Föregående

nummer

Torsdag 17 augusti 2017

4/2013

Tema: När Norstedts Sveriges historia hunnit fram till nutiden är det dags att fråga om den svenska modellen verkligen var så unik.
Naturvetenskap & teknik
Henrik Ennart
Åldrandets gåta
Vetenskapen som förlänger ditt liv
Ordfront | 324 s | Isbn 9789170377051
Recensent: Clary Krekula
Halvsvält förlänger livet

Henrik Ennart ger en omfattande beskrivning av den pågående forskningen om åldrandets biologiska orsaker. Hans huvudintresse är hur livet kan förlängas genom ­kalorirestriktion medan åldrandets sociala dimensioner inte framträder lika starkt.

Det är allmänt bekant att vi lever längre än tidigare, men insikten om hur snabbt livslängden ökar och hur mycket forskarvärlden känner till om de mekanismer som reglerar detta är inte lika utbredd. I Åldrandets gåta – Vetenskapen som förlänger ditt liv ger Henrik Ennart en rik, om än ibland något svårgenomtränglig beskrivning av den pågående forskningen om biologiskt åldrande och livslängd. Han konstaterar att han själv som 52-åring har fått en ökning med sju år av sin förväntade livslängd sedan han var 30. Sex av de ”nytillkomna” åren beror på att själva prognosen skrivits upp eftersom det stora kollektivet äldre nu lever längre. Denna utveckling har skett samtidigt som konsumtionen av skräpmat ökat och vi lever med stress, miljögifter, psykisk ohälsa och med rökning och drogmissbruk.

Generellt beror den ökande livslängden på bättre ekonomi, bättre sjukvård och livsstilsförändringar. Den högsta medellivslängden finns i skatteparadis som Monaco, där en inflyttning av rika äldre och utflyttning av yngre och lågavlönade gett en medellivslängd på 90 år generellt och 94 år för kvinnor. Bortsett från sådana områden har Japan den högsta livslängden. I en mindre grupp länder som kommer därefter ligger också Sverige med en medellivslängd på nästan 84 år för kvinnor och 80 år för män.

Den höga svenska medelåldern beror på en stor andel gamla i befolkningen, på att många blir äldre än i andra länder och på att barnadödligheten är låg. Det har framkastats att hälften av de barn som föddes i Sverige under 2012 kan komma att bli 104 år gamla. En skillnad mellan Sverige och många andra länder är att det här inte bara är kvinnor som blir äldre, utan också män. En möjlig förklaring till detta är att livsstilar ändras och att männen som kollektiv blivit mer försiktiga. Den framstående svenska placeringen vid internationella jämförelser gäller inte bara livslängden; vi lever längre med bibehållen hälsa. Invånare i Sverige är friska under 90 procent av livet; motsvarande siffra i övriga Europa är 80 procent. Sedan år 2004 har de svenska kvinnornas förväntat friska år ökat med 10 år och uppgår alltså nu till 71 år, för de svenska männen har ökningen varit två månader mindre.

Förr var 80 år den enskilda ålder då flest dog av ålderdom; i dag sker detta vid en ålder av 88 år. 110–115 år tycks vara den övre gräns som ytterst sällan överskrids för vad som är vår maximala livslängd. Den snabbt höjda medelåldern i befolkningen har lyft fram frågan om hur gamla vi egentligen kan bli. Finns det över huvud taget ett tak? En del forskare sätter gränsen vid 120 år, andra hävdar att den första person som kommer att kunna bli 200 år redan är född och att vi i framtiden kan bli äldre än så. Några tror till och med att den första människa som blir 1000 år redan har sett dagens ljus. Mot detta hävdar andra att vi snarare bör räkna med en långsam förändring där medellivslängden höjs successivt.

Forskningen har fokuserat på att finna de faktorer som bromsar det biologiska åldrandet. Andra forskningsinsatser, som att försöka bota sjukdomar en i taget, beskrivs i sammanhanget som en tidsförlust. I ett framtida scenario ser man nanosensorer som åker runt i kroppen och läser av blodvärden, så att man redan på ett tidigt stadium kan upptäcka sådant som behöver regleras. Runt om i världen tävlar forskningsteamen om att bli först med att lansera ett piller som kan förlänga livet. Förväntningarna på ett genombrott i forskningen om föryngring av kroppens celler drivs upp av de positiva resultat som redovisats i studier på olika djurarter. Dessa bidrar också till att rika investerare blivit mer hugade att göra stora investeringar i forskningen, förvissade om att framstegen sker så snabbt att satsningarna kan vara ett effektivt sätt att förlänga det egna livet, och detta är naturligtvis något som i sig ytterligare påskyndar den pågående forskningen.

I jakten på nycklarna till åldrandets processer har ett särskilt intresse riktats mot de geografiskt avgränsade områden där invånarna lever längre och är friskare än på andra platser, de så kallade blå zonerna − ett namn som kommer från att forskarna brukade ringa in sådana områden på kartan med en blå kulspetspenna. Den kanske mest kända regionen är den japanska ön Okinawa, som också kallats de odödligas ö. I dag rapporteras ön ha 920 stycken 100-åringar i en befolkning på 1,4 miljoner invånare. Andra blå zoner är till exempel Sardinien och avgränsade regioner i Brasilien, Costa Rica, Kuba och Sydkorea samt bland bergsbefolkningen i Kaukasus. Studier av zonerna uppvisar en del gemensamma nämnare. Invånarna är fysiskt och socialt aktiva, har speciella matvanor med ett lågt kaloriintag och begränsat intag av kött, de röker i mindre utstäckning och undviker stress. Att människorna i dessa områden blir så gamla är inget resultat av genomtänkta val, utan snarare av att livet här levs på ett sätt som gör det möjligt för många enskilda individer att helt enkelt råka agera ”rätt”. Ett annat gemensamt drag är att dessa blå zoner är på utdöende.

Även Sverige har en region där andelen hundraåringar motsvarar den i de blå zonerna. I ett band som går från Åland, över Småland och in i nordöstra Skåne överstiger andelen hundraåringar kraftigt förekomsten i andra delar av landet. Medan Sverige generellt har 20 hundraåringar per 100 000 invånare är till exempel motsvarande siffra i Kronoberg 31. Berättelsen får karaktären av en nagelbitare när Ennart beskriver hur han upptäcker att Sveriges nu levande äldsta person, en 110-årig kvinna, kommer från denna regions omedelbara närhet, och att detsamma gäller för 8 av de 15 svenskfödda människor som blivit äldst genom tiderna. Sveriges högsta medellivslängd finns i de rika kommunerna men dessa ligger alltså inte i topp när det gäller andelen hundraåringar. Detta skulle, menar Ennart, kunna ses som ett visst stöd för teorier om att individer som tar sig genom fattigdom och svält blir starka, och att det främst är svält under fosterstadier som är av intresse. Balansen är dock skör eftersom undernäring samtidigt ger motsatt resultat.

Man har länge utgått från att åldrandet beror på ackumulerade skador på celler, exempelvis på grund av oxideringsprocesser och kroniska inflammationer. Det har lett till att socker, vitt mjöl och andra snabba kolhydrater lyfts fram som inflammationsdrivande och till att konsumtionen av antioxidanter ökat. Mot detta hävdas nu att även om dessa skador på cellnivå tilltar med stigande ålder, hinner de sällan under en livstid bli så omfattande att de i sig blir hela orsaken till döden.

Denna forskningsinriktning pekar på att kalorirestriktioner med 30–40 procent mindre energi är det effektivaste sättet att förlänga den maximala livslängden hos flertalet djurarter. Sådan halvsvält tycks innebära att kroppen blir bättre på att tillvarata allt nödvändigt och att städa undan. Samma effekter kan också fås genom att man ökar energiförbrukningen genom träning. Enligt Ennart tyder mycket på att halvsvält åtminstone förbättrar hälsan, men att man måste vara extremt noga med maten och att det är viktigt att börja med sådan kost tidigt i livet. Eftersom detta är en livsstil som inte förväntas locka de stora grupperna söker läkemedelsindustrin efter ett piller med samma fördelar som kalorirestriktion, något som skulle kunna marknadsföras som ett föryngringspiller.

En annan forskningsinriktning pekar på att åldrandet är biologiskt reglerat och kan påverkas av gener. Studier av supergamlingar har visat att de bär på speciella gener som skyddar dem mot riskgener för sjukdomar. Man har bland annat identifierat en gen som ensamt sägs kunna förlänga livet med fyra år och man har visat att däggdjurs åldrande kan bromsas med hjälp av medicinska preparat.

Ennart sammanfattar forskningen så här: det finns olika mekanismer som reglerar livslängden och det enda man än så länge vet aktiverar dem alla är en energisnål kost. Mat, motion och genetiskt arv är centrala men sambanden dem emellan är mer komplexa än vad man tidigare anat.

I förbigående ställer Ennart också frågan om utvecklingen med ökad livslängd bara är positiv eller om den också skapar problem. Enligt en tidigare dominerande tes skulle ökad livslängd innebära en längre sjukperiod i livets slutskede med kraftig ökning av vårdkostnader som följd. Senare forskning har i stället pekat på att tiden med sjukdom kan komprimeras genom livsstilsval och det hävdas också att vårdkostnaden för en person som dör vid 100-års ålder bara utgör en tredjedel av kostnaden för någon som dör vid 67-års ålder. Anledningen till att detta inte upptäckts tidigare sägs vara att man studerat för unga populationer, eftersom den tydligt komprimerade sjuktiden framträder först efter 105-års ålder. Likaså har det identifierats tre olika typer bland dem som är äldre än 100 år: ”Flyktingarna” som undkommer sjukdom helt, ”uppskjutarna” som inte drabbas alls av sjukdom förrän de kommer upp i 80-års ålder och de så kallade ”överlevarna” som är robusta och tar sig igenom och överlever sjukdomar.

Ennarts huvudintresse kretsar kring frågor om hur livet kan förlängas och särskilt den roll som kalorirestriktion har i dessa processer. Engagemanget i de sociala dimensionerna är däremot inte lika starkt. När till exempel frågan om ökad livslängd skulle kunna leda till en befolkningsexplosion diskuteras, pekar han på möjligheten att via lagstiftning begränsa antalet nyfödda barn, utan att reflektera över vad konsekvenserna av detta skulle kunna bli, detta trots den kritiska debatt som förts om sådan politik. I dessa avsnitt får egna antaganden många gånger företräde framför redovisning av forskningsresultat och här finns också uppenbara missar. Ett sådant är när Ennart hävdar att åldrandet förändrats i form av att en ny ”fjärde ålder” smugit sig in mellan yrkesliv och sjuklighet. Han bortser då från hela den omfattande forskning i vilken denna nya period med bibehållen hälsa och oberoende i stället går under benämningen ”tredje åldern”, medan den fjärde åldern används för att beteckna livets slutskede med förväntad skröplighet. I ett inledande kapitel påpekar Ennart att åldrandet är en klassfråga och illustrerar därmed att debatten om ökad livslängd omfattar såväl biologiska som sociala aspekter. Följaktligen borde bägge perspektiven ha förtjänat samma grundlighet.

Clary Krekula är docent i sociologi vid Karlstads universitet.

– Publ. i Respons 4/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet