Föregående

nummer

Onsdag 26 april 2017

6/2012

Tema: EU borde inte ha infört en gemensam valuta och penningpolitik utan att samtidigt införa en fiskal union.
Konstarterna & medier
Kaj Falkman
Överraskningens poesi
Upplever av haiku
Atlantis | 255 s | Isbn 9789173534628
Recensent: Monica Braw
Haikun är så kort att diktaren inte får plats

Den japanska haikun har spritt sig över hela världen och antar många skepnader, men kan inte se ut hur som helst, som Kaj Falkman visar i sin rika och unika introduktion. Haikun är inte en bekännelsedikt och man ska inte uttala känslor utan väcka dem.

I USA och England delas det ut ”Haiku kits”, haikulådor, till skolorna så att eleverna ska få lära sig att skriva haiku, japansk kortdikt. Det finns också andra instruktionsböcker, som Jeanne Emrichs Haiku Habit Workshop. I den får presumtiva poeter råd som att betrakta omgivningen och sedan zooma in, att stanna upp, blunda och lyssna, att röra vid föremål för att lära känna dem, att smaka, att lukta och att lägga märke till hur sinnena uppfattar världen olika vid olika tider av dygnet.

Det förefaller som en övning lämplig för alla sorters diktare. Kaj Falkman understryker i Överraskningens poesi. Upplevelser av haiku att haiku inte bara har blivit en internationell poesiform med japanskt ursprung. Den antar också många skepnader. Ta till exempel världens mest berömda haiku, skriven av Matsuo Basho, haikuns fader, här i Falkmans tolkning:

 

Den gamla dammen

En groda hoppar i

- vattnets ljud

 

I Bashos dikt finns grundläggande ingredienser i en haiku: en bild, en händelse och en överraskning. De blir tydliga som en film. Men det råder också en atmosfär av melankoli kring landskapet och det plötsliga och flyktiga som sker. Kontrasten till en amerikansk haikupoets alster, citerad i Överraskningens poesi, kan knappast vara större:

 

En häst

i full galopp

på en tomat

 

Basho levde 1644-1694. Han hade möjligtvis samurajursprung men ställde sig avsiktligt utanför shoguns strängt reglerade ståndssamhälle. Det var möjligt för bland andra poeter, vilka ändå liksom Basho kunde bli högt respekterade och uppburna under sin levnad. De beundrades inte enbart för sin konst utan också för att de med berått mod tog avstånd från den hårda och krassa värld som rådde i miljonstaden Edo (Tokyo). Samurajerna var samhällets ledare men många av dem levde på den ekonomiska katastrofens brant. Städernas handelsmän däremot var visserligen ibland mycket välbeställda, inte minst som långivare till samurajer, men befann sig längst ner i rang.

Bashos konst anknöt inte till dagshändelser men väl till vardagslivet, ofta i form av snabba, kommentarliknande iakttagelser. En del haikumästare lär ha skrivit tusentals verser på en enda dag. Många västerlänningar har blivit fascinerade av detta och uppfattar en haiku som något man enkelt kan svänga ihop. Det går numera desto mera geschwind som det i en del kretsar är accepterat att strunta i vad man skulle kunna tro är haikuns grundkrav: stavelseräkningen 5-7-5. Det räcker då med tre rader fri vers. Falkman, som har skrivit och föreläst inkännande om Dag Hammarskjölds författarskap, tar ändå ett exempel från honom:

 

Detta tillfälliga

möte av möjligheter

kallar sig Jag.

 

Hammarskjölds dikt har, anser Falkman, visserligen haikuns form men är snarare ett epigram eller en aforism till innehållet. Det finns nämligen trots allt krav på en haiku även om man lämnar de 17 stavelserna därhän.

Definitionerna av haiku är ofta poetiska i sig. I Nationalencyklopedin heter det: ”... en haiku beskriver ögonblicket mot bakgrund av tidlösheten”. Encyclopedia Britannica definierar haiku så här: ”... an art of expressing much and suggesting more in the fewest possible words”, danska Lademann: ”... registrerar en ögonblicksbild, en spontan upplevelse, oftast av naturen, varigenom en uppfattning om existensen avspeglas” och Haiku Society of America - som sedan länge har försökt komma fram till en definition - talar om ”imaginistic language to convey the essence of an experience of nature or the season intuitively linked to the human condition.”

Den engelske författaren R.H. Blyth talar om haiku som ”a shock of mild surprise”. Det är känslan diktaren får när haikun föds och den fortplantar sig till läsaren ”när den återföds i hans sinne.” Falkman själv formulerar en tioradig definition som förutom det existentiella framhåller ett konkret bildspråk och skildringen av en förändring med en överraskande poäng eller ”en kvardröjande poetisk stämning”.

Kaj Falkman kom själv först i kontakt med haiku när han var stationerad som diplomat i Japan. Han är grundare av det livaktiga Svenska Haiku Sällskapet. Förutom att han själv författar haiku har han också introducerat japansk dikt i Sverige, alltifrån Japans kejsarinna Michikos wakadiktning (Strömdrag) till just haiku.

Intresset för japansk konst exploderade i Väst under andra hälften av 1800-talet när Japan öppnat sina gränser efter över 200 års isolering från vår del av världen. Det blev till en vurm, japonisme, som omfattade konst, konsthantverk, design, möbler och kläder. Impressionisterna blev oändligt inspirerade av träsnitten med deras klara, starka färger och detaljerade skildringar där de allra minsta kryp i naturen, de allra mest trälande människor och de allra mest vardagliga bestyr var värda att studera och avbilda.

Den japanska litteraturen var till att börja med svårare att tillgodogöra sig eftersom så få kunde läsa den. Men heroiska språkgenier som Basil Hall Chamberlain och W.G. Aston blev de första att lista ut den mycket främmande grammatiken och de kinesiska skrivtecknens överföring till den obesläktade japanskan och snart följde fler. I Sverige var tydligen Anders Österling 1933 den förste att uppmärksamma haiku genom att recensera en japansk haikuantologi översatt till engelska, även om han undrade om denna ”dvärgpoesi kan stimulera den europeiska publiken till full uppskattning”. Det dröjde till 1959 innan japansk haiku översattes till svenska i antologin Haiku av Jan Vintilescu 1959. Bland svenska författare som skrivit haiku är Bo Setterlind och Tomas Tranströmer.

Om en haiku kan se ut ungefär hur som helst nuförtiden, måste det ändå finnas några kriterier. Falkman diskuterar många, till exempel koncentration, ordföljd, tankepaus, rytm och humor. Dikten beskriver ofta ett skeende som ett trestegshopp med entré, handling, final, med andra ord den där dammen, grodan och plasket. Det kan också röra sig om en bild som oväntat förvandlas. Det sker någonting, vare sig det är en visuell förändring eller en överraskning. Det rör sig ofta om något flertydigt, som i en haiku av en annan svensk diplomat och haikuförfattare, japanologen Lars Vargö:

 

Den gamle munken

öppnar vördsamt träporten

åt en stark höstvind

 

Just årstider tillmäts stor betydelse i Japan. En utlänning får ofta höra hur viktiga årstiderna är där, och man kan ibland litet irriterat fråga sig om japanerna verkligen tror att vår, sommar, höst och vinter bara finns i deras land. Just i haiku är emellertid årstiderna av större betydelse än vi kanske kan föreställa oss. En speciell term, kigo, betecknar ord som är bilder för årstiden och en traditionell haiku bör innehålla ett årstidsord, som måne (höst), körsbärsblom (vår). Det kan tyckas tämligen lättförståeligt och ersättas med svenska företeelser som kräftor och Lucia. Men det finns hela ordböcker med kigo. Falkman påpekar att i haiku söker man inte förnyelse med hjälp av nya ord utan genom att använda gamla ord i nya bilder.

Vissa ordklasser anses mindre lämpliga. Rent generellt bör inte adjektiv och adverb användas. Inte heller bör man skriva ”jag”. Över huvud taget är haikun inte något slags bekännelsedikt utan författaren strävar efter att uttrycka något allmängiltigt som läsaren sedan kan återföra på sig själv. Som någon uttryckte det: haikun är för kort för att diktaren själv ska få plats. Egendomligt nog kan man också tala om att fantasin inte har någon plats. Det som beskrivs bör vara konkret men kan förstås väcka fantasin.

En annan säregenhet för denna diktform är att den inte heller direkt ska uttrycka känslor. Det uppfattas, skriver Falkman, ”som ett diktat eller en självförhävelse”. Han tar ett exempel:

 

På dina tankar

satte du ett frimärke.

Jag fick nytt livsmod.

 

För en person som inte är bevandrad i haiku kan det tyckas vara en mycket bra dikt. Men Falkman, domare i många haikutävlingar, säger rent ut att detta bidrag inte kunde få pris eftersom ”känslouttrycket i slutraden var alltför direkt och självcentrerat”. Man ska alltså inte uttala känslor utan väcka dem.

Bland många enskildheter tar Kaj Falkman också upp metaforer. De har i allmänhet ingen plats i en haiku som bör framkalla en ögonblicksbild. I en sådan finns det inte tid och rum för en jämförelse med någon annan bild. Som exempel på ett bruk av metaforer tar han Tranströmers dikt:

 

Kraftledningarna

spända i köldens rike

norr om all musik

 

Falkman anser att sista radens hänvisning till musik genom att kraftledningarna framträder som stumma tonlinjer utan att det utsägs är en dold metafor. Att sådana inte är helt otänkbara visar han dock i översättningen av en dikt av Basho från ett diktarsamkväm:

 

De vita krysantemerna

fångar blicken

inte ett dammkorn.

 

Falkman förklarar att krysantemerna symboliserar värden och hans rena sinnelag, och att en metafor i en god haiku ligger djupt begraven i dikten. Men den är onekligen svårförstådd av icke-japaner.

En annan svårighet med att översätta japansk haiku ligger i skillnaden mellan japanska (ursprungligen kinesiska) tecken och bokstäver. Att fästa blicken på ett enda speciellt skrivtecken är en ögonblickets upplevelse, fylld av skönhet men också av mening, historia och associationer. Mycket av detta går obevekligen förlorat i nästan alla andra språk.

Också om själva tillblivelseprocessen finns olika uppfattningar. I USA talar man om ”haikuögonblicket”, haikupoetens plötsliga inspiration som ska vara något i stil med zenbuddismens satori, plötslig förståelse av tillvarons innersta.

Kaj Falkman förefaller personligen ha en mindre dramatisk inställning. Han talar om ”haikuberedskap”, det tillstånd när man tillåter sig att se och vara öppen för intryck som kan bli till en dikt. Han lägger märke till ett träd i parken och skriver:

 

Det gamla hjärtat

har växt ihop

med barken

 

Falkmans bok är en rik och unik presentation både av haiku som diktform, av hantverket att skriva haiku och av en rad haikuförfattare, japanska, svenska och utländska, erfarna så väl som oprövade. Den 11-åriga franska skolflickan Séverine Choussaud hör till de sistnämnda men hennes haiku i Falkmans översättning är en handledning så god som någon:

 

Låt oss vässa pennan

vid ett fönster

och sedan vänta

Monica Braw är fil.dr i japansk historia och författare.

– Publ. i Respons 6/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet