Historiska ­essäer som inte binds samman av röd tråd

Henrik Höjer skriver på ledig prosa och växlar behändigt mellan djupdykning och översikt i sin framställning. Men de olika essäerna i boken förenas inte av någon röd tråd och de enskilda delarna hade lätt kunnat bytas ut mot andra.

Det fanns en tid när populärhistoriska böcker lätt blev storsäljare och inbringade guld till såväl förlag som skribent. Den tiden är inte fjärran – 15, kanske 10 år – men den tillhör utan tvivel det förflutna. Huruvida utvecklingen är en följd av att det historieintresse som brann så starkt under åren vid millennieskiftet har mattats av, eller om det är en bieffekt av bokbranschens allmänna kris, må vara osagt. Under alla omständigheter duggar de stora populärhistoriska tegelstenarna allt mindre tätt hos Bonniers, Norstedts och Natur & Kultur, något som självfallet – skriver undertecknad, som förvisso är part i målet – är att beklaga. Däremot upplevs det av allt att döma fortfarande som intressant att ge ut böcker i det mindre formatet: lättlästa essäsamlingar, korta översikter och kortkorta svar på läsares historiefrågor – jag har själv publicerat två böcker i sistnämnda kategori. Vår fascination för det förflutna förefaller alltså ha kanaliserats till slimmade och lättillgängliga produkter, till kombinationer av vetenskap och entertainment.