Föregående

nummer

Tisdag 26 september 2017

1/2012

Tema: Forskare konkurrerar på en konstgjord marknad och anpassar sig till teknokraternas krav i stället för att söka sanningen.
Konstarterna & medier
Åsa Lockner (red.)
Konsthantverkarna under sex decennier
Carlssons | 163 s | Isbn 9789173314909
Recensent: Christian Björk
Höj kvaliteten på svensk designlitteratur

Föreningen Konsthant­verkarna fyller 60 år och det borde vara ett tillfälle att granska hantverkets motsägelsefulla ställning i folkhemmet. Men i den bok som ges ut med anledning av jubiléet belyses dynamiska samhällsförändringar inte alls.

Föreningen Konsthantverkarna fyller 60 år. Boken Konsthantverkarna 6 decennier har ambitionen att teckna föreningens historia. Det är på tiden. Konsthantverkarna har spelat en viktig roll för hantverk och design i Sverige. Stora delar av konsthantverkssverige, med formgivare som Sigurd Person, Torun Bülow-Hübe, Signe Person Melin och Ingegerd Råman som framträdande namn, har haft Konsthantverkarna som utställningsplats. I föreningens butik, länge på Mäster Samuelsgatan, men sedan några år vid Södermalms torg i Stockholm, har traditionellt hantverk och moderna former samlats under samma tak.

Hantverket i efterkrigstidens Sverige förefaller präglas av motsägelser. Schablonen om konsthantverkaren, en vänsterbohem med verkstad på Söder, en ickekommersiell krukmakare som inte kan försörja sig på sitt yrke, är inte helt lätt att förena med hantverkets roll i folkhemmet. Vardagsvarorna skulle vara vackra, industritillverkade, standardiserade och tillgängliga för alla. Sam-tidigt har det unika konsthantverket ju av tradition varit förunnat de rikaste. Hur ska det unika förenas med modernismens idéer om design för alla? Och vilka är det som egentligen burit upp hantverkets ekonomi? En modern vas, en silverskål eller konstglas på sideboardet har varit markörer för medel- och överklassen.

Svensk designhistoria kretsar oftast kring begrepp som vackrare vardagsvara och smakfostran. Populärvetenskaplig design-litteratur skrivs oftast efter en mall, som kännetecknas av folkhemsnostalgi och beundran av formgivare. Det saknas i allmänhet en kritisk analys och teoretisk dimension. Att skriva konsthantverkarnas historia borde ge möjligheter att skaka om litet i en nästan standardiserad svensk designhistoria.

Smyckeskonstnären Åsa Lockner är bokens redaktör och designskribenten Petter Eklund och designprofessor Kerstin Wickman tecknar föreningens historia. Bokens främsta förtjänst är att den lyfter fram bortglömda personer, såsom Marianne von Münchow, initiativtagare till butiken och en av Sveriges första kvinnliga inredningsarkitekter, och föreningens intendent Kristina Dürchman, länge föreningens smakdomare när det gällde urval av medlemmar och design. Men förhoppningarna om att få några svar om vad som hände med konsthantverket i folkhemmet infrias inte av denna bok. Boken riktar sig nu till en intresserad allmänhet och tappar bort sig i sin slätstrukenhet.

För det första finns det en inbyggd problematik i att föreningen tar initiativ till sin egen historieskrivning. Det gör det svårt att anlägga kritiska perspektiv. Teorier om klass, konsumtion eller genus saknas helt. Man förväntar sig mer av Kerstin Wickman, vars kunskaper är så omfattande att hon fått en nästan dominerande roll i produktionen av svensk designhistoria. Petter Eklunds text tar sig an föreningens historia kronologiskt. Det är visserligen välskrivet, men analyser saknas och framställning är otillfredsställande vetenskapligt. Notapparat och referenser saknas till exempel helt. Trots Kerstin Wickmans idéhistoriska bidrag och Petter Eklunds kronologiska genomgång saknas det som boken utger sig för att ge, nämligen Konsthantverkarnas historia genom sex decennier. Bildmaterialet är dessutom magert utan egentliga historiska tillbakablickar på konsthantverkets utveckling.

Dynamiska samhällsförändringars betydelse för konsthantverket belyses inte alls. Vad hände med konsthantverket under 50-talets högkonjunktur, 60-talets demonstrationer, 70-talets proteströrelser, 80-talets yuppi-era, 90-talets lågkonjunktur och 2000-talets IT-era? Hur har det till synes provinsiella svenska konsthantverket förhållit sig till postmodernism, strukturalism och andra genomgripande tendenser? Hur kunde 1970-talets ideologiskt övertygade konsthantverkare försvara sitt skapande när hantverket hamnade som statussymboler hos överklassen? Frågorna är många och boken om konsthantverkarnas historia ger upphov till fler. Det är helt enkelt dags att höja kvalitén och sätta en ny standard på svensk designlitteratur.

Detta om innehållet. Konsthantverkarnas bok är dock ett litet konsthantverk i sig, med bra kvalitet på grafisk formgivning, fotoreproduktion och illustrationer. Kanske var det huvudsyftet: en vacker, välgjord bok som ska passa butikens övriga konsthantverk.

Christian Björk är doktorand i konstvetenskap vid Stockholms Universitet.

– Publ. i Respons 1/2012

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet