Föregående

nummer

Söndag 20 augusti 2017

3/2014

Tema: Den nya selfieskheten. Skapar de digitala nätverken en ny narcissism?
Historia
Marco Smedberg
Första världskriget
Historiska media | 396 s | Isbn 9789186297008
Recensent: Alf W Johansson
Gammaldags historieskrivning

Det finns fyra typer av historiska framställningar: krönikor, specialundersökningar, översikter och synteser. En krönika är händelser uppradade längs en tidsaxel utan några djupare förklaringar; specialundersökningen, som är den vanligaste formen av vetenskaplig framställning, är en undersökning på djupet av ett avgränsat område, vanligtvis arkivbaserad; översikten är en sammanställning av ett större område byggd på litteratur, som kan innehålla mera djupgående förklaringar men gör det inte alltid. Syntesen, slutligen, är en ganska rar fågel i den historiska litteraturen: det är en sammanhållen framställning som försöker fånga skeendets innebörd genom att peka ut de sammanbindande elementen i historien.

Marco Smedbergs bok Första världskriget är en översikt, som ibland närmar sig krönikan. Smedberg är en kompetent berättare, men framställningen är i sina huvuddrag traditionell, för att inte säga gammaldags. Krigshistoria som vetenskaplig disciplin har ändrat karaktär under de senast årtiondena. Man kan tala om en "kulturell vändning", ett vidare samhälleligt och antropologiskt perspektiv på krigen. Av detta märker man inte mycket i Smedbergs bok. Boken kan fungera som en introduktion till världskrigets slagfältshistoria, men den samhälleliga och politiska omvandling som staterna genomgick är styvmoderligt behandlad. Även interaktionen mellan front och hemmafront, som står i centrum för mycken modern forskning berörs knappast.

Populärhistoriska författare dras till krigshistorien eftersom den har en sådan oerhörd dramatik och erbjuder spännande läsning, men den är inte alltid upplysande, ibland är den rent av förvirrande genom mängden av detaljer. På en punkt är dock Smedberg modern. Det har blivit brukligt att på ett annat sätt än tidigare låta de "vanliga" människorna komma till tals. Det är ett mode som Smedberg tagit till sig. Jag skulle tro att ungefär tjugo procent av framställningen består av citat från dagböcker, brev och memoarer, ja även i några fall romaner. Dessa "vittnesbörd" livar i hög grad upp framställningen, men det finns en viss godtycklighet i denna metod att låta källorna överta beskrivningen av skeendet.

Bara två påpekanden. Man kan inte säga att serbiska regeringen accepterade Österrikes ultimatum 23 juli: den vägrade gå med på att låta österrikisk personal delta i polisutredningen, vilket gav Österrike en anledning att gå vidare mot krig (s 23). Sovjetunionen deltog inte i Versailleskonferensen 1919 av den enkla anledningen att denna statsbildning tillkom först 1922 (s 334).

Alf W. Johansson är professor emeritus vid Södertörns högskola och senior editor på Respons.

– Publ. i Respons 3/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet