Genomarbetat stycke samtidshistoria

De trender som journalisten Patrick Cockburn pekar ut i sin bok har behållit sin aktualitet även om man kan finna brister i hans analys, till exempel när det gäller schismen mellan shia och sunni. Bäst blir boken om man läser den som ett reportage.

Få samtidsfenomen har blivit så intensivt debatterade och omskrivna som Islamiska statens framväxt i Syrien och Irak. Sedan sommaren 2014, då IS (eller ISIS, ISIL, Daesh, vilket namn man nu föredrar) sattes på den västerländska mediala kartan, har det skrivits hyllmeter av nyhetsrapporter, krönikor, ledartexter och debattinlägg i ämnet. Vad som saknades under den inledande perioden var framför allt expertanalyser i monografiform. I skrivande stund finns det förvisso ett flertal böcker i ämnet –  mer eller mindre lyckade får väl tilläggas – men sett i backspegeln är den irländska journalisten Patrick Cockburn en av de tidigaste att ta sig an uppgiften i Jihadisternas återkomst. På pappret finns alla förutsättningar för ett gediget bidrag till ämnet. Cockburn har arbetat som Mellanösternkorrespondent först på Financial Times och sedan 1991 på The Independent. Han har ägnat flera tidigare verk åt Iraks samtidshistoria och i dessa studerat situationen i landet både före och efter den amerikanska invasionen 2003. Cockburn är således väl insatt i frågan och baserar en hel del av sina redogörelser på erfarenheter från resor och reportage i regionen.

Den extremt utbredda korruptionen hade lett till att merparten av styrkan köpt sig en mer eller mindre permanent permission.

I ett av bokens första kapitel beskrivs slaget om Mosul, Iraks näst största stad, sommaren 2014 där IS trots numerärt underläge lyckades utmanövrera den irakiska armén. Hur var det möjligt? Om man får tro Cockburn var enbart en tredjedel av regeringens armé verkligen på plats när staden attackerades. Den extremt utbredda korruptionen hade lett till att merparten av styrkan köpt sig en mer eller mindre permanent permission. När striderna tätnade tog så småningom även befälhavare och stabschefer till flykten och flögs ut från staden i helikopter. De trupper som återstod var chanslösa.

En annan anledning till stadens fall kan hänföras till den interna oppositionen. Sedan den shiamuslimska premiärministern Nuri al-Maliki tillsattes 2006 hade maktordningen förändrats i landet. Saddam Husseins tidigare förtryck av oliktänkande grupper, bland annat shiiter, hade bytts ut mot en ny maktapparat, vilket innebar att sunnimuslimer nu i större utsträckning blev föremål för diskriminering och ibland direkt förföljelse. Mosuls sunniter, liksom många andra dominerande sunnitiska klaner i Irak, ställdes inför valet att sluta upp bakom landets armé, det vill säga den instans som förföljt dem, eller att acceptera IS maktövertagande. De flesta kände sig tvingade att välja det senare.

Om samtidsförhållandena i Irak är den ena pusselbiten för att förstå IS snabba framfart utgör Syrienkriget den andra. Cockburn visar hur gruppen genom sitt inträde i Syrien 2011 effektivt lyckas parasitera på konflikten mellan Bashar al-Assads regim och oppositionsrörelsen. I ett hopplöst krig med en vardag av plundringar, banditstyre, våld och kaos har IS välkomnats av en del av (den återigen framför allt sunnitiska) lokalbefolkningen, eftersom rörelsen trots sitt brutala rykte upprätthållit någon form av lag och ordning i de områden som erövrats. Alternativen är dessutom få. Den sekulärt orienterade oppositionsrörelsen har försvagats, till stora delar ersatt av olika jihadgrupper med kopplingar till al-Qaida eller IS.

Varför är jihadisterna så framgångsrika i dag? Cockburn betonar deras finansiering och utrustning från USA-allierade Saudiarabien och sunnimonarkierna vid Persiska viken. Här skyms dock en del andra omständigheter, exempelvis den internationellt utbredda uppslutningen till IS och resandeproblematiken, liksom sociala mediers roll – för att nämna några.

Kanske är boken som bäst om man läser den som ett reportage. Cockburn skildrar skickligt ögonblicken på fältet och visar hur vanligt det är med vilseledande information i krigsområden. Som exempel nämns berättelser om självmordsbombningar i Bagdad, där uppgiftslämnarna har gett en detaljerad beskrivning av bombarens ansiktsuttryck precis före explosionen. Hade de kommit så nära hade de ju varit döda.

Patrick Cockburn delar med sig av omfattande kunskaper på en beskrivande nivå. Detaljrikedomen imponerar, liksom jämförande fram- och tillbakablickar i Mellanösterns samtidshistoria. Samtidigt blir det ofta ett myller av uppgifter och information som saknar en god övergripande struktur – boken är relativt svår att överblicka och orientera sig i.

Analytiskt finns det också brister, inte minst när det gäller förståelsen av schismen mellan shia och sunni. Gång på gång dyker de slitna termerna ”sekterism” och ”fanatism” upp som förklaringar till Mellanösterns intra-religiösa splittringar och konflikter. Men om det historiskt är lätt att hitta exempel på både motsättningar och samarbete mellan religiösa och etniska grupper, vad beror egentligen dagens intensifierade spänningar mellan shiiter och sunniter på? Formella teologiska olikheter har ofta svagt förklaringsvärde. Frågan man bör ställa sig handlar kanske mer om varför människor just nu väljer att starkt identifiera sig med den ena gruppen – shiiter eller sunniter – och samtidigt ofta demonisera den andra. Här behöver psykologiska, sociala och ekonomiska faktorer beaktas, men också förklaringar som beaktar den samhälleliga situationen i området: dåligt fungerande stater och stridigheter mellan stammar och klaner, där klantillhörighet ofta överlappar med etnisk och religiös tillhörighet.

Vissa svagheter till trots är Jihadisternas återkomst ett genomarbetat stycke samtidshistoria. Det är svårt att skriva om ett högaktuellt fenomen. Nya händelser tillkommer dagligen och förutsättningarna i regionen förändras ständigt. Samtidigt är det uppenbart att de huvudsakliga trender som Cockburn pekar ut behåller sin aktualitet. Frågorna kring den våldsbejakande islamismens landvinningar är om möjligt än mer angelägna i dag än för drygt ett år sedan när boken först gavs ut.

Jimmy Emanuelsson har en masterexamen i religionsvetenskap och arbetar som föreläsare och konsult på Religionsvetarna.