Föregående

nummer

Måndag 23 oktober 2017

4/2012

Tema: Nationalekonomerna förutsåg inte kraschen, men deppar inte. Det är fortsatt högkonjunktur för självkänslan.
Politik & samhälle
Tom Petersson (red.)
Pengamakarna
350 år av entreprenörskap och innovation inom det svenska finansiella systemet
Atlantis | 319 s | Isbn 9789173535328
Recensent: Mats Benner
Finansvärldens instabila karaktär

Denna antologi om de svenska finansiella transaktionernas utformning och reglering är ett utmärkt komplement till de industritunga ekonomiska historikerna.Boken beskriver ett närmast cykliskt förlopp: existerande system undergrävs av ny teknik och nya arbetsformer, vilka i sin tur ger upphov till nya ordningar, som snart kommer att utmanas på ett liknande sätt.Stabilitet är sannolikt något som måste tillföras den finansiella sektorn utifrån.

I länder där finansmarknaderna traditionellt sett varit svaga och främst tjänat produktionen finns ett djupt anti-finansiellt sentiment. I svensk ekonomisk debatt och ekonomisk-historisk forskning spelar exempelvis banker och bankirer en ganska blygsam roll. Läser man Ulf Olssons förnämliga studier av Wallenbergarna är det framför allt i rollen som industriella dirigenter familjemedlemmarna träder fram, inte som snävt avgränsade bankmän. Annat är det i brittisk debatt - där avspeglas Citys centrala betydelse i såväl politik som vetenskapliga arbeten.

Men den finansiella sektorns utveckling i Sverige är också värd att berätta om. Inte minst i tider av djup ekonomisk osäkerhet och skepsis mot hela det finansiella systemet finns det anledning att se över hur relationerna mellan finanser och samhälle har utvecklats över en längre tidsperiod.Hur har man i tidigare skeden hanterat ojämnheter och obalanser? Vilken roll har de finansiella aktörerna spelat i skiften av svensk ekonomi? Finansmarknaden är den moderna tidens kanske mest kritiska punkt - nödvändig för det ekonomiska kretsloppet men också hotfullt destruktiv när den tappar kontakten med ekonomiska realiteter och styrs av sina egna behov. Ska vi någonsin kunna finna en rimlig samexistens med finansmarknaderna måste vi också förstå hur de fungerar och förändras, och sökandet efter nya regleringsmodeller kan hämta inspiration från tidigare finansiella sammanbrott.

Det är också här mycket av den samtida makroekonomiska debatten förs, kring hur den finansiella ekonomin tvinnats samman med den reala ekonomin, och hur smarta och effektiva regleringar kan etableras för att stimulera ”rätt” sorts entreprenörskap och innovationer från finanssektorn. Balansen mellan tröghet och nyhet, mellan innovation och tradition, och mellan ansvar och utmaning är kapitalismens själva livsnerv. Dessa spänningar är också utmärkande för den finansiella sektorn under hela dess existens.

De finansiella entreprenörerna hade sin storhetstid när finansmarknaderna släpptes fria. De utmanade de gamla finansiella formerna som tycktes hopplöst handfallna inför nya möjligheter att förmedla kapital och hantera risker och osäkerhet. Entreprenörerna tog initiativet, startade helt nya verksamheter och uppvisade en närmast oändlig förmåga att skapa nya tjänster. Problemet var bara att tjänsterna skickades rätt ut på marknaden utan någon grundlig prövning eller medvetenhet om risker och effekter (sådant som flertalet andra entreprenörer ju får tampas med).

Pengamakarna, en antologi skriven av en erfaren samling finanshistoriker, handlar om nymodigheter på de svenska finansmarknaderna och människorna bakom dem, från introduktionen av sedlar, inrättande av riksbanker, framväxten av handelshus och den moderna bankverksamheten till introduktionen av olika avancerade instrument för riskvärdering och riskhantering. Entreprenörerna är också sinsemellan rätt olika: frifräsiga uppstickare, statstjänstemän, representanter för etablerade handelshus. Framställningen har dock en viss tonvikt på outsiders, som oanmälda och oönskade tar med sig nymodigheter från andra länder och planterar i den svenska miljön - oftast under samtidens ogillande men med djupgående, långsiktiga effekter.

&nbsp:

Det är den svenska ekonomiska historien sedd i ljuset av de finansiella transaktionernas utformning och reglering som vi får ta del av i Pengamakarna. Som sådan är den ett utmärkt komplement till de industritunga ekonomiska historikerna. Ansatsen i boken är djärv eftersom innovationer inom finansiella tjänster inte direkt är något som världen ropar efter för tillfället. Upplägget och tonfallet - med en viss förkärlek för fräckhet och smartness - är också inopportunt, och anknytningen till dagens problem dessvärre ringa. Innovationerna under perioden efter avregleringen av finansmarknaderna under 1980-talet, där boken gör halt, torpederade ju nära nog hela den globala ekonomin.

Framställningen är uppbyggd kring några betydelsefulla exempel på nymodigheter: optioner och derivathandel i vår samtid, men också sedelutgivning på 1600-talet, gemensamhetslösningar för kreditgivning på 1700-talet, hanteringen av krisande banker i början av 1800-talet, framväxten av en modern företagsbaserad försäkringsbransch och den allmänna modernisering av affärsbankerna som bankirer som A. O. Wallenberg och Louis Fraenckel genomdrev med stor framgång kring sekelskiftet 1900. Boken rymmer många dramatiska historier om uppgångar och fall när finanssystemets struktur och maktfördelning förändras. I ett särskilt livfullt kapitel skildrar Oskar Broberg hur bröderna Francke flöt upp som finansiella välgörare i Göteborg när finansmarknaden gått i stå efter finanskrisen 1857, och hur det hela slutade med konkurs två decennier senare efter att våghalsiga finansoperationer hade slagit fel och större, mer välorganiserade banker i Stockholm skjutit de lokala uppstickarna åt sidan.

Boken fylls på så sätt av förändringar och förskjutningar i det finansiella systemet, där existerande trögheter och egenheter undergrävts av modern teknik och nya arbetsformer - som sedan utmanats. Detta frammanar en känsla av kontinuitet och ett närmast cykliskt återkommande förlopp. Utvecklingen är kantad av återkommande finanskriser och mer eller mindre framgångsrika försök att straffa dem som uppfattas som skyldiga. Detta kombineras med försök att skapa nya och mindre instabila former för kapitalförsörjning. Sådana försök blir sällan långsiktigt hållbara utan ersätts efterhand av uppfinningsrikedom, överhettning och framtvingad återhållsamhet.

&nbsp:

Moraliska domar får inte skymma att finansiella innovationer fortsätter att komma, och att vi i många fall själva driver fram dem genom att efterfråga nya sätt att säkra resurser och minska risker (och öka värdet på våra tillgångar). Alla innovationer är inte heller av ondo, vilket boken ger rik vittnesbörd om. En hel del av dem löser reella problem och skapar nya möjligheter. De finansiella entreprenörerna drivs heller inte alltid av egennytta utan växer i tomrum av omättade behov.

Pengamakarna är överlag generös mot de finansiella tjänsterna och deras upphovsmän, även om den inte väjer för mörkare stråk i historien. En något mindre hövlig inställning hade skärpt framställningen och tydligare lyft fram den sammansatta naturen hos de finansiella tjänsterna och deras introduktörer. Rollen att effektivisera finansiella kretslopp blandas ofta med ren spekulation, där risker göms i komplexa finansiella tjänster.

Det hade också varit önskvärt med en mer utförlig behandling av de innovationer och entreprenörer som specialiserat sig på att hantera systemrisker och osäkerhet. Ett tacksamt exempel hade varit den svenska hanteringen av bankkrisen i början av 1990-talet, som ju väckt internationell ryktbarhet för sin relativt hårdhänta hantering av aktieägarna. Boken slutar i stället abrupt med den exploderande finansmarknaden i Sverige vid mitten av 1980-talet, en explosion som drev svensk ekonomi i botten bara några år senare. Det känns något egendomligt att sluta i dur när världen nu sliter med de oförutsedda effekterna av finansmarknadens avreglering och när de svenska lärdomarna från 1990-talet har så stor global aktualitet.

På några ställen glimmar det till i framställningen och då framgår betydelsen av finansiella innovationer och entreprenörer under kritiska, historiska skeden. Krügerkraschen, en global händelse i paritet med vår tids finanssammanbrott, banade väg för en hårdhänt konsolidering och uppstramning, i nära allians mellan stat och kapital. Orkestreringen av industrialiseringen mot slutet av 1800-talet var ett annat sådant förlopp, då småpåvar som ”Kungen av Mölndal” gick under i konkurrensen med Stockholmsbankerna.

Ett annat kritiskt skede är 1980-talet när ett finansiellt system uppbyggt av en tät allians mellan stat och banker bryts upp både socialt, ekonomiskt och organisatoriskt. Nya grupper bar fram nya idéer och ideal, mest framträdande kanske Proventusgruppen kring Gabriel Urwitz och Robert Weil. När Proventus behandlas i ett engagerande kapitel får man en känsla av den dramatik och de spänningar mellan just etablerade och outsiders som präglade svensk finansmarknad i brytningen mellan gammalt och nytt under 80-talet. Proventus träder fram som den första riktiga utmanaren av det finansiella system som tog form efter Krügerkraschen (som i sin tur tas upp i boken i ett fint och nyanserat kapitel av Håkan Lindgren) och som konsoliderades efter kriget. Omvandlingen av Stockholmsbörsen från ärevördig men försiktig institution till del av ett globalt konglomerat var en annan parallell händelse med djup betydelse för svensk ekonomi, där OM-gruppen på en och samma gång introducerade en ny finansiell tjänst (derivathandel), slukade och omformade den halvstatliga Stockholmsbörsen och aktivt omskolade den politiska eliten från skepsis till entusiasm inför de finansiella tjänsternas möjligheter.

Denna typ av historiska översikter har tveklöst ett värde även om det sammanhållna greppet alltså inte är särskilt väl utvecklat; boken blir ett axplock snarare än en systematisk analys av finansmarknadernas dynamik. Temat är viktigt. Kan man skapa ramar för den finansiella ekonomin som erkänner dess speciella risktagande karaktär men som samtidigt gör den långsiktigt hållbar, eller är vi dömda att leva i cykler av expansion och sammandragningar utan stabila jämviktspunkter? Kapitalismens långsiktiga fortlevnad är sannolikt beroende av sådana jämviktspunkter som hanterar balansen mellan rättvisa och effektivitet, mellan innovation och stabilitet, mellan experiment och hållbarhet.

Det senaste decenniet har den finansiella sektorns innovationer och entreprenörer alltmer frigjorts från den reala ekonomin och samhällets villkor och behov och därigenom blivit en alltmer självständig kraft. Länge såg det ut att fungera riktigt bra och finansaktörerna föreföll vara just pengamakare, skapare av ett slags outsinliga bankomater som gjorde hela samhället rikt. När systemet brakade samman är behovet av alternativa modeller akut, men från finansmarknaderna själva är det tveksamt om någon hjälp går att finna.

Det entreprenörskap som hela tiden har format och präglat finanssektorn - och som Pengamakarna förtjänstfullt beskriver - behöver och har alltid behövt en fungerande samhällelig ram för att komma till sin rätt. Men hur framtidens mer återhållsamma entreprenörer och mer hållbara innovationer ser ut vet vi inte. Redan kort tid efter finansdebaclet 2008 var branschen på fötter igen och den tar alltmer plats och blir alltmer självsäker. Det tycks som om de krafter som släpptes lösa under 1980-talet behåller greppet också efter den mest akuta krisen - i väntan antingen på det riktiga sammanbrottet eller på några mirakulösa självläkande krafter.

Mats Benner är professor i forsknings-politik vid Lunds universitet.

– Publ. i Respons 4/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet