I längden gick det inte an med Almqvist som rektor

Från att ha varit ganska obeaktad av forskningen har C.J.L. Almqvists pedagogiska verksamhet ägnats alltmer uppmärksamhet. Han var under en tid rektor för den så kallade experimentskolan på Karlberg och denna verksamhet och de pedagogiska idéer som Almqvist formulerade står i centrum för Annika Ullmans välskrivna bok. Den ger en god förståelse av ett viktigt skolexperiment på 1800-talet och av den märklige person som hade en central roll i det.

Utbildningsfrågorna stod i den politiska hetluften på den tiden då Finland hade gått förlorat och Sverige på många sätt stöptes om. En framväxande medelklass behövde en ny utbildning och staten behövde välutbildade medborgare. Men det var inom militären som idéer om hur utbildningen skulle inriktas och organiseras utvecklades och därifrån de kom att spridas. Chefen för Krigsakademin på Karlberg, översten Johan Peter Lefrén, hade förstått vikten av modernisering av utbildningen inte bara inom det militära utan för hela landet. I den stora uppfostringskommitté som tillsattes 1825, den så kallade Snillekommittén, rådde bråk och förvirring, men man kom ändå överens om att upprätta en experimentskola som skulle omsätta reformtankarna i praktiken. Lefrén var en drivande kraft i detta arbete och när Nya Elementarskolan kunde starta 1828 utgjorde hans principer grundvalen. De moderna språken och realämnena fick företräde framför latinet när det gällde undervisningens innehåll. De enskilda elevernas framsteg i varje ämne skulle avgöra deras flyttning, inte någon indelning i terminer och läsår. Elevernas självverksamhet var grundläggande, och bestraffningar och tvång borde inskränkas så mycket som möjligt. Lefréns – av andra starkt kritiserade – favoritidé var den så kallade växelundervisningen, som innebar att mer försigkomna elever som ”monitörer” delvis skulle leda de yngres arbete. En annan grundtanke var att skolan skulle inrymma både en lärdomsinriktad linje och en medborgerlig elementarutbildning som skulle hållas samman i största möjliga utsträckning.