Föregående

nummer

Tisdag 26 september 2017

3/2013

Tema: Resultaten inom skolan har sjunkit och det har också försäljningen av läromedel. Finns det kanske ett samband?
Historia
Henric Bagerius & Ulrika Lagerlof Nilsson (red.)
Moderna historier
Skönlitteratur i det moderna samhällets framväxt
Nordic Academic Press | 190 s | Isbn 9789185509652
Recensent: Torbjörn Nilsson
Historier som historia

Mellan skönlitteratur och historieforskning uppstår ofta spänningar. Aristoteles stod för en klassisk åtskillnad mellan historia och fiktions­litteratur. Romantikens litterärt drivna historieskildrare som Thomas Carlyle (1795–1881) förenade däremot de två. I syfte att göra historieskrivningen till vetenskap satte Leopold von Ranke (1795–1886) och hans likasinnade staten i centrum, ett perspektiv som knappast gav utrymme för skönlitterära utsvävningar. Sedan dess har det historiografiska credot varit att med fakta och källkritik övervinna myter. Weibullskolan har liksom historiematerialismen bidragit till att bevaka gränserna. Under påverkan från den kulturella vändningen och postmoderna strävanden att upphäva skillnaden mellan fakta och fiktion har skönlitteraturen åter blivit en faktor att ta hänsyn till, oavsett hur man bedömer dess värde för historieforskningen. Vi möter dessutom oftare annat populärkulturellt historieberättande – i filmer, teveserier och fantasifulla dataspel.

Oavsett gränslinjer har båda genrerna – historievetenskapen och (den historiskt inriktade) fiktionen – en gemensam utgångspunkt, att skapa mening. Båda gör anspråk på att tolka människors liv och samhällets förändring. Båda arbetar med ord, kan använda dokument och vill förklara händelser. Båda vill nå läsare.

På senare år har fler historiker och litteraturvetare intresserat sig för sambanden. Nu har fem Göteborgshistoriker åstadkommit antologin Moderna historier. Redaktörerna Henric Bagerius och Ulrika Lagerlöf Nilsson anger syftet i inledningen (samt i Bagerius metodologiska bidrag). Skönlitteratur sägs öppna för nya tolkningar. Samhällsförändringar speglas i en mänsklig och individualiserad form. Litterär text och historisk kontext ses som växelverkande. Texterna speglar förändringar, men bidrar också till dem.

Flera exempel ges på hur skönlitteratur använts som källa i senare års avhandlingar. Forskaren kan visa fram paradoxer, kontraster eller diskrepanser som sällan blir synliga i annat källmaterial. Därmed kompliceras bilden av moderniseringen och samhällets förändring. Det blir möjligt att ”utläsa normsystem och tankemönster i historiska samhällen och dessutom lokalisera motstånd mot rådande normer och värderingar”.

Pia Lundqvists bidrag, ”Mellan förnuft och känsla. Ett konsumtionshistoriskt perspektiv på Emelie Flygare-Carléns Ett köpmanshus i skärgården”, behandlar det framväxande konsumtionssamhället. Romanen beskriver moralen på området, hur ett förnuftigt och rationellt ”köpbeteende” växer fram. Konsumtion skapade identitet, inte minst kläderna för kvinnorna. Henric Bagerius, ”Mellan förnuft och känsla. Anne Charlotte Leffler och 1880-talets dräktreformrörelse”, tar tag i denna tråd. Syftet med rörelsen var att lösgöra kvinnokroppen från snörliv och därmed skapa en friare klädsel. Frågan anknöt också till tidens sedlighetsdebatt och dubbelmoral när det gällde mäns äktenskapliga snedsteg. Ulrika Lagerlöf Nilssons ”Moderna strömningar och kyrkligt förnyelseprojekt. Runa och den kristna moraliska fostran kring sekelskiftet 1900”, har den mycket lästa författaren Elisabeth Beskow (signaturen ”Runa”) i blickpunkten. Med en kristen utgångspunkt förmedlade hon ett alternativ till såväl populärlitteraturens sedeslöshet som den kyrkliga ortodoxins stränghet. Carl Holmbergs ”Trafik och tragik. Filmatiseringen av Stig Dagermans novell ’Att döda ett barn’”, väcker säkerligen fler än recensentens minne från skolan av en starkt berörande kortfilm. Dagermans manus, beställt av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande som en följd av bilismens tillväxt, anknyter också till modernitetens problem – spänningen mellan frihet och fara. Tomas Nilsons ”Skönlitteratur och pornografi. Kärlek och den goda porren, 1965–1970”, analyserar de inte helt lyckade försöken under 1960-talet att skapa en god, litterärt högtstående pornografi.

När fiktion används i historisk forskning är det nästan undantagslöst utifrån något av följande tre perspektiv: 1) Att som historiker använda berättartekniska grepp från skönlitteratur är inte längre lika kontroversiellt. Dramatiseringar, skildringar av ett händelseförlopp, vändpunkter, användandet av metaforer, personkarakteristiker är numera vanliga. 2) Forskning om historiebruk, hur historien används i samtida politisk och intellektuell debatt, har oftast utnyttjat vetenskap, populärhistoria, parti- eller organisationsmaterial, liksom tidningar. Här finns en skönlitterär möjlighet som alltmer uppmärksammats, till exempel vad Vilhelm Mobergs utvandrarsvit betytt för svenskarnas bild av emigrationen till Amerika. 3) Att som i antologin använda skönlitteratur som kvarleva, det vill säga se fiktionen som lämningar från den tid de skrevs. Vad säger de om den tidens litterära och kulturella strömningar, om identiteter och mentaliteter, om normer och moral, om ideologier och tänkesätt?

Moderna historier är en läsvärd bok. Redaktörerna har ansträngt sig för att med små medel föra läsaren från en text till nästa. Även om bidragsgivarna har hämtat exemplen från olika håll har skönlitteraturens möjlighet ändå kommit att hålla ihop antologin så långt man kan kräva av ett verk av denna typ. Till det bidrar också att moral, normer och relationer har en central roll i studierna. Antologin synliggör potentialen som skönlitterära verk har som källmaterial. Samtidigt är detta bokens begränsning. Man lyfter fram ett försummat källmaterial och diskuterar hur det kan användas. Man bara snuddar vid en mer djärv utgångspunkt, antydd i en referens till Martin Kylhammars erfarenheter av skönlitteraturens förmåga att ge större insikter i ett historiskt skede, att upptäcka tidigare dolda samband.

Otaliga skönlitterära författare behandlar historiska – eller nutida – problem som ligger nära historikernas kunskapsintresse. Vilka låg bakom mordet på J. F. Kennedy och vad säger det om 1960-talets USA? (James Ellroy, Norman Mailer, Don DeLillo). Hur var förhållandet för de svarta i rasismens Rhodesia? Vilket utrymme fanns för kvinnornas politiska arbete mot systemet? (Doris Lessing). Hur byggdes det sovjetiska lägersystemet Gulag upp? (Alexander Solsjenitsyn). Hur upplevdes det finska inbördeskriget 1918 från den röda sidan? (Väinö Linna) Den senare är i sina tolkningar jämförbar med Heikki Ylikangas vetenskapliga Slaget om Tammerfors.

Svensk skönlitteratur kan också berika historiska tolkningsdebatter. I P. O. Enquists Musikanternas uttåg skildras hur arbetarrörelsens pionjärer försöker bryta ny agitationsmark i det av fromhet präglade inre Västerbotten. Genom hans inkännande skildring – författarens egen bakgrund – kan vi bättre förstå de svårigheter som rörelsen i själva verket hade, när de förenklade berättelserna om organisationssegrar läggs åt sidan. Enquists båda världar, uppväxtens folkliga kristendom, och arbetarrörelsens socialism, är också ett tema i Lewis resa, en ”fiktiv”, eller faktisk biografi med tilldiktade element, om pingströrelsens ledare under flera decennier, Lewi Pethrus, kristdemokraternas andlige far. Enquists hypotes är att pingströrelsen hade mer gemensamt med arbetarrörelsen än vad som vanligtvis sägs. Frikyrkomannen Petrus hade kunnat liera sig med arbetarrörelsen, hävdar Enquist. En tolkning som visst kan ifrågasättas, men ändå diskuteras som andra historiska tolkningar. Var pingströrelsen i själva verket mer närstående socialdemokratin än vad vi utifrån dagens synsätt tror?

Ett centralt område i modern forskning är moderniseringen, ett nog så omdiskuterat vetenskapligt begrepp. I en tidig roman av Mario Vargas Llosa, Kriget vid världens ände (1981), skildras ett lantligt uppror mot den brasilianska republiken på 1890-talet. De fattiga upprorsmakarna samlades kring ett program där republiken sågs som antikrist, exemplifierat med de styrandes strävan att skilja kyrkan från staten och införa borgerlig vigsel. Till skillnad från stadens dekadenta överhet lovade man att inte stjäla, inte röka och inte heller berusa sig. Revolutionärerna var beredda att ge sitt liv för tron och Herren Jesus. Berättelsen om denna revolt – som inträffat i verkligheten – tangerar tydligt forskningens brottande inte bara med andra socialt revolutionära och ideologiskt traditionalistiska rörelser utan också med fascism och nazism. Vad innebär moderniseringen? Vad är reaktionärt och progressivt?

Till det kommer också möjligheten att diskutera författares teoretiska positioner. Hur formas minnen? Hur skapas identiteter? Hur förhåller sig enskilda aktörers handlingsutrymme till strukturernas? Inte minst när berättandet splittras upp i parallella röster (ofta använt av Antonio Lobo Antunes eller William Faulkner) kan författarna berika historikernas teoriseminarier. Varför ska vi avstå från sådana bidrag till våra analyser av det faktiska? Fiktionen är faktiskt en verklig hjälp för historiker som söker förstå och förklara det ickefiktiva.

Torbjörn Nilsson är professor i historia vid Södertörns högskola.

– Publ. i Respons 3/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet