Föregående

nummer

Tisdag 26 september 2017

3/2013

Tema: Resultaten inom skolan har sjunkit och det har också försäljningen av läromedel. Finns det kanske ett samband?
Ekonomi
Anita Du Rietz
Kvinnors entreprenörskap under 400 år
Dialogos | 523 s | Isbn 9789175042572
Recensent: Ulla Wikander
Imponerande och förvirrande om kvinnors företagande

Ingen har försökt ge en översikt över kvinnors företagande under en så lång tidsperiod och Anita Du Rietz visar en bred beläsenhet. Ändå är det just översiktlig­heten som brister. Boken består vid närmare påsyn av tre böcker som glider över i varandra och förvirrar en läsare.

I Idun år 1891 stod i en hyllningsartikel till fröken Olivia Nordqvist att läsa: ”Heder åt alla kvinnor, som till ett gott föredöme gått i spetsen att bryta nya förvärvsvägar för sitt kön!”. Hon hade tjugo år tidigare grundat Allmänna Tidningskontoret, när hon som ung kommit till Stockholm från Falun, egentligen för att studera musik. På detta Tidningskontor – som fick filialer i många städer – såldes tidningar, där fanns ett läserum, där förmedlades annonser, såldes teaterbiljetter och gavs hjälp med korrespondens. Denna och många andra företagsamma kvinnor blir vi påminda om av Anita Du Rietz i Kvinnors entreprenörskap under 400 år.

Först som sist: boken gör mig både imponerad och förvirrad. Ingen har tidigare försökt sig på att ge en specifik översikt över kvinnors företagande under en så lång tidsperiod. Det är ett imponerande företag och författaren visar en bred beläsenhet. Men trots det stora anslaget blir det översiktligheten som mankerar. Själv är jag modernhistoriker och har forskat om de två senaste seklen med betoning på genusarbetsdelningen. Ordet genus används inte av Du Rietz. Hon avfärdar den akademiska genusforskningen som deterministisk, arbetande utifrån ”en mall med exploaterade kvinnor”. Den rasande debatt mellan kvinnohistoriker på 1980-talet om kvinnor som aktörer eller offer gick henne förbi. Nu menar de flesta att det finns strukturell diskriminering parallellt med möjligheter för individer att lyckas. Frågan har visat sin aktualitet i dagens diskrimineringsdebatt.

Under de år vi kvinnohistoriker förde debatten om offer/aktör var Du Rietz upptagen av sitt engagemang för Kvinnor Kan-mässorna, som kulminerade 1992. Hon drev Småföretagsbarometern i samverkan med banker. Hon deltog i praktiken på ”aktör”-sidan samtidigt som Kvinnor Kan-rörelsen visar på en förståelse för kvinnors speciella, strukturella (underordnade?) villkor. Du Rietz bortser inte från kvinnors underordning. I spridda avsnitt redogörs för lagliga och reglerande villkor för kvinnors företagande. Det hade förbättrat boken om dessa utspridda partier om hinder hade fått en sammanhängande behandling. Utifrån det hade kanske en ny analys – en icke-feministisk – kunnat göras?

Författarens klagomål på forskningens ointresse för kvinnors företagande känns överspelat. Programmet ”Forskning om kvinnors företagande”, finansierat av Vinnova, har engagerat många forskare och avslutades nyligen. Antologin Kvinnors företagande – mål eller medel? (red. E. Blomberg, G. Hedlund och M. Wottle, SNS 2011) ger ett smakprov. Däremot är det ingen som försökt sig på en 400-årig behandling av ämnet. Respekt!
Anita Du Rietz vill förmedla hur mycket kvinnors arbete, särskilt deras företagande, har betytt historiskt sett och att kvinnor medverkat positivt till företagande.

Samtidigt görs det klart att kvinnor sällan haft annat val än att tillverka och sälja till exempel hemslöjd som saluslöjd som sidoverksamhet till sitt arbete för familjen. Den höga värderingen av företagande leder till en utvidgning av begreppet. Det inkluderar änkor som ledde företag några år på dispens, adelskvinnor som skötte godset när männen drog i krig, hemarbetare, kringvandrande hårkullor, välgörenhetsarbete och aktieägande i senare tid och många fler. Om företagande uppstår av nöd eller lust berörs inte.

Som nationalekonom bekänner Anita Du Rietz att det är personerna bakom ett företag som fascinerat henne. Det märks. Nya kvinnonamn kryper fram på nästan varje sida. Hon vill lyfta fram kvinnorna men undvika perspektiv som ställer dem i motsättning till män.

Vem vänder sig boken till? Den är varken lättläst eller överskådlig även om en del tyder på att den skrivits för ”den intresserade allmänheten”. Till detta hör sammandrag av forskarinsatser, försök att få med allt kring huvudtemat, en gedigen layout och bilder. Samtidigt är boken skriven i polemik med forskare; både anspråket och det akademiska språket tyder på det.

Hur ska boken karaktäriseras? Det är inte bara ett syntetiserande verk, byggt på andras och egen forskning. Hon är kritisk till hur kvinnor behandlats. Hon ogillar en forskare som Ann-Sofie Ohlander för att denna gett en mörk bild av kvinnor. Hon litar på Gunnar Qvist men inte på den senare historikern Christine Bladhs fördjupade forskning om månglerskor. ­Ingenstans ger hon sig i närkamp med deras argument. Andra, som Åsa Karlsson Sjögren, får sina resultat integrerade i bokens tes om kvinnors större inflytande under tidigare sekel. Min forskning om ett nattarbetsförbud för kvinnor används ­rikligt, men med missvisande källhänvisningar. Flera av mina formuleringar är inkopierade, andra något friserade. Jag utgår ifrån att just dessa sidor är en enstaka lapsus.

Boken kunde ha blivit tre böcker. Hur då? Av de tre parallellberättade böcker som kan urskiljas är den första en tunn bok som vill driva en tes. Den finns i boken men drunknar i detaljer och associationer. Annonsen från förlaget kommer närmast en skarp formulering:

Det finnas en allmänt accepterad sanning att svenska kvinnor löstes från sina bojor 1921 med demokratins intåg […] Visst – kvinnor är i hög grad jämställda i Sverige men det gäller inte ekonomi och företagande. Man ska inte glömma att kvinnors ageranden utgjorde en pådrivande faktor bakom upptakten till den industriella revolutionen, så också i vårt land.

Det visar Anita Du Rietz i sin nya bok. De trädde tidigt in i entreprenörsrollen och bidrog aktivt till företagandets revolution vid mitten av 1800-talet. På 1930-talet mattades företagandet av och efter 1950 blev allt färre kvinnor entreprenörer men desto fler anställda.

Boken är ett försök att sätta in kvinnors företagande i ett större sammanhang. Kvinnors villkor som aktörer i näringslivet har inte varit detsamma som männens och denna skillnad klargörs.

Om denna tes kan sägas: forskare är eniga om att kvinnor-alltid-har-arbetat. Belöningen, senare avlöningen och villkoren har diskuterats. Kanske kan den som står en bit ifrån det historiska fältet tycka att den politiska rösträtten fått väl stor uppmärksamhet i förhållande till kvinnors arbete på senare år. Icke-forskaren identifierar kanske den första vågens kvinnorörelse enbart med rösträtten. Vad kvinnorörelsen – och flera av de kvinnor som nämns vid namn i boken hörde till den – ville ha under andra hälften av 1800-talet var framför allt ekonomiskt oberoende, rätt till jämlik utbildning och rätt till sin egen lön och egendom och naturligtvis också rösträtt. Att som Du Rietz konstruera ett påstående om att 1921 ansetts innebära ”en ökad företagaraktivitet bland kvinnor och en förbättring av kvinnors ekonomi till följd av att gifta kvinnor blev myndiga och fick rösträtt” blir lätt absurt. Ingen referens ges heller.

Å andra sidan kan ingen komma ifrån att villkoren ändrades kraftigt 1920. Gifta kvinnor blev ekonomiskt självständiga enligt ny äktenskapslagstiftning. Kvinnor blev då också försörjningsansvariga för sin familj. Du Rietz har alla genusforskare med sig i sitt påstående om att arbetets och ekonomins arena ännu inte är jämlik. Vi har ännu inte fått fullt ekonomiskt medborgarskap. Hennes recept för detta är fri företagsamhet.

Tesen om kvinnors tidiga företagande är intressant. Det finns forskning om dess betydelse och storlek ute i Europa från ­medeltiden och framåt. Forskare har hävdat att franska revolutionen innebar ett bakslag för kvinnor. Som kön underordnades kvinnor män på ett sätt som inte tidigare drabbat alla kvinnor.

Boken betonar att kvinnors företagande var stort redan före näringsfriheten 1864. Genom sin verksamhet var kvinnor drivande i den så kallade industriella revolutionen. Kvinnor har varit kommersiellt aktiva sedan dess men deras egenföretagande minskade tyvärr efter 1930-talet. Författaren vill – och här är det jag som läser mellan raderna – kritisera den socialdemokratiska maktperioden i svensk historia för att ha tryckt tillbaka kvinnors aktiviteter inom handel och tillverkning till förmån för anställningar inom statlig och kommunal verksamhet. Hederligt medger Du Rietz dock att det mest var internationaliseringen av handeln som verkade negativt på kvinnors företagande när hemmamarknaden förlorade i betydelse.

Kvinnors kompetensområden minskade genom industrialiseringen. I till exempel ölbryggning och inom hela det textila området övertog män ledningen. Det är forskare överens om. Den friare kapitalismen förde män till maktpositioner, befäste deras ekonomiska maktställning. Nej, så står det inte formulerat i denna bok.

Den andra boken i boken är full av beundran; alla de varierade arbetsuppgifter kvinnor har utfört hyllas. Boken betonar arbete i städerna men leder ofta ut över landet, särskilt under de första århundradena. Kvinnor stod då för tillverkning av det mesta som kan kallas konsumtionsvaror, vilka tillverkades för och i hemmen. Ibland såldes dessa vidare.

För att få med så många ”företagare” som möjligt drar Du Rietz i sin berättelse in textilmanufakturernas arbetare, hemarbeterskor på kontrakt och utan kontrakt. Genom en omkategorisering av hemarbetande till egenföretagare trollar Anita Du Rietz; hon får fram att företagande kvinnor var tre gånger så många som de anställda inom manufakturer i Stockholm. Perioden är slutet av 1700-talet. Var alla kvinnor i staden egenföretagare? Också bokens författare inser att hon gått för långt.

Några offer finns inte när Anita Du Rietz ser hur företagsamhet växte fram kring tidiga manufakturer, utanför skråreglerna. Ta detta enda exempel: en hel familj arbetade i sitt eget hem för en fabrikör år 1741. Den fick utbetalt 24 d. k. m. (myntenheten är ointressant för resonemanget) i veckan för arbete som utfördes av man, hustru och tre barn. Ännu ett barn fanns. Anita Du Rietz anser familjen ”väl betald”. Som bevis anför hon i en not att en (observera en enda) person, en kvinna, tidigare hade avlönats med 6 d. k. m. i veckan. I hennes fall hade hallrätten ansett det vara för lite – antagligen för att överleva – och tilldömt henne 8 d. k. m. i veckan. Enligt min mening borde den nämnda familjen behöva minst 30, kanske 40 d. k. m. i veckan för att klara sig. Anita Du Rietz hävdar alltför ivrigt att all avreglering varit av godo och lett till ökade löner.

I slutet av 1700-talet var, skriver hon, över 80 procent av dem som arbetade inom textilmanufakturerna i Stockholm hemarbetare. Om dem påstår hon: ”Fastän de vara ålagda att arbeta åt en enda förläggare fungerade de på marknadsmässiga villkor och arbetade samtidigt åt flera och bytte uppdragsgivare när det passade dem.” Det motsäger all annan forskning om hemarbetares villkor.

Den tredje boken kunde vara början på en uppslagsbok över dugliga företagare som varit kvinnor. Här skriver Du Rietz i en tradition från den tidigaste kvinnoforskningens dagar små hjältinnebiografier. Allt detta imponerande arbete utförde kvinnor, lagar, regler, traditioner och sedvänjor till trots! Det är upplivande!

Utbenade och frilagda var och en för sig hade dessa tre böcker varit värdefulla. Nu glider till min läsarförtvivlan den ena ”boken” in i och över den andra. De hotar varandra. De riskerar att ta ut varandra. Var befann sig den kritiskt läsande förlagsredaktören? Detta är inte en bok att sträckläsa så mycket som det är en bok att beundra och förundra sig över. Den har, som sagt, delvis en uppslagsbokskaraktär, där mängder av yrken presenteras. Då blir det en besvikelse att det enda register som finns i boken är ett namnregister. Ett register över yrken och verksamheter saknas, liksom ett över ortsnamn och företagsnamn. Med dagens teknik är register lätta att konstruera.

Ulla Wikander är professor emeritus i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.

– Publ. i Respons 3/2013

FÖLJANDE

nummer

DET ÄR DUMT ATT VETA FÖR LITE

I Respons behandlas all viktig facklitteratur på svenska inom humaniora och samhällsvetenskap av recensenter med specialkunskaper i ämnet. I en tid då den fördjupande diskussionen av facklitteraturen tappar mark i offentligheten vill Respons visa hur viktig recensionen är för kunskapsspridningen, kulturen och den allmänna opinionen. Chefredaktör för Respons är Kay Glans.

”Respons behövs” Kaj Schueler, SvD
”… den utmärkta tidskriften Respons” Björn Wiman, DN Kultur
”Recensionerna överträffar vida de som vanligtvis går att läsa i dagstidningarna.” Aftonbladet