens onda” i Irak. Kritiken mot Bush gör gällande att han trodde att ett demokratiskt mönstersamhälle skulle skapas uppifrån och utifrån med hjälp av enbart amerikanska experter. Ett allvarligt misstag under denna tid var enligt Karlsson att kriminalisera Baath-partiet och att av-baathifiera Irak med avnazifieringen av Tyskland som förebild. I boken beskrivs Baath-partiet som ett massparti och Karlsson menar att störtandet av Iraks diktator innebar att hela den irakiska samhällsapparaten störtade samman, som om störtandet av en diktator och dennes system vore något negativt för landet. Irak införde efter detta demokratiska val som Karlsson beskriver som misslyckanden.

För de irakier som fick rösta fritt för första gången och som stolt höll upp sitt lila finger som visade att man hade röstat var det snarare en stor seger för demokratin. Det lila fingret blev en viktig symbol bland irakier som lidit under diktaturen och bland irakier i diasporan som nu kunde återvända till sitt hemland. Tyvärr lyfts dessa perspektiv inte fram i Karlssons bok och det är en stor brist som gör att dess perspektiv framstår som ensidigt. Han konstaterar krasst att shiiter, Iraks majoritetsgrupp, genom demokratiska val har fått en majoritet i Iraks regering.

I sin bok The ISIS Apocalypse skriver William McCants om IS fader, jordaniern Abu Musab al- Zarqawi, att han redan före USA:s invasion planerade att börja verka i Irak. Detta nämns inte i Karlssons bok utan i stället framställs Zarqawi som en al-Qaidakrigare som vuxit fram ur ”motståndsrörelsen” som uppstod efter USA:s invasion av Irak. I Roten till det onda står det i princip inget om Zarqawis starka shia-hat och strategi för att skapa ett inbördeskrig mellan shia och sunni i Irak med hjälp av självmordsbombningar riktade mot shiitiska mål i Irak.

al-Zarqawi utgår ifrån en ideologi med en egen historia och agens, vilket tyvärr inte tas upp i boken. Liksom IS utgår även den kurdiska PKK-gerillan från en egen ideologi. De motsätter sig nationsgränser och vill ha ett samhälle där de kan leva i enlighet med sin ideologi. Det krig som de utkämpar mot IS är till stor del ett ideologiskt krig, men dessa aspekter av dagens konflikt tas tyvärr heller inte upp i boken.

I stället för att lyfta fram de olika förklaringsmodeller som finns till IS uppkomst konstaterar Karlsson:

Många av Saddam Husseins officerare med generaler i spetsen som gått under jorden står nu för den militära kompetensen hos Islamiska staten (IS), som med fog kan betecknas som made in USA. Den abrupta övergången från en nationalitet baserad på religionstillhörighet till ett främmande etniskt nationsbegrepp blev roten till det onda och en draksådd som efter hand växte till det komplex av spänningar och despotism som sedan självständigheten präglat Mellanöstern och lett fram till dagens situation.

Detta konstaterande kommer inte med en utförlig förklaring. Som läsare vill jag veta hur författaren ser på denna övergång, eftersom de etniska/sekteristiska konflikterna inte är en självklarhet. Det är som om normaltillståndet i Mellanöstern skulle vara kulturell och religiös homogenitet, men så har det aldrig varit. För att förstå de sekteristiska spänningarna i Irak är det viktigt att beakta de totalitära politiska ideologier, som har använt sig av de olika etniska grupperna för att skapa hat. Detta kan till stor del förstås oberoende av de koloniala gränsdragningarna eftersom Mellanösterns makthavare de facto har agens.

Determinismen ligger boken till last och teorin om att konflikterna i Mellanöstern till stor del är kolonialismens fel blir felaktig på så sätt att den gör det som den kritiserar: den är västcentrerad och ignorerar den agens som folken i Mellanöstern besitter. Läsaren lämnas tyvärr med en bild av Mellanöstern som en region med politiska ledare och aktörer utan en egen agens eller en mångfald av ideologier. Befolkningen framstår som anonym, utan en vilja eller röst. Det är synd eftersom det behövs mer kunskap om kolonialismen i Mellanöstern för att förstå dagens situation. En mångfacetterad analys skulle kunna göras med hjälp av de fakta som finns i Roten till det onda, men då krävs en komplettering med annan litteratur, för denna bok ger inte svaren på frågan om IS uppkomst i Mellanöstern.

Evin Ismail är doktorand i sociologi vid Uppsala universitet.

 

– Publ. i Respons 6/2016

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet