Föregående

nummer

Onsdag 3 september 2014

3/2012

Tema: Sveriges historia vill återupprätta syntesen, men det krävs tydligare kriterier för vad som är en vetenskaplig syntes.
Politik & samhälle
Hans Magnus Enzensberger
Det mjuka monstret Bryssel
Eller Europas omyndigförklaring
Karneval | 95 s | Isbn 9789185703883
Recensent: Kay Glans
EU som uppfostringsanstalt

I dubbelmonarkin Österrike-Ungern betraktade många det mångnationella riket som ett folkfängelse, som de olika nationaliteterna ville fly ifrån. Nog betraktar en del europeér numera också EU som ett folkfängelse, i vilket en teknokratisk elit över medborgarnas huvuden bemödar sig om att tvinga samman det som inte hör samman. Ett folkfängelse är det ändå inte, säger den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger i sin lilla skrift Det mjuka monstret Bryssel – eller Europas omyndigförklaring, för till skillnad från tidigare försök att likrikta kontinenten använder EU:s teknokrater inte våld. Det är rimligare att likna unionen vid en uppfostringsanstalt, menar Enzensberger, i vilken en välvillig ledning försöker komma tillrätta med en befolkning som inte förstår sitt eget bästa. Framför allt behöver de vänja sig av med förkärleken för nationell suveränitet.

Boken kom i original förra året och det har ju hänt en hel del sedan dess, men de problem som Enzensberger pekar på är systemfel. EU är från början ett ekonomiskt projekt som drivits utan alltför mycket hänsyn till medlemmarnas ekonomiska olikheter, för att inte tala om de kulturella och religiösa. Byråkraterna i Bryssel uppfattar sig som en upplyst elit, som sätter en ära i att fjärma sig från de nationella kontexterna och som hela tiden vill utvidga sina befogenheter. I denna expansionsvilja ser Enzensberger den grundläggande orsaken till att EU har expanderat och tagit in medlemsländer som egentligen inte hör hemma i unionen, som Grekland. När konsekvenserna av detta blir tydliga försöker man över väljarnas huvuden förvandla EU till en transfereringsunion, vilket Maastrichtfördraget uttryckligen förbjuder.

Det är kul och träffsäkert skrivet, men den rappa framställningen förutsätter att den historiska bakgrunden tonas ner. Systemfelen, inte minst den auktoritära ledarstilen, är kanske inneboende i själva projektet att förena det disparata Europa, med befolkningar som har allt mindre lust till sådana experiment utan väsentligen vill ha kvar sina nationella kontexter. De problem som drivit fram projektet har emellertid inte försvunnit, även om risken för krig i Europa inte är överhängande. EU skulle göra det möjligt för Europa att hävda sig globalt, vilket de enskilda nationalstaterna inte kan, inte ens Tyskland med sin växande maktposition. EU var ju också ett försök att lösa frågan med den tyska styrkan och dess förhållande till övriga Europa. Faller vi tillbaka i en nationalstatlig kontext kommer den tyska dominansen att bli mycket kännbar, vilket nog varken tyskarna eller deras grannar är komfortabla med.

Kay Glans är chefredaktör för Respons.

– Publ. i Respons 3/2012

FÖLJANDE

nummer

DEt ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskrifgten Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet