Föregående

nummer

Tisdag 27 juni 2017

6/2014

Tema: Kommer folkviljan i Mellanöstern att acceptera liberalism? Omvandlingarna i regionen präglas av religion och geopolitik.
Historia
Torgny Nevéus
Claes Annerstedt
Historia om en glömd historiker
Carlssons | 203 s | Isbn 9789173316651
Recensent: Alf W Johansson
Historiker representativ för sin tid

Är Claes Annerstedt en glömd historiker? Knappast i Uppsala eller i den ”lärda världen”. Hans stora arbete om Uppsala universitets historia har skrivit in hans namn i den svenska idé- och lärdomshistorien. Annerstedt (1839–1927) var bibliotekarie och chef för Uppsala universitetsbibliotek 1883–1904. Vid sidan av denna syssla utvecklade han en omfattande samhällelig verksamhet i landsting, kommunalfullmäktige och andra institutioner. Dessutom var han en framgångsrik ekonomisk entreprenör. Men i första hand var han givetvis en vårdare av det svenska kulturarvet. Sedan 1902 satt han i Svenska Akademien, där han efterträdde Gunnar Wennerberg. Han höll talet till Selma Lagerlöf, när hon fick Nobelpriset 1909. Han var en oerhört arbetsam och noggrann person, i allt en stöttepelare i det oscarianska samhället. Han efterlämnade en stor – för en bibliotekarie – enorm förmögenhet, som i huvudsak tillföll Uppsala universitet (Han var gift, men hade inga barn). Författaren kunde mer ingående belyst hur detta kapitalsamlande gick till. Det rörde sig inte om ärvda pengar. Av vad man kan förstå var en viktig faktor att tryckeriet och förlaget Almqvist & Wicksell – där Annerstedt var delägare – efter en hård strid med Norstedts förlag 1905 fick överta monopolet att trycka almanackor av Kungliga Vetenskapsakademien (där Annerstedt var medlem). Denna verksamhet var uppenbarligen lukrativ, eftersom almanackan jämte Bibeln torde varit den vanligaste ”boken” i svenska hem.

Nevéus framställning är mera systematisk än djupborrande. Man får omsorgsfulla beskrivningar av Annerstedts aktiviteter på olika områden. Nevéus framhåller särskilt Annerstedts stora insats i organiserandet av bibliotekets manuskript- och boksamlingar och skapandet av ett forskar- och studentvänligt universitetsbibliotek.

Annerstedts universitetshistorik 1477–1792 (fem band utgivna 1877–1914 plus fem supplementband) är ett jättelikt pionjärarbete. Hans noggranna genomgångar av de akademiska striderna har bidragit till talet om Uppsala som ”de lärda fejdernas stad på jorden”. ”Gud vad de gräla”, skriver han. Tyngdpunkten i arbetet ligger på 1600- och 1700-talet. Det är först under 1600-talet som universitetet inte bara blir en rent andlig angelägenhet utan även en vetenskaplig. En ambition hos Annerstedt var att uppmärksamma de situationer när universitetet ingripit i ”fosterlandets allmänna bildningsprocess”. Nevéus berömmer Annerstedt för en lättflytande stil och menar att arbetet inte är rent antikvariskt utan tillgängligt även för moderna läsare. Annerstedts förebild som historiker var Carl Gustaf Malmströms stora historik över frihetstiden. Något intresse för filosofiska frågor hade Annerstedt inte. Han var framför allt empiriker. Annerstedt stod kritisk till Anders Fryxells framhållande av adelns progressiva roll i den svenska politiska utvecklingen. Han att ansåg adeln på 1600-talet hade berikat sig på ett sätt som blivit en fara för riket.

Självklart var Annerstedt konservativ. Han var en stor fosterlands- och försvarsvän, i allt representativ för det samhälle i vilket han verkade. När det gäller Annerstedt som person framhåller Nevéus hans civilkurage och försonlighet. Han var ”ingalunda […] en renodlad reaktionär” säger han. Annerstedt var exempelvis en varm anhängare av Henrik Schücks inval i Svenska akademien trots att C.D. af Wirsén och Oscar II var emot.

På något sätt verkar det som om Nevéus ser Annerstedts nationella konservatism som något kontroversiellt. Annerstedts tal till Selma Lagerlöf 1909 där han lyfte fram fosterlandskärleken och känslan för den svenska jorden hos henne betecknar Nevéus som ”en för vår tid främmande och kanske frånstötande bonderomantik”. Detta plötsliga utbrott av presentistiska värderingar stör i en i övrigt historistiskt anlagd framställning.

Alf W. Johansson är professor emeritus vid Södertörns högskola och senior editor på Respons.

– Publ. i Respons 6/2014

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet