Isländsk högmedeltid konstruerade bilden av det fornnordiska arvet

Inom svensk forskning i dag har studiet av den fornisländska litteraturen nästan helt försvunnit och här vet man föga om det som hänt inom internationell forskning. Mikael Males, svensk men verksam i Norge, ger i sin bok inblick i nyare forskning och gör dessutom sina egna studier kända för en intresserad allmänhet på ett föredömligt sätt. Han driver tesen att det var den lärda latinkulturen under högmedeltiden som formade bilden av den nordiska forntiden och dess myter. Det finns mycket som talar för hans tolkningar, men större respekt för andra perspektiv hade kunnat ge ännu mer övertygande tolkningar. Boken avviker på ett välgörande sätt från dagens svenska humanistiska forskning.

 En bok med titeln Snorre och sagorna är ovanlig i dag. Inom svensk forskning var den fornisländska litteraturen länge ett viktigt studieobjekt; numera har det nästan helt försvunnit. I många andra länder är däremot den fornisländska litteraturen mycket framträdande inom skandinavistiken, snarast mer framträdande än de samtida författarskap som fångar svenska litteraturvetares intresse. Och det händer mycket inom den internationella forskningen kring fornisländsk litteratur. Genrer som förr ansågs perifera står nu ofta i centrum. Kunskaperna om metrik och poetiska finesser inom den fornisländska poesin ökar hela tiden. Nya tolkningar av de välbekanta texterna ifrågasätter tidigare synsätt. Om detta har en svensk allmänhet fått veta föga och det lilla som eventuellt återstår på universitetens kurser i litteraturhistoria tuggar snarare om en gammal bild. Men Mikael Males nyutkomna bok ger en inblick i mycket av den nyare forskning som bedrivs inom området. Males är betecknande nog verksam utomlands, vid Oslo universitet, men han är en svensk forskare och hans bok är skriven på svenska.